Drömlandet

Gumman har drömt. Fast jag kommer ju inte ihåg några detaljer, som vanligt.

Det finns de som påstår, att drömmar är lika viktiga som livet som vaken. Sen kan vi ta det ett steg längre och säga att livet är en enda stor dröm.

En del kommer ihåg alla detaljer i sina drömmar, en del säger att de inte drömmer alls, men det är fel. De kommer bara inte ihåg dem.

Allt kommer från de djupa dalarna av vårt medvetande. En sorts viruskontroll av det, allt skräp tas bort, så att vi kan vandra vidare och samla på oss nytt.

När vi drömmer handlar det bara om oss, när vi ligger och snarkar (det gör ju jag), så drömmer jag ofta om annat folk än mig själv. De är inte så att vi råkar träffa de där människorna i någon slags gemensam drömvärld, de kommer ur vårt inre.

Eftersom allt vi ser, är en spegling av vårt inre, så är drömmarna det också.

Sen är det andra drömmar också, tänker svänga mig med ett fint ord nu, prekognitiva drömmar. Drömmar som visar på någon framtida händelse, mer känt som sanndrömmar.

Har själv upplevt det.

Jag var nere i Västerås hos gamla faster. Drömde en natt att jag såg dottern sitta på min häst, hästen skenade ner i diket och dottern hade fullt sjå, att hålla henne.

I samma sväng så passade jag på att drömma en sanndröm till, när jag ändå var på gång. Jag drömde att gubben kom och hämtade mig i stan, han kom fram och sa att bilen var trasig.

Jag stannade några dagar till hos faster, sen när jag kom hem så blev allt lite surrealistiskt. Jag stod där på stationen och väntade, ingen gubbe, ingen bil.

Så kom han gåendes och uttalade de där orden, bilen startar inte.

Precis så som i min dröm! Hur vi sedan kom hem med trasig bil, det kommer jag inte ihåg. Detta var ju före alla hade mobiler, antar att vi traskade till någon telefonkiosk och ringde en granne.

När jag väl kom hem, då levererades nästa, dottern hade tagit ut hästen och ridit, hon tyckte det var läskigt, hästen hade skenat ned i diken ett antal meter, innan hon fick stopp på henne.

Nu är det så att jag levererar inte sanndrömmar, det hände bara en gång, i alla fall vad jag vet.

Har en vän på Facebook, han drömmer i detaljer, som en hel film. Det mest konstiga saker, det är kul att läsa.

Nog med drömmeriet, det är för långt ämne att ge sig in i.

Vetenskapen kliar sig i huvudet i alla fall, det där med sanndrömmar det förstår de sig inte på. Men det är nog så, att allt förstår vi inte. Våra hjärnor har bara en viss kapacitet, resten får vi helt enkelt tro. Det är inte illa det heller.

Stugans hjärta, pelletsbrännaren, den stånkar och går. Nu börjar det bli kyligt, även om vi inte har haft någon frost ännu.

Pippi har fått sina frön, talgbollar och jordnötter. Katterna är mer benägna att sova inne, lillkatten Moy Moy han fyller snart ett år. Nu börjar han lugna ned sig, vi har kunnat sätta tillbaka växterna på sina platser, de riskerar väl inte att åka i golvet.

Husbilarna har slutat komma, älgjakten är i full gång, vi ska boa in oss inför vintern.

Lilla tantkusinen fra Norge, hon har köpt huset i Ånge. Det är ju ”bara” 18 mil hit sen. Då kan hon komma hit på en fika, när hon väl är där uppe. Så säger hon i alla fall, krutgumman.

Snart är det ett år sedan de kapade våra telefonledningar, det har fungerat rätt bra i alla fall, med det mobila. Alla skräckscenarier som fanns i mitt huvud, de besannades inte. Så de gick jag runt med i onödan.

Den gamla bilen står kvar vid vår grusväg, där har den stått sedan tidigt i våras, där lär den få stå kvar.

Tydligen är det en lång och krånglig process att få bort skrotbilar, fast det borde väl bara vara att ringa skroten, men är det inte ens egen bil så ska det ta långa omvägar. Ska bli intressant att se hur länge den står, snart börjar det väl växa mossa på den.

Snart ska jag på kurs igen, denna gång ska jag dyka in i lagerbladstydning. Inte för att jag ska tyda bladen, utan att jag ska lära mig använda intuitionen och tyda den som sitter framför mig.

Har ingen aning hur det går till, men sånt är kul i alla fall. Det tycker alla är kul, så länge det är positivt och upplyftande. Tror inte att det är som att tyda kaffesump, men lite åt det hållet.

Tänker inte bli spåtant i alla fall, tror inte att det är sån tydning, utan mer åt det vägledande hållet.

Vi får se!

Sedan håller jag på med spel, inte sådana spel där man pluppar runt och äter godis, utan mer åt det intellektuella hållet. Det är Wordfeud och något som jag nosat upp, som heter WordCrex.

Man spelar med någon och i WordCrex har man samma bokstäver, vilket gör det extra kul och utmanande. Har räknat och jag har 17 spel på gång just nu.

När jag gör något, så gör jag inte saker lite lagom, det är antingen eller i min värld.

Det tar naturligtvis tid, fast jag tycker att ger man tid åt sånt man tycker är kul, så är det väl använd tid.

Det är bara andra som tycker att man ska använda tiden till andra saker, jag använder min som jag vill.