Andra vurpan

Gumman drattar omkull. Nu är det gjort igen, det var sexton år sedan sist jag ramlade. 

Nu räknar jag inte med den lilla vurpan jag gjorde lite medvetet för några veckor sedan, när jag insåg att jag inte kunde stå, utan valde att gå ned på knä och krypa in i säkerhet.

Den här var helt oförberedd som den för sexton år sedan, benen bara far iväg på en tiondels sekund.

Händer inte ofta med andra ord.

Igår skulle jag och min gubbe inte till stan och handla, han frågade om jag inte skulle ta med broddarna. Jag tänkte tantvarning och såg bara sandade trottoarer, samt att vi skulle gå in och ut ur affärer.

När vi väl kom in dit, så hade det ju kommit lika mycket snö som här. Parkering och gator var röjda sedan länge, men det var inte sandat.

Något jag alltid undrar över, är hur lätt folk går omkring, ingen har några broddar utom någon försiktig gammal tant. Så jag började gå gatan ner jag också, samt försökte inte att trippa som en geisha. Gubben sa övertygande att jag hade så bra sulor, så det var ingen fara.

Vi handlade och skulle gå till nästa affär, en bit gågata låg där framför oss, osandad och vit.

Kände mig osäker, skulle just ropa till gubben att jag kunde ta honom under armen, då kände jag hur mina ben for iväg, jag landade med en duns på ryggen och sen kom huvudet.

Väskan flög all värdens väg, gubben slet tag i mig, samt en kvinna som gick förbi.

Det gick bra denna gång i alla fall, men jag får nog svälja tantvarningen och snällt sätta på mig mina broddar. De låg hemma i tryggt förvar.

Det är väl att jag bröt handleden en gång, men det var bättre att falla bakåt än åt sidan, bröt ingenting denna gång.

Hade jag varit i USA, då hade jag kunnat stämma kommunen på miljoner, för att de inte sandat. Här får man småpotatis i skadestånd, om man ens får det.

Snön ligger vit på taken, det har drösat ner en hel del vitt från himlen. Vi har inte sett några rådjur ännu, men vi är beredda med en säck havrekross när de visar sig.

Såg det där programmet där bönder ska söka fruar, så urbota korkat att tro att någon ska hinna hitta någon partner på fem dagar, de hinner ju inte ens prata, när de väl gör det så har de en kamera i ansiktet.

Sedan ska de välja bort någon varje dag, de som blir bortvalda blir ledsna och besvikna. De känner sig ratade, det kan ju skapa känslor som ligger och ruvar, känslan av att inte duga, även om de kanske drar en lättnande suck att de får åka hem.

Ibland slår det gnistor, ibland känns det som om bönderna inte vill ha någon av dem.

För att spinna vidare på detta ämne, så har fyran en drös andra bönder också, den delen som inte får bjuda in till sina gårdar.

De ska istället följas på nätet. Där har de gjort så att alla samlas på ett ställe, har vinfester varje kväll och sedan ska de välja vilken de vill bjuda hem.

Kan inte låta bli att se på det, det är svartsjukedramer och där spriten går in, går ju vettet ur sägs det.

Sånt spektakel.

Nu börjar i alla fall ”The Crown” säsong 2. Vi följde säsong 1, den gick visst i början av detta år, minns inte så noga. Men där får man följa det engelska kungahuset i glädje och i sorg. Ser fram emot det, den börjar 8 december för er som är intresserade.

Det har varit skrik och panik i stugan i veckan, vi har haft väldigt strul med vårat sk. mobila bredband. Det har svajat och brutits, efter att ha fungerat fint sedan januari, så blev det något fel i måndags eftermiddag.

I landsproblem på högsta nivå, gubben och jag blev utslängda stup i kvarten.

Efter att ha suttit 2x40 minuter till support och väntat, så kom de fram till att det kan vara fel på modemet. Nu har vi flyttat det till vardagsrummet och det fungerar hjälpligt, vi blir inte utslängda i alla fall.

Längtar så efter vårt fiber, som vi förhoppningsvis får nästa år. Visserligen kostar det en slant, men är väl ganska pålitligt får jag hoppas.

Idag ska jag skotta fram min lilla bil, samt kolla efter rådjurspår. Sen ryktas det om att det är advent på söndag, så vi får väl hämta ner vår kartong med adventsljusstakar, peppar, peppar, så fungerar de som de ska.