Svenska året på fem minuter

Gumman blir anfallen. Katten Moy Moy gillar att springa in under fåtöljen som står i hallen och anfalla mig när jag går förbi.

Han är full av ungdomlig livsglädje, den passar inte alltid in med oss andra här i stugan, gubben och jag, samt katten Gizmo, som vill ha det lugnt och stilla.

Annars så kan vi väl säga att inte mycket händer här, mer än att dagarna passerar i stillhet. Utanför fönstret är det också stillhet, förutom på skatorna. De håller igång året om.

Ena dagen regnar det, andra är det tio grader kallt, som om vädret har svårt för att bestämma sig för en rak linje.

Det grävs i alla fall på andra sidan byn, den är ju 5,2 km i omkrets, så de har väl hunnit ett par av dessa. Fiber närmar sig, sakta men säkert, håller tyst på alla pessimister, som envist höll fast vid, att det inte skulle bli något. Pilutta er, vill jag säga.

Julen närmar sig med stormsteg, reklamen på TV, lägger i en högre växel, sista spurtveckan för handlarna, innan den magra månaden januari kommer.

Snart är det julafton, sedan är det lite halvdan spurt inför nyår, svenska folket är lite mätta och dästa, men orkar tillaga oxfilé och dricka bubbel, dagen efter tillbringas med hämtpizza och backhoppning på TV, samt ett getöga på Ivanhoe

Sedan infaller den där obegripliga trettondagen, med tillhörande trettondagsafton. I alla fall för mig som inte är så bra på alla kyrkliga begivenheter. 

Läser på, ser att de firade Jesus födelse just den dagen förr, sedan så kom kyrkan på att han inte alls var född då, utan de flyttade datumet till 25 december. Lite konstigt allt detta, tror nog ingen vet när han föddes. Så nu firar vi den bara därför att då kom österländska stjärntydare till Jesus, vad de tydde vet väl ingen. Antar väl, att det kanske var något bra.

Vi här i stugan bryr oss inte med den dagen, säkert många andra med oss. 

Förutom de som går på trettondagsbal, samt de som tittar på de eviga folklustspelen från Falkenberg från förra sommaren, teater där det springer i dörrar och har andra lustigheter för sig.

När vi nästan går på knäna i vardagligheter, kämpar med rysskylan, längtar till påsk och ett uns ledighet, samt lite festligheter i sikte.  Då slänger SVT ut sitt tröstande trumfkort, Melodifestivalen, vecka ut och vecka in åker de runt och sjunger, för mig mediokra låtar.

Det diskuteras i massmedia, vem som vann eller inte vann, samt vilka som sa det ena eller det andra, eller drattade på ändan i repetitionen och måste linka fram i direktsändning.

Sedan dyker påsken upp som en liten räddare i nöden, lite halvfestligt kan man tycka, upp med lite gula kycklingar, påskliljor som lovar att det snart kommer en vår. Vi klämmer i oss påskgodis och äter gula påsktårtor, dricker påskmust och längtar till våren.

När vi väl stoppat fötterna i våra sommarsandaler, då infaller pingsten, en annan obegriplig högtid, förutom att folk gifter sig, samt att det är på tröskeln till sommaren, bara det är ju värt att fira.

Den brukade ju ståta med en annandag, så att vi fick lite ledigt, men då sa de, pilutta er, vi tar bort den och lägger den som en enskild dag den 6 juni. 

Sveriges nationaldag, som ingen riktigt heller förstår sig på, eftersom vi inte börjat fira den förrän nyligen. Sen kan det väl ses som lite provocerande, att vifta med svenska flaggor, fast vi bor ju i landet hela bunten.

Kommer själv ihåg, att jag såg svenska flaggor på folks balkonger i förorten där mamma bodde. Jag satte in dem i facket, vi som inte gillar invandrare. Så jag är ju lika korkad jag, fast jag är nästan hundra på att det var så. Eller så ville de bara tala om att här bodde det svenskar. Jag intervjuade aldrig dem om detta.

I år infaller den på en onsdag, den har ju ingen afton före som jul och påsk har, utan ligger där röd och grann mitt i en vecka, betyder att vi arbetar måndag tisdag som vanligt, har en ledig onsdag och kör på som vanligt torsdag och fredag. Lite snopen kommer den säkert att kännas, i alla fall för folk, som tänkte uppsöka en bank, eller bolaget just den onsdagen och inte hade riktig koll.

Vi seglar in i sommaren, förbereder oss för små grodorna, lövade stänger, Janssons frestelse som vi inte ätit sedan jul, ett halvår bakåt, små ynkliga färskpotatisar med sill, snaps och öl, samt ljuvliga midsommartårtor med jordgubbar.

Vi huttrar oss igenom den ljusa midsommarnatten, glada över att ljuset är över oss igen, bara ett halvår sedan vi gick omkring med pannlampor och reflexer, trevande genom det eviga mörkret.

Vi reser till exotiska platser på landet, midsommar ska firas där, antingen vid havet, eller på en stökig camping i Dalarna, eller varför inte i en stuga i skogen.

Semestertider, gubbar med shorts, sandaler och vita tubsockor, barn med glassar, kvinnor med svala långa klänningar, vi njuter och känner oss lite loja och lössläppta. Förutom de, som kämpar med att lägga om sommarstugans tak på fyra veckor, samtidigt som fru och barn, vill åka till stranden varenda evig dag.

Höet ska in, bönderna svär över vädret, antingen regnar allt bort, eller så är det för torrt så att ingenting växer.

Härmed ger jag alla Sveriges bönder ett toppenår 2018, lagom med regn, strålande sol. Fast vi bor ju i ett avlångt land, så antagligen är det någon som blir missnöjd, fast jag tycker att de sydsvenska bönderna klagar mest, kanske därför att där ligger den mesta åkermarken.

Horder av turister som travar Drottninggatan ner till Gamla Stan, vattnet glittrar och uteserveringarna är fulla av folk som bara sitter där. Precis som i utlandet.

 Vi grillar och reser runt i våra bilar, det är nästan omöjligt att göra en vänstersväng ut på E4 från byn här uppe.

Vi har två uteserveringar i byn fem kilometer bort, bägge med utsikt över bilarna som susar förbi på E4, men ute det ska vi sitta. Det är ju sommar.

Sedan kommer hösten, ingen festlighet förrän jul, den enda är att plocka svamp och lingon, samt glutta i resekataloger över resor när vintern är som bistrast.

Så ser jag på det svenska året, från min lilla värld här ute i stugan i skogen, ni kanske ser det annorlunda, men måste medge, att ni känner igen väldigt mycket av det.