Den beryktade snarkmaskinen

Gumman har fått en kompis. Den gör mig sällskap i sängen, låter och pustar lite, men hänger med hela natten lång.

Den fruktade CPAPmaskinen, det står för ”Contineus positiv airway pressure” det låter väldigt högtravande.

Att jag säger fruktade, är att i mitt fall så har jag kämpat emot den i snart femton år, bara tanken på att ligga där som ett annat fån och ha en snabel från ansiktet till en maskin. Det har bara låtit för jobbigt och krångligt.

Jag är en snarkare, det låter skämmigt tycker jag. Trodde alltid att det var äldre gubbar som snarkade. När jag var yngre, då var det främst kvinnor jag hörde, som fick knuffa på sina snarkande män på nätterna.

Faktum är väl, att vi kvinnor kan vi också.

Så har det varit för mig i många år, hörde talas om mirakelmaskinen redan 2003, samt att snarkare ofta har andningsuppehåll.

Tryckte bort tanken, men kröp till korset i våras, nu skulle jag bli testad. Hade jag andningsuppehåll eller inte? Upp till bevis!

Jodå, slapp inte undan. Hade tjugofem st i timmen, det låter mycket, men jag känner de som har uppåt sjuttio, så värst i andningsupphållsligan, det var jag inte.

 

Hade bestämt mig för, att hade jag många andningsuppehåll, så skulle jag vägra en maskin, ville då ha en bettskena istället. Den kan i många fall göra saken bättre, behändig och låter inte.

Knatade iväg till sjukhuset och kvinnan som tog emot mig, hon sa att jag borde åtminstone pröva maskinen.

Bettskena var inte det första de rekommenderade, jag tänkte då att den kanske är dyrare, hört att den kostar runt tiotusen styck.

Kanske hade de köpt in en laddning snarkmaskiner till ett billigare pris. Eller så var det av ren skär omtanke.

Då och där bestämde jag, att jag skulle ge den en värdig chans, ville inte vara besvärlig och vägra.

Fick en med mig hem, en liten väska med min antagonist i, satte på mig den och lade mig ned. 

Tänker också på orden hon sa, att man måste inte vara storsnarkare för att ha andningsuppehåll, det  låter skrämmande, många småsnarkare kanske ligger där på nätterna och har farliga uppehåll, det tar på syrenivån i blodet, samt att hjärta och kärl får stryk. 

Jag hade för övrigt bara 75% syreupptag nattetid, även det skrämde mig till att ta hem "Snarkis".

Nu är det en sådan, som bara sitter i näsan, vägrade pröva hel mask, får panik bara av att tänka på den, att ligga där som en annan stridspilot och ha märken i ansiktet efter masken halva dagen.

Att se normal ut, först efter 12.00.

Hade den i en timme, tog av och somnade, den lät förfärligt tyckte jag, ett surrande och stånkande i nattens tystnad.

Vi bor ju så, att det är knäpp tyst på nätterna, på dagarna också, utom när grannen skäller på sin traktor, eller hans får som bräker.

Nu efter lite över en vecka, så har jag kommit att bli kompis med maskinen, sover hela natten med ”Snarkis”.

Så mycket för det femtonåriga motståndet. Allt sitter i huvudet.

Om det inte är några andningsuppehåll nu, det vet jag inte, men jag kan i alla fall inte öppna munnen, då blåser luften rakt ut som en eldsprutande drake. Återstår att se, ett litet chip ska tala om det i början av augusti.

Annars så vandrar sommaren utanför fönstret, den ger oss sol, mygg och broms och härliga dagar.

Ett par jordgubbar också från vår pallkrage, idag blir det väl tre stycken vi kan njuta av, en och en halv till oss var.

De som vi kan köpa, det struntar vi i, fullproppade med gifter, nog för att allt annat är det också, men så överdrivet goda är de inte heller.

Katten Moy Moy passade på att bli huggormsbiten tidigt på midsommardagen.

Han kom hem klockan nio med svullen tass och lade sig i en fåtölj och såg allmänt eländig ut.

Jag raggade upp jourhavande veterinär i stan, åkte med honom och fick betala en smärre förmögenhet för lite dropp och smärtstillande.

Det var ju storhelg och trippelpriser, katterna verkar veta om det, katten Gizmo såg till att han blev biten på en julafton när han var ett halvår, juldagen var vi till veterinären i stan.

Så nu är det bara påskdagen samt nyårsdagen kvar. Hemska tanke!

Den här sommaren levererar i alla fall, det är ömsom blåsiga kalla dagar, ömsom så varma att jag håller mig i skuggan. Så ska det vara.

Och juni har nu nästan passerat, hela två härliga sommarmånader kvar.