Svamptider

Gumman letar svamp. Det hör hösten till, att ge sig ut i skogen och leta svamp.

Nu vill jag betona på ordet leta, jag och gubben vi letar och vi letar. Men vi hittar aldrig någon.

Var en häromdagen som sa, att det kryllar av flitiga thailändare i skogarna, som plockar all vår svamp.

Har jag lite svårt att tro det, då mina Facebookvänner, i synnerhet en, hon hittar svamp varje dag. Inte några små ynkliga, utan jättar, är de inte jättestora så är det många.

Antar att det handlar om tålamod, att traska in i skogarna på måfå, gå omkring i timmar, där kommer belöningen i form av kantareller.

Gubben och jag gick till vårt trattkantarellställe häromdagen, inte en ynka kantarell.

Vi gav upp och gick hem. 

Säkert massa flitiga thailändare som varit där före oss.

Såg faktiskt ett gäng uppe vid vägen för ett tag sedan, vad de skulle plocka vet jag inte, men de är synnerligen misstänkta att ha tagit våra trattkantareller.

Annars så givmilda människor, de blir som musslor när de talar om svamp.

Jag frågar naivt vart det finns så mycket, får några kilometers radie att själv tänka ut vart. Undrar varför de blir så giriga med just svamp? När det gäller lingon och blåbär, då kan de berätta.

Hösten är sig lik varje år, eller rättare sagt saker vi gör här i stugan är sig likt varje år.

Känns som om det upprepar sig vid denna tid, den höga klara lite kalla doften av höst, strumpor som åker på igen, tröjorna plockas fram, storstövlarna står redo.

Vattentunnor som töms, gräset som klipps för sista gången, gräsklipparna som spolas noga under, sommarblommorna slängs för de har gjort sitt, krassefrön som plockas från den vissnande krassen, blir till ny krasse nästa år, basilikan som plockas ren på blad, fryses in till vinterns pesto osv....

Uppe i byn har ICAs parkering fått ny asfalt, samt pelare framför ingången, så att ingen får för sig att köra in i butiken. Kommer ihåg hur det var för 30 år sedan, endast en liten ytterdörr, samt att det var litet och trångt.

Nu är det annorlunda, Anita i kassan vid fönstret är borta, hon som alltid påminde en om att det var extrapris om man köpte två, eller om man glömt dra sitt ICA kort.

Ersatt av ett gäng yngre tjejer, som tycks bytas ut hela tiden, endast en gammal trotjänare är kvar, hon började nog där för 20 år sedan, är inte så lastgammal ännu, så hon blir väl kvar kan jag tänka.

Butiken började någon gång för hundra år sedan i vår lilla by här vid havet, en liten lanthandel. Den övertogs någon gång på femtiotalet av sonen till handlaren. Han i sin tur lade ned butiken och flyttade till den större byn fem kilometer bort, startade sin ICA bredvid Konsum som också låg där.

Konsum för socialdemokraterna och ICA för centerpartisterna.

Nu är det övervägande centerpartister här på landsbygden, så Konsum lades ned. De var aldrig roliga att handla i de där små Konsumbutikerna, fick alltid lite öststatskänsla när jag gick in i dem. Blåvita varor och dåligt utbud. 

ICA blev kvar och övertogs av handlarens dotter, någon gång under slutet av nittiotalet. Hon i sin tur hade ett par tvillingpojkar, de tog över av henne för några år sedan.

Tycker jag har sett dem i butiken sedan de slutade skolan, så de fick ordentlig träning av morfar och mamma.

Nu är butiken större, utbudet inte alls som det var längre tillbaka.

2000-talets mat har flyttat in. Behöver inte vänta på nymodigheter som Oump och vegetabilisk formbar färs. Det finns för oss vegetarianer.

På tal om vegetarianer så verkar vi vara de enda häromkring, gubben och jag känner två, de andra delarna av Jägersrogänget. De bor ju inte här, en i Turkiet och en i Thailand. 

Så jag var glad att hitta ett gäng i Gävle förra helgen, kändes lite kul att ha några att dela sin ideologi med.

Är väl kanske mer ett storstadsfenomen, folk här på landsbygden tänker väl inte i de banorna.

Nu känner inte jag alla som bor här, så någon veggie kan man nog rota fram ur stugorna på en halvmils radie.Fast det har jag inget behov av, tycker att mina få vänner är helt ok, fast de äter kött. Alla gör som de vill. 

Livet i stugan går vidare, vi har förbaskat varmt i alla fall, den nya manicken som ska värma upp huset den går på lite då och då.

Vi hade 21.5 grader inne i går, vi är inte vana vid den temperaturen, så vi fick öppna fönstret.

Vi förstår oss inte på hur vi ska få det lite svalare, läser instruktionsboken till manicken, så svårbegripligt att jag skulle behöva ingenjörsutbildning innan.

När kylan sätter in, bara en tidsfråga, då blir det väl så varmt, att vi i vinter får hänga ut genom fönstren och kippa efter luft. Vi måste få det rätt innan dess.

Dessa moderna manicker.