Deklarationsdags.

Gumman ser på våren. När jag tittar ut genom fönstret här på övervåningen i kammaren så ser jag att våren håller på att komma till stugan.

En envis snöhög ligger kvar på åkern utanför, varför den envisas med att stanna kvar har jag ingen förklaring till, runt omkring den ligger fjolårshavren ledsen och gul.

Grannens skördetröska gick sönder när han skulle slå ned den i höstas, så han fick lämna det mesta.

En annan snöhög ligger på gräsmattan, även den envis, men där förstår jag varför.

I vintras lade snöröjaren upp en hög där och den lär inte försvinna förrän värmen har fått sitt grepp över landet.

Kvällar och nätter är fortfarande kalla, våren har stannat upp ett tag.

Gubben och jag har krattat bort fjolårslöven, en och annan perenn vågar titta upp i rabatten. Men bara med hjässan, det är ännu kallt i backen. Något som däremot trotsar all väderlek är kvickroten, den växer i alla väder, en mycket ihärdig växt.

I England är nog allt i full blom vid det här laget. Hur har de mage att klaga på sitt väder, då har de inte provat på vårt klimat och jag anser att de är gnälliga.

Rådjuren ratade den sista krossade havren och har istället börjat mumsa på torrt gräs. Alla fem lever i alla fall.

Allting ser lite gult och fult ut innan det gröna börjar sticka upp ur jorden, då exploderar plötsligt allting ut i frisk grönska.

Faster lever ännu, mot alla odds. Det kan nog inte vara mycket kvar av hennes kropp, bara ett tunt skal av skinn på ett skelett.

Fick nyss slänga ut katten Gizmo, han kom in efter morgonens musrunda och skulle äta lite torra kulor. Sedan gjorde han livet surt för gammelkatten Sixten genom att slå nacksving på honom, när jag bannade, snurrade han runt i luften av livsglädje och lek. Då fick han gå ut på dagens andra musrunda, både Sixten och jag hade fått nog av honom för ett tag.

Påsken är längre än vad julen var förra året, tre dagar varade den. Påsken är alltid fyra dagar om man inte bor i Norge där skärtorsdagen är röd dag den också. Vi firar inte påsk här i stugan, inte ett enda påskris, inte en enda gul fjädervippa.

När dottern var liten så dristade jag mig till att sätta fram lite påskliljor och hon stackaren fick ett påskägg fullt med godis. Det var hennes påskminnen från barndomen.

Jag kommer inte ihåg några påskminnen från min barndom heller, mer än att långfredagen var verkligen lång på den tiden.

Alla affärer och restauranger var stängda, inte en enda bio hade öppet. Det var en dag då vi skulle sitta och sörja att Jesus hade hängt på korset för flera tusen år sedan. Radion spelade sorgemusik och det var ingenting på TV, rutan brusade när jag försökte se efter om de inte sände några program.

Så långfredagen var lång, precis som namnet. Det fanns ingenting att göra mer än att sitta och vänta på att den skulle ta slut.

Längre tillbaka klädde sig de sig i svart, piskade sig själva med ris som den värsta Hans Scheike och barn fick inte stoja. Fullt så gammal är jag inte, men kommer ihåg att en deprimerande stämning låg som ett lock över just den dagen.

Idag är det inte så, som tur är. Vi har lämnat påskens verkliga betydelse och kastat oss in i påskgodis och Let´s Dance istället. Religion kan inte tygla oss längre, vi är fria att göra som vi vill.

För oss här i stugan, är det högtiden då vi kanske kan tvätta bilarna, om är det bra väder kan de få sig en invändig rengöring också. Har ännu inte tittat ut på backen, men kanske är det dags.

Infaller påsk under mars månad är detta näst intill omöjligt.

Har också deklarerat, det tog någon minut. Allt är förtryckt och det är bara att skriva under och skicka iväg. Har haft en firma i flera år men ingenting har skett där, så nu har jag gjort mig av med den, så nästa år kanske jag kan skicka in min deklaration via SMS.

Har inte förstått mig på e-legitimation, stupat på att jag ska behöva installera ett program. Så jag kör det säkra invanda.

Kommer ihåg hur det var förr om åren, innan deklarera blev något enkelt. Mina föräldrar bjöd alltid hem familjens delklarerare, farbror Bosse. De satt med högar av papper i timmar och avslutade det hela med en rejäl grogg, farbror Bosse sa inte nej till detta.

Nu är det tur att jag inte behöver anlita någon för att göra deklarationen, vi har nämligen ingen farbror Bosse mer, ingen grogg att bjuda honom på för den delen heller.

Talade med Milano för en stund sedan, de börjar redan känna av hettan, den blir outhärdlig fram till sommaren och italienarna drar då från staden och turisterna gör sitt intåg. Milano blir en kokande gryta utan lock.

Tur att man inte bor där kan jag tycka.