Påskgodis hör påsken till

Gumman firar påsk. Jag firar påsk, d.v.s. jag vräker i mig godis. Efter två månader och fyra kilos viktnedgång, är det nu dags att äta godis igen. Det är påsk och den högtiden förknippar jag med påskgodis.

Det är nu inte så att jag längtat efter sött så värst mycket, suget lägger sig efter ett tag. Men nu hade jag köpt en påse blandat smågodis och tänkte ha den över påsk och nalla några bitar då och då. Men så blev inte fallet, jag vräkte i mig nästan hela påsen i går kväll, då jag fick fnatt över tanken att ha den stående där nere i köket.

Nu finns det enbart några ynka hallonskallar kvar i botten. Resten ligger i min mage, jag åt som en människa som inte sett mat på veckor. Illamåendet kom som ett brev på posten, jag hatade godis just då.

Det måste vara något fel när jag inte kan hejda mig, jag är nästan glad att det inte finns mer kvar, har jag inget så äter jag inget.

Jag måste väl tala lite om faster också, hon är inne på sin femte vecka på enbart vatten. Jag har talat med hennes barnbarn och han säger att hon nu är för svag för att resa sig upp men hon löser korsord och läser morgontidningen.

Personalen kommer tätare och tätare, hon har avböjt att ha någon sittande där hela tiden.

Något som upprör mig är att det stör folk omkring när hon har bestämt sig för att dö på det sätt som hon nu gör. Sköterskan på servicehuset hade föreslagit morfin, nu hör det till saken att faster inte har ont någonstans så varför föreslår hon det?

Jo, för att faster ska få somna in i den eviga vilan. Hon hade sagt till barnbarnet att efter en stor dos morfin så skulle hon bli väldigt lullig och sedan skulle hon somna för gott. Låter som dödshjälp i mina öron, men faster vill inte ha dödshjälp, hon vill somna in med ett klart huvud.

I ”Den tibetanska boken om döden” står det att man ska försöka undvika att gå över med droger i kroppen, det underlättar för själen att orientera sig. Med människor som har väldigt ont är det svårare eftersom vi inte vill att någon ska ligga i svåra plågor. Faster kommer att gå över på samma sätt som hon föddes, helt utan några som helst droger. Bra gjort av faster, hon vet, fast hon inte vet.

Så hon får nog ligga där ett litet tag till innan kroppen ger upp och avslutar ett långt liv.

Annars har jag varit med kollegan till Orsa igen, våra medlemmar där har problem för det mesta. Vi hör inte mycket av de övriga Sverige men just Orsa, Mora är en problemfylld plats. Antingen är de väldigt komplicerade människor de som arbetar just där, eller så är det cheferna vi får skylla på.

Vi stannade över natten på Orsa Stadshotell, antar att ni får en bild i ert huvud om hur det ser ut. Glöm den bilden och se ett gammalt trähus från 1880 – talet, strategiskt placerad vid vad som förr var ett järnvägsspår men som nu består av räls och ett antal godsvagnar. Det tycks inte ha varit renoverat sedan ånglokens tid, en sliten och trött inredning med avflagnad färg, en doft av mögel och gammalt trähus som stått ovädrat över vintern.

Rummet vette mot de rostiga godsvagnarna och mattan var fläckig. Sängarna vill jag inte kommentera eftersom jag inte kikade på madrassen, men lakanen var rena i alla fall. Badrummet var också ganska rent och handdukarna vita.

Kollegan talade lyriskt om att vi åtminstone skulle få hotellfrukost, jag var mindre entusiastisk eftersom jag inte är vrålhungrig på morgonen. Kollegan hon kan äta en häst varje morgon, jag äter väl en fluga.

Väl inne i matsalen så tittade jag på ett stort runt bord och fann nästan ingenting. Ett par tomma plåtbyttor som det antagligen inte varit något i eftersom de såg rena ut.

Normala hotell har lite korvar och stekta ägg eller äggröra, här fanns det några kokta i en korg, ett par ostbitar låg där lite upprullade i kanterna brödet var torrt och hårt så att jag fick rosta det.

Den hotellfrukost som finns på normala hotell är oftast en orgie i mat, det är gröt och fil olika slags bröd, köttbullar och prinskorvar, stekta och kokta ägg, äggröra, på Hotel Continental i Stockholm har de t.o.m. jordnötssmör.

Det är hotellfrukostar det, kollegan blev snuvad på sin. Vi kommer inte att besöka Orsa Stadshotell fler gånger.

Vi börjar känna till skogarna och den slingriga vägen mellan Hamra och Färila, Kakfén i Färila fick sig ett besök på ditvägen. Där mumsade vi goda smörgåsar och slog på stort och delade på en läcker chokladtårtbit med vispgrädde.

Det är något med doften av konditorier som sitter i sedan barnsben, allt ser så läckert ut där det ligger bakom glasdisken. Hur mycket jag än bakar här hemma så får jag inte fram just den doften. Nu bakar jag inte så ofta för gubben och jag blir så tjocka när vi ska äta upp allt.

Har inte sett till några tranor i år, grannen sa att det passerat några men just vårt par tycks ha försvunnit. Eller så är de sena.

Ha en glad påsk alla, med mycket godis för er som kan hantera detta.