Vinter och flyttfåglar.

Gumman är vintertrött. Nu får det vara nog, vintern har gjort sig en sväng hit till stugan igen. Gubben han är klok han, när jag tjatade i helgen om att han måste sätta på sommardäcken (byta däck är gubbgöra), så påpekade han att vintern nog inte är riktigt slut ännu.

Även om han inte läser väderrapporter som jag, så visste han i ena stortån att det skulle komma en snösväng igen.

Mycket riktigt, i morse var det en decimeter snö i backen som förträffligt hade frusit under natten och låg där som ett hårt vitt täcke. Vi kom upp och till våra jobb, med sommardäck hade vi inte tagit oss många meter.

Sverige är lite avlångt, när det är nästan sommar i söder så är det fortfarande vinter här uppe. Syrenerna kommer exakt tre veckor senare än i Västerås.

Nu blir det nog inte mer än en sväng kvar dit, det är på fasters begravning.

Den har hon och jag gått igenom så många gånger att det kommer att kännas som ännu en repetition när jag väl sitter där.

Jag har fått lyssna på alla texter och sånger och hon har förklarat att hon inte vill ha blommor, alla bör sätta in pengar till ALS forskningen istället.

Hennes syster gick bort i den sjukdomen för många år sedan och sedan har hon även läst ”Tisdagarna med Morris”, så det låg henne varmt om hjärtat.

Nu antar jag att alla mina eventuelle läsare har läst den boken. Tänker inte gå in på hur bra den är. Den handlar om ALS.

Även filmad, så bra var den.

På tal om läsare så har jag ingen susning om hur många som ibland läser min blogg.

Kanske är det fem stycken eller så är det fler. Tror att många har läst den någon gång och sedan har den fallit i glömska. Talade med en väninna och hon hade varit inne en gång och tyckt att den var för lång. För mycket text att läsa, hon läser böcker så fel på hennes läsförståelse är det inte, men väl på tålamod.

Men jag tänker skriva på, alltid är det väl någon stackare som läser mina ord.

Jag blir lite avundsjuk på de där Läckbergarna och Marklundarna som är unga och vackra, sitter och skriver deckare och tjänar storkovan. Har fina hus lite här och var på jordklotet och framtiden framför sig.

Jag hyser agg till dem för att jag inte tagit chansen, allt jag har är en liten blogg.

Det är riktigt synd om mig faktiskt.

Sen så inser jag att det tjänar ingenting till, jag har lika mycket chans som de, men jag var korkad nog att inte ta den.

Katten Gizmo har ett eldorado ute just nu, hundratals flyttfåglar håller till i trädgården och de hoppar kring helt aningslöst och äter överblivna fågelfrön.

Igår släppte jag ut honom och han placerade sig under en buske och inom några minuter hade han tagit livet av två stycken stackare och lagt dem på vår dörrmatta som det står välkommen på.

Sedan kom han in och knaprade i sig några torrkulor och skulle ut igen, men jag vägrade öppna dörren. Han krafsade och jamade, tittade på mig med bedjande ögon. Jag som höll på att laga mat fick riktigt stålsätta mig från att ge efter.

Mammor är bra på att ge efter för sina barn, katter inräknade. Det behövs bara lite tjat.

Han fick gå ut när mörkret började falla och fåglarna flugit för länge sedan.

I morse var det dags igen, han fick gå ut eftersom jag tyckte efter att ha kikat ut genom fönstret, att det inte var fullt lika många fåglar som igår.

Men två låg där stendöda på mattan när jag kom hem. Jag säger åt honom att jaga sork istället, men han tycks inte lyssna på det örat. Hoppa efter fåglar är en jättekul sysselsättning enligt honom. De är enbart till för att dödas och inget annat.

Jag tycker mycket om katter, men när de dödar fåglar så är de mindre ulliga och gulliga.

Sedan ska de gå på tangentbordet också, helst framför en så man får sitta och kika på ena hörnet av skärmen. Ibland blir det fel på alla inställningar och Gizmo han lyckades med bedriften att kliva på just två tangenter, så när gubben kom tillbaka så var hans skrivbord upp och ned.

Som tur var så har vi en dator till, jag kilade snabbt upp och googlade. Hittade fler som hade haft samma problem och vips hade jag tryckt på de två tangenterna och bilden åkte rätt igen.

 Kollegan är också begåvad med katt. Deras hade också fått bilden upp och ned på hennes gubbes dator, han åkte in till en datorreparatör. De vet att hålla liv i en.

Vi hade möte med vår filosofiska grupp häromdagen, det var ett tag sedan vi strålade samman. Högläsning ur en bok om egots fördärv för människan, det är bra att ha i vissa sammanhang men för det mesta är det egot som ställer till lidandet.

Tankar är oftast egobaserade, om vi nu ska träna bort att tänka så mycket och istället lyssna till vårt inre, så är det svårt värre. Tankarna flyger kring som skadeskjutna kråkor i våra huvuden. Boken talade om att iaktta sina tankar, ställa sig en bit bort och bara låta de flaxa hur de vill utan att lägga sig i.

Då kom nästa stora nöt att knäcka. Vem är då betraktaren?

Det är inget man löser medan man mumsar på smörgås och dricker rött Söderté. Vi lyckades i alla fall inte. Men alla stora filosofer ställer sig den frågan, så vi ville inte vara sämre.

Nu kikar jag ut igen, det hoppar fåglar överallt, minus fyra kamrater, som de nog inte saknar. Katten Gizmo har lagt sig på sängen för att sova som bara katter kan.

Om man ska sova som en katt så ska man inte äta vindruvor på kvällen, igår svepte jag i mig ett helt gäng gröna, goda, kärnfria. Eftersom vi tittade på en inspelning av förra veckans ”Du är vad du äter” så kändes det lite nyttigt att ha druvor som TV godis.

Men jag fick surt efter, fick springa på toaletten fyra gånger under natten och den tidiga morgonen. Googlade i morse på vindruvor och de är extremt vätskedrivande.

Retar mig alltid lite på att de inte tycks mäta deltagarnas midjor på samma ställe, före och efter svältkuren och träningen. Enligt det programmet skulle jag ha samma midjemått som Kicki Danielsson och om jag inte helt tappat greppet om min egen självbild, så har jag inte lika mycket mage som hon. Alltså mäter de inte där naveln sitter, fast det är väl inte där man ska mäta midjemåtten. Jag mäter alltid strax ovanför naveln, fast jag kanske borde mäta där jag är som smalast.

Det är en fråga jag ännu inte lyckats få ordning på ännu. Det tål att filosoferas om.