Gumman har lite tråkigt. Jag
skulle kunna lägga mig i någon hängmatta just nu, strunta i allt och bara läsa.
Problemet är att hängmattor oftast hänger ute i det fria, så det är uteslutet.
Det finns sådana man hänger
inne mellan två stolpar, men det är inte detsamma.
Så jag skriver en liten blogg istället, det är också avkoppling för gummor i stugor.
Det är stört omöjligt att försöka vara ute för alla mygg, knott och bromsar.
Försökte rensa en rabatt
igår, det försöket varade i någon minut. Sedan fick jag springa in och borsta
bort bromsar som satt fastklistrade på min rygg och mina armar. De liksom suger
sig fast så man får vara ganska hårdhänt. Biter gör de också så det gör riktigt
ont.
Skälet till att vi har så
mycket otyg är vår granne. Han har en stor delaktighet i vår sommarplåga.
Vi har två täkter (så heter
åker här uppe), där hade vi hästarna när det begav sig. Sedan har de mest stått
och blivit igenvuxna.
Gjorde en deal med grannen
om att han kunde ta dem och göra vad han ville. Bara de användes.
Det är inte
så att vi sitter på en förmögenhet i odlingsmöjligheter och kan arrendera ut
vår mark till en dyr penning. Inte här uppe i alla fall.
Sagt och gjort, han fick
hjälp att plöja upp, hans lilla traktor stegrade sig när han gjorde ett försök att
plöja tuvorna. Sedan sådde han havre och den hann väl inte mogna riktigt förrän
han skördade den. Men det är hans bekymmer, vi var glada att marken användes.
Förra året gick det sisådär
för havren, den växte lite glest tyckte jag, var antagligen sådd för sent på
sommaren. När andra bönder plöjer, harvar och sår så dröjer det flera månader
innan vår granne har vaknat till, tittar ut och upptäcker att det plötsligt blivit sommar.
I år hände ingenting och
sedan ingenting. En dag efter arbetet såg jag att det var en fåra upplöjd mitt
på den ena åkern, inget mer hände och jag började undra.
Det visade sig att traktorn
gått sönder, den mäktade med en fåra och sedan suckade den till under
arbetsbördan och gav upp. Det var en och en halv månad sedan och ännu har jag
inte hört ljudet av den.
Lite lugnare har det också varit i sommar, när ingen
traktor har kunnat användas. Han har två, men jag antar att den andra inte
duger till att göra annat än att stå där.
Anledningen till att det
varit lugnare är, när traktorn har trilskats så kan man höra honom svära åt
den. De ljudliga svordomarna hörs över hela byn, undrar vad hans pingstvänsgrannar
tänker när de hör hin håles namn. De håller nog för öronen.
Man kan säga att han har ett
sjuhelvetes humör, i alla fall när det gäller döda ting.
Med långt tovigt gräs kommer
bromsar och knott, de lever i högsta välmåga där på de fuktiga stråna. När jag
intet ont anande kommer för att rensa en rabatt, är de riktigt hungriga.
Vet inte riktigt hur jag ska
tackla detta problem, det hjälper inte att prata med honom. Är traktorn sönder
så är den. Problemet är att han inte är skicklig nog att laga den, att anlita
ett proffs ligger utanför hans tankeförmåga antar jag.
Nu ska jag väl inte sitta
och kasta bara dynga på honom, han gör så gott han kan. Alla människor gör så
gott de kan i varje givet ögonblick, säger Kaj Pollak. Först kunde jag inte
hålla med om det, men vid närmare eftertanke så är det precis så.
Efter hans förmåga och hans
sätt att tänka så gör han i varje givet ögonblick så gott han kan. Problemet är
att han inte kan så mycket, i alla fall inte laga en traktor.
För övrigt tycker jag att
bönder är gnälliga. Är det inte för blött, så är det för torrt och de ojar sig
om skördar hit och dit. De ska ha ersättning när det inte blir som det är
tänkt. Vilka andra egna företagare får ersättning av staten när företaget går
back något år?
Nej, gnälliga är de. När de
inte har vädret att gnälla över så är det mjölkpriser och dåligt betalt för
köttet. Tycker inte att bönder tillhör samhällets fattiglappar precis, de har
oftast traktorer av senaste modell och fina bilar.
Utom grannen, han kan väl
inte kallas bonde. Tre kor är inte mycket till att komma med i dagens stordrift
och lönsamhetsiver.
Men så har han en urusel
traktor istället.
Det är dåligt om blåbär i
år, visserligen har jag inte haft glasögon på mig när jag varit och kikat, men
jag tycker inte jag skymtar något blått ibland riset.
Hundratals bärplockare har
kommit från Bulgarien för att plocka blåbär och tjäna pengar. Ortsbefolkningen
i Mehedeby håller andan. Det är nu fler bärplockare i byn än vad det är
ortsbefolkning. De rotar i soptunnor och stjäl i butiker.
De försöker sätta dit någon ansvarig för detta, men ansvaret ligger väl hos de som kommit hit för att plocka?
Alltid ska det vara någon syndabock för allting. Fattar inte folk att ansvaret ligger hos den enskilda individen, ingen har tvingat dem att komma hit och plocka, förutom brist på pengar och inga arbeten i deras hemland. Om någon ska vara syndabock i detta så är det inte i det här landet, utan i deras eget.
Fri vilja heter det också, utom i diktaturstater.
Ännu har jag inte sett några
bärplockare här uppe, men de finns säkert. Måste erkänna att jag inte känner
mig helt bekväm med det. Nu ska jag väl inte anta att alla som kommer hit och
plockar bär, plockar med sig allt annat också.
Men avarter finns överallt,
en granne är säker på att thailändska bärplockare varit inne på deras tomt och
tagit med sig ett par ankor. Nu har de inte sett några thailändska bärplockare
som varit inne på deras tomt, men i fantasin har de varit där.
Kanske plockade de lingon
hela dagen och blev väldigt sugna på anka i kokosmjölk med lite citrongräs
därtill.
Vi håller lite koll i alla
fall, man ska inte gå omkring och vara paranoid, men lita på alla kan vi inte
heller göra. Jag har lagt ett paraply av beskydd kring stugan. Litar på att det
duger för vilken klåfingrig bärplockare som helst.
Ett år så kom thailändare
och plockade mina lingon! Höjden av fräckhet.
Nu stod det inte mitt namn
på dem, men jag hade ett ställe uppe i skogen där jag alltid har plockat mina
två liter. En GB glassbytta går åt här varje år, mer är det inte.
Så hade de varit där på mitt
ställe och plockat rent. Ett och annat stackars lingon fanns kvar, resten hade
de dammsugit rent med sina bärplockningsmojänger.
Jag har inte
bärplockningsmojäng, jag plockar min bytta för hand.
Nu råkar jag ha flera
ställen där jag vet att det finns gott om bär, så jag fick gå ett stycke och
det hade de inte hittat. Sylten var räddad för det året.
Har ännu inte kollat upp
lingonstatusen för i år, men jag får nog ihop mitt. Fast jag såg att vi hade
lite sylt kvar från i fjol.
En del plockar hinkvis,
syltar hinkvis, jag kan inte förstå hur de kan äta så mycket lingonsylt. För
här i stugan äter vi det enbart när jag gör vegetarisk kålpudding med brunsås, det är inte
ofta.¨
För er som vill ha recept så finns det i mitt huvud, ni får då be om det muntligen.
Sedan kan jag inte tänka mig
att dricka lingondricka, fast det är nyttigt. Tänk att rensa alla smådjur och
lingonblad, hink efter hink.
Det är inte många som syltar
och saftar nuförtiden, vi har inte tid, eller lust kan man säga. Hade vi haft
lust så hade vi tagit oss tid. Det är bekvämare att gå till affären och få det
redan färdiga resultatet, även om det är mycket tillsatser.
Såg ett tjockisprogram när
jag gick på gåbandet. Det var ifrån en ställe i USA där befolkningen består av
mest tjockisar, de älskar sin snabbmat med snabba kolhydrater. Portionerna är
jättelika, de hade även en variant av varmkorv med bröd där de friterade hela
härligheten.
Allt för att få i sig lite mer transfetter, ifall det inte var tillräckligt i korven och brödet.
En kvinna fick för sig att
hon skulle uppmana restaurangerna att märka sin mat med kalorimängd per
portion, kanske införa några lite nyttigare rätter.
Men se det vill de inte, en
restaurangägare höll för ansiktet med bägge händerna när de kom in med sina
kameror. Hon ville inte ens höra talas om det.
En annan hade försökt med
kycklingsallad på sitt hak, men fick plocka bort den. Ingen ville ha något med
minsta nytta i.
Så börjar vi bli också,
sakta men säkert. Befolkningen här blir bara fetare och fetare.
Tur att jag har mitt gåband
säger jag. Jag gör aldrig något fel, det gör bara alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar