Lite av varje

Gumman saknar skrivandet.  Antar att ni tycker det är en konstig början på en blogg, där det inte hörts ett pip från mig på veckor.

Men att jag inte känt för att sätta mig ned och författa, har haft sina orsaker.

Gammelkatten var krasslig förra helgen och jag trodde jag skulle behöva slå de där hemska siffrorna till veterinären och få henne att komma hit och befria honom från plågor.

Men som det blev, så är han nu tillbaka som vanligt och jag ser ingen anledning att göra detta. Han har bestämt att han tänker vara med ett tag till.

Säkert finns det människor där ute som tycker jag är vrickad som inte agerar bödel eller barmhärtighetsängel, men katten lider inte och då säger mitt hjärta att han vill vara kvar ett tag till.

Skulle han däremot ligga och plågas, så skulle jag inte tveka. Då får jag som kattmamma kliva in och befria honom.

Nog om detta sorgliga faktum att vi ska skiljas åt vi alla en dag. Eller kanske vi inte gör det?  Jag kan tyvärr inte säga, har inte fått hela bilden riktigt klar för mig. Återkommer om detta när jag vet lite mer, eller så får jag aldrig riktigt veta.

Allt handlar nog om att tro, fast jag är ju sådan att jag gärna vill veta. Lite grann som de flesta, antar jag.

Jag tycker inte om att handla kläder. Vet inte om det är att jag börjar bli lite till åren och dagens mode inte riktigt överensstämmer med det mode jag har i mitt huvud.

Tunna blusar i hemska färger med rundad hals, tycks vara den enda överdel som går att få. Så tunna att man nästan kan strunta i att ha någon alls, de skyler inte i alla fall.

Alla modeller så små att de är gjorda för pygméfolk, blir som ormskinn så åtsittande är de.

Även Indiska har spårat ur med åren. Där kunde jag hitta någon klädtrasa att ha på mig, de var lite som de kläder vi hade under hippietiden. Men nu kör de i samma spår som de andra. Tunikor och blusar, genomskinliga och med rundad hals.

Så jag handlar Eccoskor och resväskor istället. Jag kan inte gå förbi ett ställ med resväskor utan att springa fram och prova hur de känns att dra omkring med.

Nu är det inte så att vi reser speciellt mycket, men jag har väl en längtan att vara globetrotter och därför tycker jag om resväskor.

Nu är väl samlingen ganska komplett, inhandlade en stor hård väska igår, en typ man går och drar bredvid sig. Senaste mode inom resväsksvängen, de som man drar bakom med två hjul är hopplöst ute. Såg senaste gången jag var på Arlanda att jag inte hängde med. De flesta hade väskor med fyra hjul.

Tänker på alla år mänskligheten kånkat kring med resväskor utan hjul, det är några tusen år hjulet har haft på dig vid detta laget, att de inte uppfunnit hjulet på resväskor tidigare? Beror nog på att folk inte reste så mycket förr.

Den som kom med den snilleblixten från första början, har nog sitt på det torra.

Idag ska här bakas i stugan, har kommit på en ny hobby jag inte odlat så mycket. Bakning är rogivande, i alla fall när jag lyckas. Misslyckas jag så säger jag till mig själv, att jag minsann aldrig ska baka mer. Så efter ett tag är jag på det igen.

Hittade en färdig surdeg. Engångssurdeg som inte behöver pysslas om och duttas med. Har tänkt på att starta surdeg, men stupat på att det verkar krångligt. Den ska matas och skötas i perfekt fuktighet, hörde att i Stockholm har de surdegshotell där folk kan lämna in sina telningar när de reser bort. De har då allt möjligt konstigt för sig storstadsborna, eller de unga professionella som det så fint heter.

Det är den del av mänskligheten som riktigt räknas. De ser till att få upp priset på lägenheter, områden som förut inte varit så eftertraktade, det blir de när de unga professionella flyttar in och tillika alla kaféer och trendiga restauranger.

De är för det mesta singelfolk och åldern är mellan 25-35, de har flyttat till storstaden för att söka lyckan. De är högvilt för marknadsundersökningar, vi andra räknas inte. Vi har inte den köpkraften, älskar inte shopping och vi ser på ”På spåret” på TV.

Nu råkar jag varken vara ung eller professionell men har en helsikes livserfarenhet, så jag går inte på marknadens knep till konsumtion.

Ja, nästan i alla fall, känner mig fortfarande lite ute när det gäller den nya tekniken. Så där hänger jag väl på tågen endera dagen. Känner mig besegrad när jag inte kan snurra runt med fingret på en mobil.

Var på telebutiken i går. Ville gå ifrån mitt abonnemang, jag blir nedringd för tillfället av ungtuppar som vill att jag ska ta ett annat abonnemang. Förklarade snällt till de tio första, att jag ringer inte så mycket. Under hundralappen i månaden och surfar det gör jag inte från min mobil. Det går, men jag vet inte hur man gör.

Nu har jag slutat svara, bestämde mig då för att byta till kontantkort. Då kan de inte ringa och höra om jag vill byta abonnemang i alla fall.

Gick in till en trevlig ung man och förklarade mitt dilemma, han sa att jag min bindningstid var ute så det gick bra. Har inte uppfattat att jag bundit mig till någon tid, men tre månaders uppsägning var det i alla fall.

Han visade inte med en min, att han tyckte jag var lite efter min tid när jag halade upp min knappmobil. Sa att mitt simkort var gammalt, det har nog tio år på nacken vid det här laget. Förklarade snällt att han kunde byta ut det mot ett yngre, de har bättre täckning. Gjorde det efter en massa knapptryckningar och jag tror att jag har bättre täckning här i stugan nu, har sprungit omkring och testat hur många ploppar jag har i olika rum.

Jag som trott att det hängde på antennen i telefonen, eller masten vid E4. Tänk så mycket man får lära sig under ett liv.

Ja, det var lite av varje här från stugan. Snön ligger fortfarande djup och väderspion som jag är, ser att det först efter påsk blir någonting som ska likna vår. Trodde ett tag att vi skulle bli utan, men så är det väl inte hoppas jag.