Påsktider

Gumman funderar över påsken. Det är mycket konstigheter kring påsken som jag inte är riktigt insatt i.

Den tas i alla fall mer med en klackspark, av de flesta i vårt avlånga land. Börjar inte i januari som julen skulle ha gjort, om den bytt plats med påsken. Hade påsken bytt plats med julen, så hade vi vimsat in i affärerna runt 22 december.

 

Affärerna har extrapris på lax, godis och ägg. Det delas ut recept på påsklamm, men inte har just lamm någon stor plats, varken i vår ICA butik i byn eller på folks bord.

Lamm smakar som kofta, så säger många.

Påsken ligger i skymundan av julen, som den religiösa högtid som den är, firas den nog mest i ortodoxa länder och av riktigt äkta religiösa. Vi andra drar till Blåkulla och har en egen fest.

Julen har Jesusbarnet, vise männen och tomten med klappar. Påsken har kycklingar, harar och lamm. Ägg också, eftersom det är den tiden hönsen sätter igång att värpa igen efter en tids avhållsamhet. Nu gäller inte det längre, hönsen värper lika mycket hela sitt korta eländiga liv. Sedan blir de katt och hundmat, eller grismat. De hamnar inte i våra kyldiskar som kokhöna längre. Ingen äter sega kokhöns, det är kyckling för hela slanten.

Det som gör mig lite förvirrad är påskens olika budskap. Glad påsk och en fjunig kyckling är den som ligger på toppen, sedan påskharen och vart han kom ifrån det vet jag inte, men särskilt svenskt låter det inte.

Sedan har kvinnorna en längtan att bli häxor för en natt. Det är ett ganska säkert och oskyldigt uttalande nu för tiden, men för 300 – 400 år sedan var hade vi nog inte klistrat facebook full av uttalanden om att vi är häxor. Då hade vi säkert blivit brända på bål av patriarkatet och kyrkan, eller dränkta i någon liten damm.

Lammen föds kring påsk, ett påsklamm som föds nu, blir påsklamm på middagsbordet först nästa år. Då är de är inte längre ulliga gulliga små vita saker, som studsar omkring i tillvaron, med benen fulla av spring. De är riktigt stora och har mist mycket av sin charm.

Så kycklingar, ägg och lamm. Påskharen kommer med godisägg, stora med massor av gelégodis i. Till påsken har de ansträngt sig med riktigt äckligt godis, färgade ägg som bara smakar socker och konstiga chokladägg som inte är som de ska vara.

Sedan säljer de godiset till låga priser, tacka fasiken för det, ingen skulle köpa det annars. Men till påsk gäller det att fylla påskäggen, så då spelar det ingen roll.

Varje familj har sin påsktradition, mat tycks inte vara på önskelistan, inte som julen.

Affären var nästan folktom igår, så hade det inte sett ut till jul. Påsken har en viss förmåga att dyka upp plötsligt i våra liv, vi har sett den som en ledighet någonstans där i fjärran, plötsligt är den här. Betänk att den är en hel dag längre än julen, fast till jul handlar vi som om den skulle vara tre veckor lång.

Vår påsktradition när dottern bodde hemma, var att sätta fram en kruka påskliljor, köpa ett påskägg till henne och sedan kratta gräsmatten.

I år har vi ingen tradition alls, inget påskägg, förutom de två chokladkartongerna gubben köpte redan förra veckan. Han har för övrigt redan ätit upp sin, så han får köpa en till om han ska ha något godis över påsk. Jag har inte ens öppnat min, men vill inte dela med mig av mitt sparade. Här i stugan delas godiset upp lika, har han slut på sitt så får han sukta efter mitt. Kanske ska jag gömma den, man vet aldrig om hans långa fingrar är där och öppnar och lämnar mig med en halv.

Det låter som om vi vore tio år gamla, innerst inne är vi väl det. I en gummas och gubbes kroppar.

Inte en påsklilja har jag sneglat på heller.

Gammelkatten är lite hängig, han sitter som en liten Buddha och väntar på livets slutskede. Har på något sätt givit upp och jag får se hur nästa vecka blir.

Gizmo är i alla fall på hugget, som den treåring han är. Han får syn på ekorrarna genom fönstret, de sitter nedanför fågelmaten och knaprar solrosfrön. Då ska han ut,  jag har ett himla sjå, att först hålla honom inne medan jag smiter ut, sedan klappar jag i händerna så att ekorrarna flyger åt alla håll. Sedan är det dags för Gizmo att få komma ut. Han springer bort till fågelmaten, men tji fick han, ekorrarna är borta.

För att återgå till påsken så undrar jag varför det heter glad påsk. Den är väl i religiös mening inte så munter. Det var då Jesus hängde på korset och våndades, sedan dog han en plågsam död. Det är väl ingenting att vara glad för.

Visserligen dog han för våra synders skull, verkar ha varit en onödig uppoffring, vi människor är lika knasiga som alltid. Nu förstår jag inte innebörden i de orden, är inte tillräckligt insatt. Men tydligen så offrade han sig inför Gud, tog på sig våra synder så att om vi syndar så kan vi ha honom som en kanal till Gud. Kanske praktiskt, men varför inte gå direkt till källan? Han sa ju också att Guds rike är inom oss, så man behöver inte gå längre än till sig själv då.

Nu ska jag inte trassla in mig i bibelprat, men visst undrar jag, och stora delar av mänskligheten också.

Kanske blir det en liten promenad ned till havet. Vi var där nere förra helgen och isen låg tjock. Det kom ett par skidande från havet som två uppenbarelser.

Gubben ville att vi skulle gå ut på isen, men jag är för harig, tycker väl att jag väger för mycket. Skidor jämnar ut tyngden lite, därför kunde de åka kring där ute. Skulle jag gå så antar jag att isen skulle rämna. Den risken vill jag inte ta, gillar inte vatten, är lite rädd för det.

Solen skiner och snöhögarna blir någon centimeter mindre för varje dag. Det går inte fort, så vi får bordlägga krattningen till första maj istället. Kanske är snön borta vid det laget, men jag undrar.

Glad påsk på er alla! Ät nu mycket ägg och godis.