Baka, baka liten kaka

Gumman är insnöad. Tror att jag använt ämnet förr, men då har gumman skottat och hållit på med andra snöaktiviteter.

Vi klarade oss ganska länge i år, sen så har vi strömmen kvar i stugan också, så säger gubben som vill tänka positivt.

Själv har jag inte mycket till övers för snökaos som det varit här det senaste dygnet. Från barmark till en halv meter snö på nolltid.

Som tur är så har jag bunkrat mat för ett helt kompani, vi klarar vår isolering bra länge, om det skulle bli aktuellt.

Det är backen, jag säger bara backen och ni får föreställa er en lång skogsbacke med stora snödrivor i. Bilen som står som en liten snöhög med endast torkarbladen synliga. Ja, fullt så allvarligt är det inte, ni får döma själva. På bilden ser det inte så farligt ut men betänk att jag stod i snö nästan upp till hela benlängden när jag tog bilden i morse. Drivorna är höga på sina håll.

Det är inte bara kring stugan det är kaotiskt, hela landet är drabbat denna gång. Åtminstone får folk något att prata om. Bussarna kring Hudiksvall är inställda, barnen får ledigt från skolan. Det är ingen hejd på glädjeämnen ett snöoväder kan ställa till med också.

Jag minns fortfarande stormen 1969, den hade inget namn vad jag vet. Tror inte de döpte dem på den tiden. Det var rätt och slätt en storm, fast vi har lagt till årtalet så vi ska kunna minnas den.

Har berättat om den i en blogg för länge sedan, så den ska ni slippa läsa om igen.

Katterna försökte gå ut en sväng, äldsta katten gjorde en liten lustig tjurrusning i allt det vita, medan Dudde inte ens ville ha sina tassar i det där kalla och gick in direkt igen. Nu har de sovit hela dagen, de vet att slappa på katters vis.

Annars så ser jag på bakning, det är inte så många köpa hus program just för tillfället. Så det blir tävlingar i bakning, desserter och vanlig mat. Det som alltid slår mig är att allt ska göras på tid, i alla programmen byggs det upp en olidlig spänning när programledarna skriker ut nedräkningen. När den är klar så ska alla släppa allt de har för händerna och ta ett steg tillbaka.

De torkar svetten ur pannan och som tittare undrar jag om de lyckades få med alla ingredienser, för det mesta lyckas de, tror att det hela är lite fejkat för spänningens skull. Vore väl inte kul för tittaren att se hur de stod och rullade tummar tio minuter innan tiden gick ut.

I den svenska versionen av bakning så svärs det hemskt mycket, det har fått mig att undra varför svenskar är ett sådant svärande folk. Det är fan och jävlar i var och varannan mening och som det är här, så pips inte svordomar över vid redigeringen utan vi får lyssna på eländet. Mjölpudrade män och kvinnor står och knådar och vräker ur sig att det är så jävla knepigt att få till det, annars är det ett och annat fan som kommer med, både i intervjuer och vid bakbordet.

Har också konstaterat att kvinnorna svär mer än männen.

Har studerat den engelska också, där bakar de visserligen inte den typen av bakverk som vi är vana vid, men det är kul att se ändå.

Där förekommer inte ett enda svärord ur någon deltagares mun!

Så frågan återstår. Varför svärs det så mycket i det svenska språket? I hemmen är väl en sak, men i TV borde de kunna lägga band på sig.

Nu hör till saken att det är alla olika yrkesgrupper representerade, hade det varit en bunt fängelsekunder eller någon annan samhällsgrupp, som man generellt säger att där svärs det nog mycket, då skulle jag ha mer förståelse för det.

Vill inflika med en liten gullig historia om just fängelser. Kanske har jag nämnt den förr men värd en repris.

I ett fängelse någonstans i Sverige kom en bunt karlar fria ur sina celler en hel natt. Hur det kommit sig vet jag inte, men personalen befarade det värsta när de skulle in där nästa morgon. Kanske skulle de tas som gisslan? Eller så hade de väl åtminstone gjort åverkan på allt möjligt, i försök att rymma?

Nej, de hade bakat kladdkaka och sett på film!

Så bakningens tjusning finns hos alla.

I min uppväxt så svors det inte. Mamma som var norska hon kände väl inte för de svenska, hörde heller aldrig några norska. Hennes mamma var religiös så det förklarar väl saken.

Pappa som arbetade på hotell han svor aldrig, hade ett vårdat språk som det så fint heter. Tror att han kunde sträcka sig till jäkla ibland, då i positiv form och aldrig på arbetet, utan hemmavid.

Kanske är svordomar som fan och jäklar inte så farligt, men jag tycker inte det hör samman med ett vårdat språk.

Gordon Ramsey han svär fast han är engelsman, det piper säkert i ett i de engelska och amerikanska TV apparaterna när han är i rutan.

Här i Sverige bryr vi oss inte med pip i rutan, vi får lyssna och gilla läget.

Så vill ni lyssna på svordomar i TV, se nästa år säsong på ”Hela Sverige bakar”.

Nu kan jag inte utöva bakning speciellt mycket här i stugan. Gubben och jag sväller ut på alla kanter, med åldern så håller vi på med att bli lite oformliga både här och där. Har vi massa godsaker som bullar och kakor så åker de ner i våra munnar. En del människor säger att de stoppar småkakor i frysen, här hinner de knappt kallna på plåten innan de är slut.

Så jag får snällt se på hur människor bakar utan att deltaga själv. Men snart är det jul, då är det tillåtet att låta både det ena och det andra slinka ned. I min värld i alla fall.