lördag 21 december 2013

Dudde från Ockelbo firar sin första jul



Gumman julstökar. Fast för det mesta så latar jag mig. Vet inte om det är att ingen kommer hit i jul, eller att vi ska åka bort över julaftonen, gör att det där riktiga julstöket tycks utebli i år.

Fast några kakor blir det väl, har lyckats skjuta allt sånt framför mig och så blir det en riktig hejdundrande rusch på slutet. Även om det är bara gubben och jag och katterna, så ska jag ha lite rabalder kring det hela. Sedan kan man sjunka ned i en fåtölj och äta julgodis och tänka på att efter nyår, ja då blir det 5:2 för hela slanten.
Vi skulle inte må illa av att bli lite slankare om midjan.

Egentligen så är det bra med lite hull, jag träffade en granne häromdagen. Hon har cancer och är smal som en liten sticka. Hon sa att man ska vara glad åt lite extrakilon och att man har matlust. Känner mig lite ambivalent där, kanske är det bra med en så där tio extrakilon om man skulle bli sjuk. Fast det tänker jag inte bli, så det är väl lika bra att göra sig av med dem.

Katterna struntar i julen, de bara är här i tillvaron och oroar sig inte för någonting.
Så länge det är musjagarväder så är det bra, är det inte det så sover de bort dagen.

Dudde från Ockelbo börjar bli en stor katt, tycker han påminner lite om Karlsson på taket, han var så där lite rund om magen, kompakt kort kropp. Dudde är också lite självgod och äter mycket. Det är bara propellern som saknas.




Så vi har en katt av varje, en lång och en kort.

Jag önskade mig en jättekatt, får Dudde äta lite mer så blir han säkert det. Eller så blir han bara liten och tjock, det får tiden utvisa.

Men Dudde är en bra katt, gör inte så mycket väsen av sig, värre var det när Gizmo var i hans ålder, han for omkring som ett jehu.

Gubben har både fått elstötar och nya skor. I onsdags så var han in till sjukhuset och fick sig ena riktiga sjoblängare i kroppen så att hjärtat skulle sluta flimra. Han märkte inget av det för han var sövd. Nu hör till saken att han aldrig varit sövd förut, så han uppfattade inte att han blev det. Tyckte han låg där i sina tankar och blundade till, när de sa att det var över så fortsatte han där han slutade. Tyckte inte det gått mer än några sekunder.

Jag som är expert på området, jag vet att sövning är knepig. När de tog bort mjälten på mig så var jag borta i fyra timmar, kändes som några sekunder det med.

Vet att jag var hungrig i alla fall, speciellt vill jag ha pizza. Tror inte att jag skulle fått personalen på uppvaket att springa ut till närmsta pizzeria och köpt en. Man ska må dåligt efter en stor operation, inte ligga och svamla om pizza.

Nya skor fick han igår när vi var hos grannen och fikade. Där stod de fulaste skor vi sett, de såg ut som myggjagare med avklippt tå. Grannen undrade om inte gubben kunde prova dem, de passade inte till någon annan. Sagt och gjort, han satte dem på sig och vi fick ett gott skratt.

Men de var sköna som handskar på hans fötter, han tvekade och efter ytterligare glada skratt så bestämde han att ta med dem hem. Så nu står de där långa svarta skorna med avklippt tå i hallen. Vill vi ha lite roligt så kan han ju alltid sätta dem på sig. Ska han någon gång ha dem på sig, så får han låta bli att titta ned för att inte vika sig dubbel av skratt.

Det är bara lite snö i år, vi har fått så mycket de senaste åren så att julen beslutade sig för att vara lite grönare i år. Som gammal stockholmare är jag luttrad, där nere var jularna gröna för det mesta. Kommer ihåg en runt 1960-61 däromkring, då var det inte en snöfläck, jag var barn och tyckte inte det kändes speciellt juligt den gången.

När jag firade i Indien så var det också grönt. Firade är väl att ta i, jag noterade att det var julafton och så gick livet vidare. Tror jag hade ett par hårda karameller att suga på, det var allt. Sen var det ris och grönsaker som vanligt.

Där åt vi i stort sett liknande mat varenda dag i sex månader. Det var ris, linser och grönsaker. Har många gånger undrat varför vi måste ha olika mat varje dag, det krånglar till livet. Nu har jag ett gäng maträtter som jag kör om med jämna mellanrum så kanske det blir tjugo liknande rätter på ett halvår här istället.

Häromdagen när jag och bilen åkte hem från jobbet uppe i byn, då slog mig tanken att det är ganska lustigt att vi sitter där i våra bilar och far omkring. Hade våra förfäder på 1800-talet hört talas om att vi skulle sitta och åka omkring så hade de bara skakat på sina huvuden. Människan har funnits här på jorden ganska länge, hur många tusentals år vet jag inte. Men det är bara de senaste hundrafemtio åren allt nytt har kommit. Det började med industrirevolutionen i mitten av 1800-talet och sedan har det bara rullat på i allt snabbare takt.

Jag som just har lärt mig bemästra en touchtelefon inser att jag är hopplöst ute, det är ingen idé att försöka förstå och hänga med.

Ändå sitter vi där med all vår fina teknik och ojar oss när strömmen bryts, då gäller det att bära vatten och hämta ved, något som människan gjort i urminnes tider. Finns inga appar till det.

Ni får ha en bra jul därute i stugorna ni också, gumman ska börja julstöka vilken dag som helst.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar