Tidernas gång

Gumman tänker tillbaka. Jag tänker på mitt liv som varit, antagligen för att jag fyllde år igår. Det är en dag att minnas hur gammal jag blivit.

Innan jag somnade, så funderade jag ut vilken människa jag mött som var född tidigast. Alla gamla tanter och gubbar jag såg när jag var liten flicka, de räknas inte. De som räknas, är folk jag pratat med och hörde deras födelsetal.

Kom då ihåg en tant jag träffade på Kungsholmen 1968, hon var född 1879, en annan var född 1878. När jag låg där och snurrade så tänkte jag på en notis i en dagstidning som jag såg för länge sedan. Den sista amerikanska slaven hade dött, hon föddes precis innan slaveriet avskaffades. Då talar vi om 1860-talet.

Det som gör mig lite ledsen, är att jag inte frågade dem mer hur det var innan seklets början. Hur det var, när det inte fanns bilar och elektricitet, hur Stockholm och världen förändrats under deras levnad. Jag var ung och ointresserad av gamla knarriga människor.

Nu känner jag mig privilegierad över att ha mött dem.

Jag har kunskaper som den yngre generationen inte har, tanterna jag mötte, de hade kunskaper som jag aldrig kommer att få.

Alla vet så mycket om allting idag, men hur det var att leva på 1800-talet de vet de inte så mycket om. Antar att de inte är intresserade heller, men jag tycker det är roligt att höra hur det var förr.

Från pappa och faster fick jag höra desto mer, pappa som föddes för snart hundra år sedan, berättade för mig hur de hade det som barn. Med faster, hade jag sedan åratal av utfrågningar att ta igen, innan hon bestämde sig för att dö.

Farfar som inte sa mycket, han berättade i alla fall vilka umbäranden de hade under första världskriget. Han var inkallad och låg vid någon gräns någonstans, min pappa var också inkallad vid någon gräns någonstans, men det var andra världskriget och de verkade mest stå på pass och så drack de mäsk när de var lediga.

En sak de hade gemensamt var att det var kallt, jag vet att vintrarna i början av 40-talet var kalla. Tydligen var de kalla även 1914-15.

Farfar han hade hand om hästarna, de stackarna som drog tunga artilleripjäser genom djup snö och is. Ibland stupade de och då var det ett skott i huvudet som gällde. Kaninerna levde också ett farligt liv under bägge världskrigen, det verkade vara den huvudsakliga maten alla levde på. Idag är det väl inte många utanför finkrogarna som mumsar kanin, förutom grannen. De som inte gick åt i hans brand, de lever ett osäkert liv i sina burar.

Nu finns det inte så gamla människor kvar, de som föddes på 1800-talet har försvunnit. Kanske det sitter någon gammal gubbe kvar i Kaukasus som levt på yoghurt, vem vet.

Konstiga tankar far i huvudet, är det för att jag börjar bli äldre?

När dottern en gång utbrast.

-        Men mamma, du är ju född på femtiotalet, du fattar inte det.

-         

Jag har alltid tyckt att vi som är födda på 50-talet var ganska unga, vi var ju hippiegenerationen. Värre var väl de som var födda på det mossiga 20-talet, tyckte jag när jag var ung.

Ja, ja, tiden den går allt fortare och fortare. Snart så är jag pensionär, jag som nyss tyckte att pensionärer var tanter i kulliga hattar och runda skor med snörning. Snart är jag där bland gänget och diggar Bob Dylan på hemmet.

Förutom tankar på åldern och årtal, så är det bra här i stugan. Det är fortfarande förenat med livsfara att gå ut på isen kring bilen. Som tur är så har den dubbdäck, utan dem skulle vi slå oss ganska slätt.

Gubbens grabbar de vågade inte åka ned med sin bil, när de kom på en blixtvisit från storstaden. De hade odubbade vinterdäck, för på Hornsgatan är det förbjudet att åka kring med dubbade.

Nu kör de väl inte bara kring på Hornsgatan i Stockholm med bilen, men ned för backen till stugan de vågade de inte.

Tänker på folk som bor lite utanför stan, antar att dubbat är bra i Stockholmtrakten, där är det isigt ibland. Undrar vad de som har dubbat gör? De undviker Hornsgatan förstår jag.

I Norge så är det förbjudet med piggedäck i städerna över huvud taget tror jag, måste fråga kusinen hur hon gör när hon kommer norrifrån med sina piggedäck och ska in i Oslo. Forskning på ämnet ska genomföras. Ser för mitt inre hur folk har en uppsättning däck där bak i bilen och får ta in på någon däckbytarverkstad i utkanten av staden, vice versa när de åker hem.

Men vi kör med dubbat vi, oavsett vad alla säger, de är bäst om man inte bor i Jukkasjärvi, där det är snöiga vägar för det mesta.

Katterna är ute och studsar kring hela dagarna, jag säger studsar för Dudde han är en studsande katt. Gizmo smyger mest kring och spanar, medan Dudde studsar kring i tillvaron.

Dudde låter som en tjock kluns när han hoppar ned från något, Gizmo hoppar elegant.

Ingen av kissarna gillar i alla fall ost, sedan Sixten lämnade jordelivet så går det åt mindre av den varan. Han var ostgalning nummer ett, bäst gillade han dyrare ostar som Västerbotten och Parmesan.

Försökte ett tag att få Dudde till ostprisse, men han tar en liten tugga och sedan är det bra. Han har dock tagit över Sixtens gröna plastmugg i badkaret, att dricka ur.

Sixten drack ju ur den som bekant, det var att han blev van som ung att dricka vatten i badkaret, för vi hade inget vatten i kranen det hade frusit i backen. Vårt tvättvatten stod i en balja i badkaret och där var han och drack. När vi sedan fick vatten igen, så undrade han naturligtvis vart vattnet var, vi fick då ställa dit en grön plastmugg. Annars satt han i badkaret och stirrade på oss, när vi uträttade våra behov.

Har berättat om det förr, men ni kanske inte kommer ihåg.

Dudde han är ute en stund på morgonen och studsar kring, sedan ska han in och springer upp för trappen, in i badrummet och upp i karet med en hård duns. Dricker lite ur gröna muggen, studsar ur karet och springer ned för trappan. Hoppar över de tre sista stegen, duns, sedan springer han fram till dörren och ska ut igen.

Han ignorerar den rena vattenskålen som står precis innanför dörren, den får Gizmo dricka ur.

De håller oss sysselsatta i alla fall, de små liven.

Gott Nytt År på er alla!