Den kvittrande mojängen

Gumman vill inte gå ut. Nej, idag vill jag helst inte göra det, tur för mig att det behöver jag inte heller, annat än glänta på dörren när katterna vill kolla väderleken.

Vintern kom till sist, det är tio minus och snö på backen. Det är över en månad sedan det föll något vitt från skyn, då kom det en halvmeter på en gång. Idag är det ett mer normalt snöfall, en halv decimeter gör världen vit. Till glädje för alla som livnär sig av vintersport, eller de som helt enkelt gillar att åka skidor och skoter. Ni vet min inställning vid det här laget, så jag ska inte gå närmare inpå det.

Katterna har betänkligheter över vintern de också, tidigt i morse så ville de ut som vanligt och snäll som jag är, så släppte jag allt vad tekokning hette och öppnade dörren. Dudde anande oråd och smet in i pannrummet en sväng, kanske fanns där någon förvirrad mus. Mössen har det bra i vårt pannrum, inte så bra som de som finns i stallet, de får mat i form av solrosfrön som ramlar ur hinken när jag ska ge fåglarna deras mat.

Kanske mössen i pannrummet är samma som de i stallet, det ligger vägg i vägg, möss är kända för att ta sig fram överallt. De är överlevare, kan inte låta bli att beundra dem lite, kanske inte då de smaskar i sig den där lilla gummitutten på gubbens motorsåg, så att han inte kan pumpa upp bensin. Men de är rackare på att vara påhittiga.

Gizmo han gick direkt ut till logdörren och ställde sig likt en pointerhund, kroppen spikrak med svansen rakt ut, ena frambenet upp. Där stod han blickstilla i någon minut och spejade ut på det vita kalla. Sedan gjorde han en helomvändning och vill in igen. Han har nu gått och lagt sig på sin filt och sover sött, väntar på att graderna ska bli lite mildare.

När jag släppte in Gizmo så hade Dudde tröttnat på pannrummet och ville ut genom sista dörren han också. Det är aldrig så att katterna följs åt in och ut, när den ena går ut så kommer den andra in. Ibland möts de hastigt när jag öppnar dörren, då hoppar de till, det tar någon sekund innan de inser att det är ju kompisen.

Dudde han kom in med vändande post han också, det var för kallt för hans smak.

Sedan satte de igång och leka så för att få bort överskottsenergin från nattens sömn, våra katter är inte nattsuddare, de sover från tio till sex, precis som matte.

Tittar på SVT play, säga vad man vill om Sveriges television men det är kvalitet och inte kvantitet som gäller.

Betalkanalerna sprutar ut det en knasiga programmet efter det andra, i en aldrig sinande ström. Visst finns där kul program att titta på också, men inget slår dokumentärerna på SVT. Det är lite som tevens P1, man lär sig massor på ett behagligt sätt. Kanal 5 och TV3, är som Radio Rix och Mix Megapol, det skvalas om samma musik, en och annan låt stannar man upp till och lyssnar på, men det är sällsynt.

 TV4 är lite som radions P4, lite av varje på en lagom nivå.

Nu har jag fått en apparat till att hålla reda på, en surfplatta kom till stugan i torsdags och ligger nu här och plingar och i tid och otid.

Efter mycket möda och stort besvär så fick jag igång den, jag drar mig alltid för att påbörja något nytt inom tekniken. Så är det med allt nytt i mitt liv, jag gillar inte förändringar, även om det går bra efter ett tag, jag måste vänja in mig. Tog mig ett antal månader att bli van vid min lilla nya bil.

Är inte riktigt vän med surfplattan, Facebook ser annorlunda ut mot i datorn, det gillar jag inte, hittar inte kring lika lätt.

Som tur var så hittade den nätverket av sig själv, inte som förr då man fick sitta och skriva långa krångliga koder i all evighet för att koppla upp sig på nätet.

När den väl hittat det, så var det dags att installera Wordfeud, för det var av den anledningen jag skaffade apparaten. Det var inte helt lätt det heller, efter en del krånglande och byte av lösenord och annat tjafs så lyckades jag komma in på servern. Min telefon är pytteliten och eftersom Wordfeud har en ganska stor spelplan så fick jag förstora och fösa runt.  Såg aldrig helheten utan förstoringsglas, missade då en massa saker på de andra delarna av planen, som jag inte såg för tillfället.

Nu är jag ju van vid min lilla telefon och vill inte byta, gillar inte att behöva installera om allt en gång till. Är inte säker på hur jag ska få dit Wordfeud utan krångel, vill inte göra det så snart igen. Telefonen är med när jag åker kring, kan inte släpa på en stor platta. Att spela Wordfeud har blivit en av mina laster, kan inte göra som en del, vi är mitt i en match och så glömmer de bort att spela på flera dagar. De har säkert viktigare saker för sig, eller så går det inte in helhjärtat som jag. Gillar inte att göra saker halvdant, antingen eller, är det som gäller.

Så nu är allt jättestort på Wordfeud istället, det är ovant och det gillar jag inte, det tar sin tid innan jag blir van. Känner mig inte hemma när jag inte får fösa kring utan ser hela spelplanen i ett svep. Men det tar väl någon dag till så gillar jag nog det skarpt.

Vart var jag, jo efter installationen av Wordfeud och Facebook så började plattan att vissla och surra. En fågel kvittrade högt varje gång någon lade ett ord, varje gång någon lade en kommentar i Facebook så hade den ett annat läte för sig.

Har lyckats att stänga av kvittrandet, men inte det andra.

Sedan talar den om för mig, att den inte känner mina ögon. Tydligen finns där en mojäng i den, som känner när man tittar på plattan och på så sett håller den vid liv. När man inte stirrar stint, då stänger den ned, lite fiffigt kan tänkas. Men den här känner inte av att jag stirrar på den, den stänger ned i alla fall, fast den varnar först. Jag vet inte varför, kanske är det att mina glasögon inte är rena! Eller så måste jag blinka mer och röra ögonen. Eller så har jag ett skyddande lager kring kroppen som inte kan påverkas av all trådlös strålning. Föredrar att tänka det sista, även om det är på gränsen till vad folk kallar flummigt. Det bjuder jag på.

Nog med teknikprat för denna gång.

Vi håller koll på vad vi äter här i stugan, vi har blivit matkontrollanter som vi alltid brukar så här i januari.

Efter en tids ohämmade ätning, så tänker vi nu på varje liten tugga vi stoppar i munnen, både gubben och jag. Lyckades med konststycket att bara äta två små mörka chokladbitar i går kväll. Två små ynka bitar slank ned med välbehag, jag som inte är speciellt förtjust i mörk choklad heller. Men igår var det fredagsmys på hög nivå, vi avnjöt också en efterrätt bestående av mango, äpple och clementin, allt inbäddat i vispad grädde utan socker. Jättegott!

Vi håller väl ut några veckor till, fasta två dagar i veckan, äta kontrollerat i fem dagar.

Antar att 5:2 dieten inte innebär att man ska fasta två dagar och vräka i sig de resterande fem. Fast de sägs, att man ska äta som vanligt och vanligt är att vi proppar i oss, bara för att det är gott. Vi äter choklad och annat smaskens bara för att det är gott, jag gör efterrätter bara för att det är gott.

Vi brukar hålla oss en bra bit inpå våren, accelererar lite försiktigt under sommaren, gå fullt ut i ätandet i höst och sedan tar vi om det nästa januari. Någon sylfid lär jag väl knappast bli något mer under denna livstid.

Summan av lasterna är konstant, var det någon som sa.Nu är det surfplatta för hela slanten, fast den blir man ju inte tjock utav, bara stillasittandet vid den.