Den oupptäckta kockan

Gumman läser. Det blir mycket läsande av saker, som jag egentligen inte tycker har något värde. Ögnar igenom dagstidningarna på nätet för att se om det är något jag inte borde missa. Inser att jag inte missar något.

Nej, det som händer, det händer här i stugan. Vi är inne på tredje späkningsveckan, veckor där två bitar mörk choklad med salt i, utgör fredagsmyset. Det är konstigt hur fort vi kan anpassa oss vi människor. Men det gäller att ha en vilja av stål, längtan efter bröd blir nästan olidlig ibland. Det räckte att jag såg en film, där de gick in på ett bageri i Frankrike och stegade ut med en massa baguetter under armen, då kom brödsuget.

Gubben säger att han inte gillar vitt bröd, det godaste jag vet är nybakt sådant. Det bor väl en liten sydeuropé i mig också, tillsammans med alla de andra som hellre går för det lite onyttigare. Men säg det till en gammal fransman att vitt bröd inte är nyttigt, han skulle bara rycka på axlarna och slå ut med händerna. Har han levt ett långt liv med sina färska baguetter, så tänker han fortsätta med det.

Har en på Facebook som lägger ut allt möjligt som är farligt och onyttigt att äta, ögnar jag igenom det, så ser jag att den personen kan nog inte äta någonting, allt är det fel på. Det senast var att soja var cancerframkallande, det var så att jag nästan satte min sojabiff i vrångstrupen. Jag borde egentligen vara död för länge sedan, så mycket soja har jag ätit i mina dagar.

Sedan har vi de där som säger att ekologiska livsmedel inte är ekologiska, de är typen som själva inte köper dem, utan det blir till ett försvarstal för dem själva.

Så klart att det säkert förekommer försök till fusk även i den branschen, som i allt annat. Men att tro att de smyger omkring på nätterna och giftbesprutar sina grödor och säljer dem som ekologiska, det är ett allvarligt brott, som inte gör dem långlivade på marknaden.

Annat var det förr, då var det ingen som pratade om ekologiska livsmedel och obesprutad gröda. Då var det DDT för hela slanten och ingen brydde sig egentligen om det.

Nu är det genmanipulerad gröda som är på tapeten, gemene man vet väl inte så mycket om det ännu. Men det gäller att se upp, där det ska tjänas pengar så anar man alltid ugglor i mossen.

Nej, bättre var det förr, mamma och pappa de rökte i bilen och sprutade Radar på insekterna. Ingen var rädd i alla fall, rädslan gör oss mottagliga för allehanda åkommor.

Undrar om det var cigarettröken eller Radarn, kombinerat med DDT besprutade livsmedel, som gjorde oss femtiotalsbarn så friska? Allergier förekom, men de var ovanliga, jag stötte då inte på någon klasskamrat under de åren jag gick i skolan som var mjölk, gluten, djur, damm, nöt, eller hade någon annan sorts konstig allergi.

Har inte hört talas om sockerallergi, annat än att det kan bli diabetes och candidaöverväxt av det hela.

Nej, sluta att bombardera oss med farligheter i allt vi äter och tar för oss, rädsla skapar oro, oro skapar sjukdomar. Ena veckan är det nyttigt och bra att dricka vin och kaffe, andra så får man cancer bara av att titta på det. Allt med måtta är det nya mottot.

Gubben gjorde till sig i köket igår och kokade jordärtkockssoppa. Sist jag smakade det, enda gången faktiskt, det var för ungefär fyrtio år sedan. Det var ur en burk Cambells och smakade urk, lite rim där!

Så jag har gått i fyrtio år och sagt till mig själv att jordärtkockssoppa inte är gott, ända tills jag smakade den igår igen.

Antar att det var för att gubben gjort den efter konstens alla regler, massor av grädde och smör.

Jordärtskocka är en förbisedd rotfrukt, lättodlad och släkt med solrosen. Den smakar som ett mellanting mellan rädisa och kronärtskocka. Det går att göra mos med den, koka soppa eller bara koka den som den är.

Jag frågade kollegan om hon ätit jordärtskocka, men hon sa att det hade hon inte, de verkade så besvärliga att äta. Jag ska väl inte säga något, hon blandade ihop kron och jord, lätt gjort. Har ju bara ätit den två gånger under ett ganska långt liv hittills. Fast kron den har jag ätit ett antal gånger, både botten och blad.

Drömde om min gamla lärarinna för ett tag sedan. Hon dök upp i min dröm och levde, som så många gör i drömmar. Hon som gjorde mina första skolår till en mardröm, hon var hur trevlig som helst. Hävdade bestämt att hon var född 1922, fast jag visste hon var född 1900. Det skulle ha gjort henne till fyrtio år när jag gick i skolan, inte sextio som hon faktiskt fyllde då. Jag köpte det och insåg att alla över tjugo var lastgamla, när jag själv var ett barn.

Undrar lite varför hon dök upp? Det är inte så att jag gått och tänkt på henne den senaste tiden. Insåg efteråt att det var lite förlåtande av henne att dyka upp i min dröm och vara hur trevlig som helst, när hon faktiskt inte var det i verkliga livet. Kanske var det för att avsluta min gamla fejd med henne? Vem vet, men det känns lite så i alla fall.

Annars så har rådjuren dykt upp igen, de som jag trodde låg i frysboxar. Kanske inte de är de som var här förra året, men hur annars skulle de hitta till vår trädgård med havrekrossen i. Grannen österut matar hon också, så de har två restauranger att besöka nu under vintern.

Igår var det kallt, vi hade inte över tjugo grader någon gång. Katterna var ute i en minut sammanlagt, de är riktiga stugsittare som vi. Djuren blir som sina mattar och hussar, våra är både lata och hemmaälskare.

Men idag så sker det, efter tjugofyra år så ska sovrummet få sig en uppsnyggning. Men det måste börja med massor av annat smått och gott. Först så ska rullgardiner upp i det andra sovrummet, som nu är nästan klart. Sedan ska sängen och byrå målas, innan vi kan börja riva i resten. Återkommer med rapport om hur arbetet fortskrider. Hoppas det inte tar för många år, vi måste ju vila lite emellan.