Katter på loftet

Gumman har mycket i huvudet. Den här morgonen riktigt bubblar det i huvudknoppen min. Först undrar jag om tankar som vi känner, kommer i huvudet. Varför känns det så? De kanske inte alls kommer därifrån. Men det blir för filosofiskt så här en tidig morgon, så jag stoppar undan den tanken i lilltån och tar fram den när jag är mer på humör.

Det snöar och snöar, inte metervis på en gång, utan lite i taget. Rådjuren har varit här två gånger den här veckan, jag har sett dem två gånger, men jag står inte dygnet runt och spejar.

Förra veckan var det fågelräkning, folk ska stå och räkna småfåglarna kring sina fågelbord och skicka in resultatet någonstans. För mig verkar det en omöjlig uppgift, dels har vi fågelmaten vid några täta buskar, dels så hoppar de kring hela tiden. Har försökt en gång för många år sedan men gav upp, räknade säkert samma fågel många gånger.

Trots att vi har katter så ger vi pippi mat, de ser om katterna kommer för det mesta, en och annat mister livet ibland. Man får räkna med lite svinn.

Läste några fina rader på Facebook i morse som gubben lagt ut.

Djuren är inte här för oss, de är här med oss.

Den satte standarden för denna lördag, när jag började morgonens dörrvaktspass åt katterna. In och ut, ut och in. Bägge två olika gånger. 

Tror att i det här huset, är det vi som är för dem.

Igår så kom en inkräktare hit till stugan, i form av den där stora svartvita hankatten igen. En vagabond med kulorna kvar, ett monster i Gizmos och Duddes värld. En katt med cojones. 

Han har väl något hem kan tänkas, men vårt höloft med allehanda bra saker att sova på, det är bra det också. Vi har alltid luckan öppen vid den trappen, ett ställe för våra kissar att vara om det råkar bli kallt om tassarna och vi inte är hemma och är dörrvakter.

Tänk vilket bra luktsinne de måste ha, omedelbart när jag släppte ut dem på logen så kände båda två, att här var det inte som det brukar. Bägge vädrade upp mot takluckan till loftet, spände kropparna och viftade på svansarna.

Lilla Dudde han sprang upp och stannade vid luckan, stod blickstilla och stirrade på något eller någon där uppe i mörkret. Gizmo som inte är lika modig sedan han blev biten av en katt i sin ungdom, han stannade nere och stod blickstilla han också. Jag som blev stående i dörren, anande oråd och gick upp för trappen, när jag tänt lyset så står den där stora katten och stirrar på mig en sekund, sen försvinner han i loftets dunkla vrår. Det är ingen idé att försöka jaga ut en katt därifrån, det finns hela golvet att smita inunder också.

Jag gick ner och försöker få Dudde med mig, men han var så intresserad så han ville stå kvar. Efter ett tag så hör både Gizmo och jag hur det morrar på loftet, ett varnande morr som katter har, ett morr som talar om att hit men inte längre, för då smäller det.

Då blev Dudde också lite rädd och kom nerdunsande för trappen, han är en katt som inte kan gå smidigt, han dunsar kring i tillvaron. Bägge katterna följde med mig in och gick inte ut förrän på eftermiddagen. Gubben gick upp senare och förde ett fasligt liv där uppe, men han såg inte skymten av någon katt. Monstret var försvunnet.

Denna morgon såg jag på snön att han inte var här, katterna var försiktiga i alla fall, det sitter i ett par dagar. Gizmo klöste på trägolvet ute på logen, han ville tala om för eventuella inkräktare att här bodde han och här var hans revir, så långt sträcker sig hans mod. Man kan tro att katter håller på att vässa klor när de klöser, men de lämnar doftspår. Främst gillar de att lämna spår på våra soffor.

Så det är lugnt och mörkret håller på att ge vika åt en mulen dag.

Annars har veckan varit som den brukar, inga större händelser utom att jag retat upp mig på LRF. Det var någon skola som hade köttfri dag, konstigt att de måste kalla en dag för det. Antagligen så går de sedan hem och äter korv, så dagen var bara en halv köttfri dag. Men i alla fall, skolorna försöker ha en köttfri dag i veckan, då undrar jag om fisk också går under kött? Annars kunde de väl bara servera fisk och hålla tyst.

Köttfria dagar på skolor är bra tycker jag, men jag som levt mesta delen av mitt liv köttfritt fattar väl inte hela ståhejet med det. Hörde om en skola här i Hudiksvall, att den köttfria dagen fick läggas ned, eleverna protesterade. Hade de inte gått ut och annonserat om köttfritt så hade nog ingen reagerat. Fast hela grejen med det är väl att vi inte ska äta så mycket kött hela tiden. Därför ska det basuneras ut.

Ja, folket på LRF som står för Sveriges bönder, de tycker att vi ska äta mer kött, så att deras bönder får mer inkomst, själva tjänar de väl en slant också.  De ställde sig utanför en skola någonstans och helt demonstrativt serverade hamburgare på elevernas köttfria dag. Så urbota dumt av dem, så liten respekt.Vi äter väl tillräckligt med kött i det här landet så det räcker. Fast speciellt svenskt är det väl inte alltid.

Allt handlar om pengar, pengar är också dumheter som människan hittat på. Det är ingen hejd på vad det jagas pengar.

Idag i tidningen står det om en fattigpensionär, vad är en fattigpensionär egentligen? En person som har pension det fattar jag, kanske en sådan som bara har den lilla grundpensionen.

I alla fall så skriver de om den här fattigpensionären, tidningarna gillar offerartiklar, hur hon tvingas avstå från TV när bostadsbolaget går ifrån kabel till fiber. Det innebär att alla tvingas och jag betonar på tvingas, köpa en speciell box för att få fram någon TV signal. Det har hon inte råd med. Fast då tycker jag väl att någon snäll människa, släkting eller bekant skulle kunna fixa en sådan åt henne, men så kanske inte är fallet.

Jag blir så arg över att vi måste köpa allt möjligt jox för att få fram några futtiga kanaler på TV. Först ska vi betala avgift och sedan ska vi köpa boxar i parti och minut, för de styrande vill tjäna lite pengar och ändrar förhållanden stup i kvarten. Bättre teknik säger de och ler som Chesirekatten i Alice i underlandet, pyttsan, jag vill kunna välja hur mycket teknik jag vill ha.

Det var bättre förr då det behövdes en TV och en antenn, ville man ha mer så var det fritt fram att köpa boxar och andra manicker. Tänk vad mycket elektronikskrot de sitter med i Kina och Indien, barn och vuxna tjänar en spottstyver och blir sjuka på kuppen.

Så det är lite allt möjligt jag har synpunkter på här i livet, inga viktiga men väl sånt jag går och tänker på ibland.

Det enda som egentligen är viktigt för oss tvåbenta är att lära känna vårt innersta väsen och leva från hjärtat inte hjärnan. Det behövs inga digitalboxar till det.