Lite lördagsfilosofi

Gumman hör på vinden. Det blåste rejält igår och det blåser rejält idag. Tycker att vi fått vår beskärda del av vinden denna vinter. Träden ligger fortfarande som plockepinn i skogarna runt stugan. Det stör mig lite, jag vill att det ska vara städat i skogen.

Förra helgen kom jag på mig att jag skulle vilja gå och kratta upp kvistar och kottar, inte i trädgården, utan i skogen kring stugan. Beslutade mig för att det var överkurs, pinnarna och kottarna förmultnar väl så småningom. Eller så blåser de bort.

Gubben och jag kikade ut, lite kisande och vinterbleka. Gjorde ett första pass i trädgården efter vintern. Fast vi ligger ju i norrskugga, så vi har fortfarande snö kvar på gräsmattan. Vi är alltid de sista som har en snöhög kvar, i hela Hälsingland tror jag.

Annars så har jag försökt sluta tänka. Alla visa gubbar och gummor på denna jord, de säger samma sak. Det är tankarna som ställer till det för oss.

Tankar om vår omgivning, om oss själva osv.

En sann mästare, han bemästrar sina tankar till ett minimum. Så jag har försökt att sluta tänka, men det enda som jag tänker då, är att sluta tänka. Så det finns en liten röst som vill göra sig hörd hela tiden.

Nu menar de väl att vi ska sluta att älta samma tankar som vi brukar, tankar som inte får oss att må bra. Det är väl inget fel att sitta och tänka på något bra och som gör oss gott inombords.

Det är lättare för djuren, de är inte så komplicerade som vi. De tänker inte på samma sätt som vi gör, fast jag är övertygad om att de har ett rikt inre liv de också.

Jag har kommit så långt att jag kan säga till rösten i huvudet att hålla tyst ett tag, ibland lyder den, ibland inte. 

Speciellt när det kommer till sovdags, då är vi människor mästare på att lyssna till rösten i huvudet som vill ta upp allehanda problem. Fattar inte rösten i huvudet, att vi kan ju inte göra någonting åt det där vi ligger nedbäddade. Det finns ingen som helst idé att försöka lösa några problem då, annat än att ta itu med det på morgonkvisten.

Sen gillar rösten och älta saker som varit, dumma människor, när vi blivit sårade och andra hemskheter vi varit med om i det förflutna. Eller så pratar den om saker som inte ens skett, gillar speciellt att få oss lite rädda, pratar om eventuella faror som lurar på oss och våra nära och kära. Tidningarna gillar också att ta upp faror, gillar att få oss rädda och få igång rösten i huvudet att hänga på. Sjukdomar, faror i naturen, faror hemma. Vill man slippa det, sluta att läsa de där snaskiga blaskorna.

Jag har i alla fall kommit så långt i min tanke, att jag vet att inte lita på den där rösten, inte ta den till mig och tro att den är jag. Det är när vi identifierar oss med våra tankar, som vi är på fel spår. Men ibland går det sekundsnabbt att få en tanke, sedan kommer känslan som ett brev på posten. Hualigen, det är inte så lite svårt detta.

Nu tänker jag inte göra en hel filosofisk avhandling, utan avslutar med att jag vet rent intellektuellt allt detta jag pratat om. Annars hade jag ju inte varit kapabel att skriva ned det. Sen att sätta det i system, så långt har jag inte kommit. Men som mästarna säger, det räcker så bra att bara känna till det i början, sen kommer resten lite av sig själv.

Nu får ni inte ta detta som om vi ska helt sluta att tänka, vi ska fortsätta att vara problemlösare och kreativa, det är detta vi fått vårt tänkande till. Vi ska tänka bra tankar om oss själva, tankar som får oss upplyfta. Allt som gör oss nedstämda och upprörda har bara med vårt ego att göra. Alla fina tankar kommer från en annan källa. Sen kan vi ju påminna rösten i huvudet, att det som varit det har varit, samt att det som kommer, vet vi ingenting om.

Skall förresten upp till Örnsköldsvik för att träffa ett amerikanskt medium, det sker redan nästa vecka.

Nu pratar hon inte om gamla döda förfäder, utan hon går in på de lite djupare sakerna i våra liv. Hur jag blivit en gumma som sitter i skogen och oroar mig för massa saker, varför jag tror att jag inte är någon etc.

Detta trossystem om mig själv måste jag på något sätt bryta och lämna bakom mig, hon kan vara en vägvisare dit.

Vi får se på torsdag, tror väl att jag vet det mesta själv, men jag har inte alla redskapen att ta mig från det träsket.

Annars så skulle jag vilja vara katt. Äta lite då och då när jag känner för det, gå ut när vädret är bra och göra lite kul kattsaker. Ligga inne och sova när jag vill, inte bry mig om någonting mer än att bara leva.