Pavlovadieten

Gumman äter tårta. I vår strävan att få av de där oönskade kilona på våra kroppar, så försöker gubben och jag, att hålla någon sorts hemmagjord diet. Vi späker oss på veckorna och mumsar smaskens på helgerna.

Det är ju inne nu för tiden, att hålla på och mickla med någon sorts diet. Utom för de som alltid har varit sås och potatismänniskor, de förblir sås och potatismänniskor.

Nu för tiden, är sås och potatis det värsta någon människa kan stoppa i sig. Såsen går väl an om den inte är gjord på annat än grädde och buljong, inte en knivsudd vetemjöl ska då ha besudlat den. Potatis är ett ord som man helst inte ska ta i sin mun.

Här på landet är väl inte så många som stoppar i sig bara osten och smöret och skippar brödet, men antar att det fenomenet är mer utbrett i storstaden, bland de ganska unga.

Ganska unga kallar jag de som fortfarande är kring fyrtio. Innan jag själv fyllde fyrtio, så tyckte jag att det talet kändes lite gammalt. Gubbar över fyrtio var lite ålderstigna, kvinnor över fyrtio började förlora sin glans.

Nu när jag passerat den gränsen med råge, då tycker jag fyrtiostrecket är faktiskt den bästa åldern. Man är fortfarande ganska fräsch och har förhoppningsvis lite livserfarenhet.

För att återgå till dieter så har det ju blivit en hetsjakt på våra tre stora, pasta, ris och potatis. För att inte tala om det stackars vetet, det är inte vatten värd längre.

Dagligen bombarderas jag på Facebook av inlägg hur farligt allting är. Råkar ha en sådan "vän", som älskar att lägga ut hur farligt det är med allt vi stoppar i oss,  läser inte inläggen, vill inte få ännu mer dåligt samvete över en livsstil som ibland är långt ifrån hälsosam. Fast hon lägger också ut allting som är bra, så det blir en sorts balans i det hela ändå.

Läste ett inlägg Mia Skäringer gjort i Aftonbladet. Hon är ju så klok den människan, önskar att jag varit lika klok i hennes ålder. Hon har inte ens passerat fyrtio!

Att äta kolhydrater har blivit skämmigt, ja inte i den här världen här uppe, men i världen där hon befinner sig. Hon säger skämtsamt att beställa in kolhydrater till lunch, är lika skämmigt som att beställa en rejäl grogg till tisdagslunchen. Det ligger något i det hon säger, känner mig träffad när hon beskriver hur folk springer omkring med Babybellostar i handväskan, det har jag också gjort.

Snart får vi väl dra för gardinerna eller sätta oss i källaren och äta pizza, det är ju fult med kolhydrater, om man är en vuxen och ansvarstagande människa. Lite skämmigt är det också, i alla fall om vi vet att det inte är bra för oss.

Utom för sås och potatismänniskorna, de bryr sig inte om kolhydrater, mellan målen svänger de i sig kaffe med dopp. Eller sju sorters kakor, jösses, hur överlever de? Fast när jag tänker efter så börjar de bli en utdöd ras, husmanskostarna. De lever väl någorlunda sunt kan jag tycka, de äter sitt mat och sitt knäckebröd till måltiden. De tillhör den gamla stammen. 

De bryr sig inte så mycket om allt det här nya, de lever som de alltid har gjort. 

Värre är det för de yngre, tacogenerationen, de som är uppvuxna med tacos som fredagsmys. Lite bra är väl det, de får åtminstone i sig gurka och tomat. Det är väl dit ungarnas grönsaksätande sträcker sig. Ett och annat majskorn också. Många av dem lever på farligt mycket läsk och snabbmat. För att inte tala om energidryck. Sådant går inte ner i struparna på sås och potatisgenerationen. Härmed har jag konstaterat att de är ganska så hälsosamma ändå, de där äldre.

Läste att bikarbonat är bra för nästan allting, från städning till inre utrensning. Ta mig tusan så skulle jag inte bli förvånad om det är bra att bota cancer med också. Nu finns den varan mest i små ganska dyra burkar, det går säkert åt en del om man ska städa huset, badrummet och spisen med det. Samt dricka ett antal skedar per dag och ha det i badvattnet. Skickade gubben till en affär i Sundsvall där jag fått inside information om, att där sålde de bikarbonat i kiloförpackningar. Men han misslyckades och kom hem med två små burkar. Har ännu inte börjat med bikarbonat överallt, burkarna står och dammar i skåpet.

Så är det med trender, men de följs sällan upp till punkt och pricka. Sesamoljan jag skulle smörja in mig med står i skåpet den med. Den var ju världens bästa grej att använda till nästan allt.

Så gubben och jag håller på med den senast 5:2 trenden, äta fem dagar, fasta i två. Faktiskt så har vi gått ned ett antal kilon, får se hur länge det håller i sig.

Har i flera år velat göra Pavlova, en efterrätt med maräng, grädde och frukt.

I en av mina otaliga matlagningstävlingar jag tittat på, där skulle deltagarna göra en Pavlova. Tycker inte om maräng som man köper i påsar, den dammar mest i munnen. Spetsade öronen när de sa, att marängen var så där lite seg inuti.

Har gjort maräng en gång tidigare i mitt långa liv, kom inte ihåg om den blev så där seg inuti då. Men nu hade jag fyra äggvitor över, gulorna försvann i ett försök att göra karlspaderbullar förra veckan. De blev torra, vill jag meddela, de ligger och skäms i frysen.

Sagt och gjort, mitt i denna nollkolhydratshets här stugan, så ställer sig gumman och ska göra en stor Pavlova. Jag lyckades få ihop en maräng fast jag använde plastbunke, det står ju att man ska absolut inte använda en sådan, utan rostfri eller glas ska det vara. Nu äger jag ingen rostfri eller glas, så plast blev det.

Läste receptet och hävde i alla ingredienser, det skulle vara salt och maizenamjöl och socker, det var även vitvinsvinäger med i en skvätt. Tittade på den jag hade i skåpet och bäst före datumet var passerat för åratal sedan, men den funkade ändå.

Marängen skulle stå i ugnen i en och en halv timme, jag oroade mig lite för att den skulle bli för dammig, vill ju ha den lite seg. Men min Pavlova blev som en dröm i munnen.

Gubben och jag hävde i oss två stora bitar var till fredagsmyset, det var så att vispgrädden höll på att komma ut ur öronen på oss. Våra kroppar som förnekats livets goda under lång tid, de skrek efter mer socker.

Men så gott det var, kunde jag ha skrikit mitt under Let´s dance så hade jag gjort det.

Nu ser jag att det är halva tårtan kvar tills idag, den är gjort för åtta normalpersoner, men gubben och jag är inga normalpersoner så vi äter väl upp den idag.

Jag säger bara det, 5:2 diet på veckorna och Pavlova på helgerna, det är livet.