Bio vart nionde år

Gumman har varit på bio. Gubben och jag sitter för det mesta i stugan och ugglar, så i fredags så skulle vi slå på stort och gå på bio.

Sist jag var på en sådan, var för nio år sedan. Ni som är minnesgoda läsare, ni kommer nog ihåg att det blev väldigt turbulent i biosalongen när gubben inte fick biljett, utan smet in på en annan biljett. Då fick vaktmästaren bära in en fåtölj och gubben fick bästa platsen, trots att han hade biljett för en annan film vägg i vägg.

Tänker inte ta hela den historien en gång till, men det höll på att bli bio med förhinder.

Nu tänkte vi göra ett nytt försök och styrde kosan i mot Sundsvall. Ni som bor i storstäder, ni tycker nog att fjorton mil tur och retur, är en väldigt lång väg att åka för att gå på bio. Men vi hade inget annat val, filmen hade slutat att gå i Hudiksvall, dit är det bara tre mil.

Sagt och gjort, efter att ha rivit lite tapet här hemma, så åkte vi upp till Sundsvall. Väl framme så tänkte vi åka till biografen först och kolla om det gick att köpa biljett.

Sist jag var på bio så fick vi köpa biljett av en fysisk person i en lucka, vi pratade lite om det när vi åkte upp och ingen av oss fattar hur man köper biljett på nätet. Så vi hoppades att det fanns en fysisk person att köpa av här i alla fall.

Fast förhoppningarna sjönk när gubben berättade att han varit nere i Stockholm och skulle gå på bio. Där fanns det enbart biljettmaskiner, han hade inte fattat hur man gjorde, så han hade fått gå därifrån utan film.

Nu var vi ju två hjärnor, jag tänkte att det var då sjutton om vi inte skulle fatta hur man köper biljett. Fast jag kommer ihåg när vi var i London och skulle åka tunnelbana, vi fattade inte biljettmaskinerna, vi gick och åkte taxi istället. Eller när vi skulle åka till München och fick ta hjälp för att checka in i en sådan där maskin. Vart har alla människor tagit vägen?

Men nu var det bio som gällde, vi gick in och såg genast att där fanns ingen fysisk person i någon lucka, det hade vi väl inte räknat med heller.

En rad med skräckinjagande maskiner stod i hallen. Vi tog mod till oss, satte på oss glasögonen och knappade på enligt instruktionerna. Gubben assisterade när jag inte fattade att jag inte behövde trycka på sittplatserna, maskinen hade valt ut sådana till oss, de stod redan och blinkade.

Jag stoppade i kortet och med ett rassel kom det biljetter, ha, det där var ju enkelt, vi har ju tränat på våra mobiler, nu var vi proffs på maskiner.

Jag bad gubben att stoppa dem på sig och vi gick ut från biografen för att handla lite när vi ändå var i en stad. En timme hade vi på oss i alla fall.

Väl tillbaka på biografen så insåg jag att jag ville ha lite godis, det är brukligt när man går på bio, så var det i alla fall förr. Jag brukade köpa en påse "M" eller en "Gammaldags Nickel" i min ungdom, nu köpte jag en chokladkaka. Såg att folk köpte varma chips, popcorn och läsk, undrade lite om biografbesök går ut på att äta eller se film. Verkar som om det är bägge. 

Allt var lugnt, vi hade våra biljetter, denna gång fanns det gott om plats och nu skulle inget gå fel, som förra gången för nio år sedan.

Med chokladkakorna och biljetterna i högsta hugg så gick vi fram till vaktmästaren som tittar på biljetter. Konstigt att de finns kvar som i svunna tider, snart byts de väl ut mot en maskin de också.

Det var tre minuter kvar innan filmen skulle börja, det hade tagit tid i godiskön. Gubben lämnade högtidligt fram våra biljetter. Då säger vaktmästaren att den ena inte var någon biljett, det var ett kvitto! Så där stod vi som varit så duktiga och köpt biljett ur maskinen, med endast en biobiljett.

Jag slungades tillbaka nio år, såg hur gubben och jag ännu en gång misslyckats med att få se en film tillsammans. Tänkte också på att jag inte ville lägga ut ytterligare 110 kr på att få se den där förbaskade filmen.

Vaktmästaren sa att vi skulle gå tillbaka till maskinen och se om den andra biljetten satt kvar. Vi förklarade att det var över en timme sedan vi varit där, biljetten skulle omöjligt vara kvar. Vaktmästaren bad gubben gå till godiskön och prata med killen där, kanske något lämnat in en biljett.

Det dröjde en stund, gubben kom och såg ganska upphetsat stressad ut, jag skulle få gå till godiskön och visa mitt kort. Det var ju på det jag köpt de där biljetterna. Jag var också stensäker på att jag betalat 220 kr.

Nu var det fem minuter över filmtiden, jag såg framför mig hur vi skulle missa början, om vi ens skulle komma så långt som in i biosalongen vill säga.

Killen i kassan vid godiskön kom emot mig, han hade varit vid maskinen och fiskat fram vår glömda biljett. Den hade suttit kvar! Antagligen så köper folk biljett på nätet eller vad de har för sig, så vår maskin hade varit orörd hela tiden.

Gubben hade grabbat tag i vad han trodde var två biljetter, tittat på baksidan där det stod att man fick rabatt om man köpte popcorn och läsk. Trott att den ena var en biljett och så var det ett kvitto.

Svettiga och stressade fick vi gå in på samma biosalong, fick platserna bredvid varandra och pusta ut. Den hade inte börjat, den började faktiskt inte på en hel kvart efter utsatt tid. Det verkar inte vara så noga nu för tiden. Ingen reklam heller, som när det begav sig på den gamla goda tiden. Fast nu är vi väl närmaste lättade över det, fullmatade med den varan från de kommersiella tevekanalerna. Förr var det enda gången man fick se reklam och tyckte att det var riktigt rolig och bra.

Ja, filmen var helt ok. Jag blev lite irriterad över dem som satt snett bakom mig och pratade om dittan och dattan, som inte ens hade med filmen att göra. Jag tycker att man ska vara tyst så, att inte andra störs. Tyckte väl också att det var lite störigt när folk skrattade högt åt sådant som jag inte tyckte var särskilt lustigt. Jag skrattade lite på helt andra ställen. Antagligen har jag inte samma humor som andra.

Kvinnan bredvid gubben hon var på bio ensam, hon släppte loss och skrattade högt hon också. Det tyckte jag var lite tufft, att gå på bio solokvist och skratta. Det skulle jag aldrig göra. Man vill ha folk att skratta med runt sig, helst ska man titta på dem också varje gång det är något lustigt. Det blir då som ett samförstånd i lustigheter.

Vad var det för film då? Jo det var hundraåringen som den kallas i folkmun. Jag som har läst boken tyckte att de fått med allting på ett bra sätt.

Men nu dröjer det nog innan vi går på bio igen. Fast jag hört ryktas att Kay Pollak ska komma ut med en uppföljare till ”Såsom i himlen”. Det var den vi såg för nio år sedan. Så nu blir det bio med ”Så och på jorden”. Fast vi ska se till att få biljetterna med oss då och gå på bio utan strul.