Påskfunderingar

Gumman gör ingenting.  Nu är påsken nästan över för denna gång, långfredagen gick bra. Men jag återkommer till detta faktum, att den var lång när jag var barn.

Inga program på TV, av hänsyn till en man som dog för tvåtusen år sedan, så valde Sveriges Television att inte ha några utsändningar denna dag. Sveriges Radio var inte bättre de heller, bort med allt prat och musik i den enda radiokanalen och fram med sorgemusik.

Men nu är det ju inte så längre, tur är väl det.

Kan inte säga att gubben och jag sprudlat av arbetsglädje. Långfredagen lyckades vi göra ingenting mer än att värma redan lagad mat. Påskaftonen gick vi runt byn i 5,3 kilometersslingan som utgör byvägen, insåg att stormen Ivar lämnat kvar massa rotvältor, kvistar och annat skräp i skogarna runt stugan.

Mitt ordningssinne störs, det ser allmänt oordnat ut i skogen, inser att med tiden kommer det att suddas ut och bli till ett minne, naturen ser efter sitt och jag ser efter mitt.

På påskdagen insåg vi att vi kanske skulle göra någon nytta, så vi började anlägga en uteplats, på gräsmattan bredvid den stora pilen.

Gubben körde flåhacka och jag plockade grästuvor, lite annat fann vi också. En riktig kökkenmödding vår tomt. En bit av en glasflaska, en benbit av djur modell större, ett gammalt fisknät.

Jag muttrade något om att folk var ju inte riktigt kloka förr, de verkade ha använt tomten som sopnedkast. Gubben påminde mig om att sophämtningen började först på sjuttiotalet någon gång, innan dess så slängde de sopor lite hur som helst.

Vi kanske bor på toppen av ett gigantiskt sopberg.

När vi hade hästar så släppte vi ut dem i skogen bakom stugan, där plockade vi gamla burkar och flaskor i all oändlighet.

Hästarnas hovar var i fara, varje dag kom något nytt upp till ytan.

Men hur de kunnat komma på idén att slänga skäp nere på gräsmattan framför stugan, det går över min förmåga att tänka. Plupp, där slängde jag en glasflaska, låt den ligga, naturen tar hand om den om en så där miljon år.

I alla fall, så flåhackade gubben så svetten lackade, jag plockade. Men vi höll bara på en liten stund, den riktiga arbetslusten ville inte riktigt infinna sig. Vi lade ner och insåg att det blåste nog lite kallt, jag muttrade något om att det finns ju jordfräsar att köpa i handeln. Gubben kontrade med att det är för mycket sten i jorden, ingen fräs tål stenar.

Vi gick in och städade istället. Åt uppvärmd mat till middag.

Idag ska jag åka iväg till bästa ayruvedadoktorn och få mitt blodtryck mätt, antar att det inte ska vara något alarmerande med detta. Glad över att ha honom, så slipper jag kastas omkring bland staffetläkare på hälsocentralen.

Det blir ingen ordning på saker och ting, om man ska träffa nya förmågor hela tiden.

Gubben har råkat ut för detta, sjukhuset i stan har ingen ordning på sin hjärtklinik. En säger si och en säger så.

En gång var det datafel när han var där och det skrevs ut någon ny medicin som han skulle ta.

Nu har han gått och ätit den hjärtmedicinen i månader, tydligen skulle han äta den efter den där elkonverteringen han går och väntar på. Datafelet hade utplånat all information om detta. Den nya läkaren han träffade sa att den skulle han skippa och ta dubbel dos av den andra istället.

Jag blir inte riktigt klok på detta, det är människors kroppar och liv de dribblar med.

Annars så mår han bra gubben, lite kall om händer och fötter av ovanstående medicin. Den saktar ned både hjärta och cirkulation. Väntan på kallelse från sjukhuset dröjer och dröjer, den ena säger si och den andra säger så.

Idag är det fastedag här i stugan, katterna struntar helt i det och mumsar torrfoder som vanligt. Vi ska äta under 500 kalorier, det brukar bli två ägg.

En del tycker att det låter svårt att fasta, men det är ju bara att låta bli att äta, hur lätt som helst. Det gäller bara att vara bestämd i huvudet och inte låta hungern ge sig till känna i sinnet, lite magkurr fixar man med ett glas vatten.

Min mage undrar nog vad jag håller på med, ena dagen ostbågar och hallonskallar i godispåse, nästa två ägg och vatten.

Snöhögen på gräsmattan håller på att ta sin sista suck, den överlever nog inte 1 maj i år, det gjorde den förra året och året dessförinnan och året före det också.

Vinterdäcken är redan undanställda, förra året fick jag skotta mig in för att hämta sommardäcken när det var dags. En envis snöhög låg kvar utanför uthusets dörr.

Har också suttit och petat bort småsten från dem, små rackarns stenar som kilat sig in alla möjliga och omöjliga ställen i gummit. 

Nu behövs det ju inte mer än en tur med bilen till hösten för att få in nya stenar, det skulle väl vara överkurs att jämnt pilla bort dem, när bilen ska stå över natten. Men när däcken ska ligga över sommaren, då är det en annan femma.Sen fick de en tvätt också, ifall det var gammalt  salt på som gör fälgarna rostiga, det vet alla människor.

Kollegan tycker det är något fel på mig när hon fick höra det, hon hade aldrig hört talas om någon som pillade bort sten från däcken vid förvaring.

Jag hörde någon däckförståsigpåare säga det för några år sedan, antar att jag inte är den enda människan på jordklotet som gör detta.

I så fall skulle jag vara rätt unik, men det är jag ju i alla fall, det finns bara en gumma av min sort och det är jag.

Sen har för övrigt kuckerellan kommit till stugan också, såg just en på fönsterblecket. För er utanför Hälsingland, kan jag tala om att det betyder sädesärla.

Pippistrello har också börjat flyga kring på kvällarna, för er som inte vet så är det italienska för fladdermus.