Adventsfunderingar

Gumman ser på Internet. Jag ser just nu på en dokumentär på SVT play, den handlar om när Bhutan fick TV och Internet helt nyligen. Kungen beslutade att införa det, i det lilla Shangrilariket i Himalaya , där bruttonationalprodukten mäts i lycka. De är de sista på hela klotet som ska med, fast jag tror nog inte urbefolkningar i Amazonas har någon uppkoppling, eller TV, de heller. Fast de är ju inte heller ett land, resten av Brasilien är ju med, så det räknas väl inte.

Hör om småbarn som kan spela spel på mobiler vid ett års ålder, om det är bra eller inte, det får framtiden visa. Föräldrar skaffar surfplattor till blöjbarn, undrar lite vart det är på väg. Fast jag har ju en jag också, så jag ska väl inte säga så mycket.

På min tid så samlade vi på filmstjärnor, då hängde jag med i kortsamlandet, gjorde vi inte det så byggde vi kojor ute, var det dåligt väder så byggde vi kojor inne. Stolar och filtar kunde bli till en mysig grotta, när den var byggd,så satt vi där inne och sög på en femöres karamell, eller tvåöres.

Vi kallade korten för filmisar, det var mest sådana som var stora redan på fyrtiotalet. Kommer ihåg Roy Rogers och hans vita häst Trigger, Clark Gable, Doris Day och Elvis var med på ett hörn. Vi hade buntar med gummisnodd runt, tog ut dem på rasterna och bläddrade och jämförde. Ibland bytte vi bort två inte så kända, mot en åtråvärd kändis.

Var det inte filmisar så var det bokmärken, de stoppade vi i cigarrlådor och jag kan än idag, känna doften av dem, inte av cigarrerna, utan bokmärkena.

Sedan vek vi serietidningar och stoppade ned märkena vi ville bli utav med, dubbletter och andra, i sidorna och någon kompis fick stoppa ned handen i tidningen och ta det märket till sin samling. Ibland hade man tur, fick extra fina änglar med massor med glitter i från någon annans tidning.

På gott och ont är allt det borta, inga ungar samlar väl filmisar och stoppar ned bokmärken i cigarrlådor, ingen röker cigarr nu för tiden, så det är ont om lådor.

Utvecklingen går framåt och i vissa fall bakåt, vi har tiggare i byn, har väl inte hänt någonsin i byns historia.  Hade någon sagt för fem-tio år sedan att vi skulle ha två tiggare framför byns ICA, då hade vi nog alla skrattat.

Där sitter de, två stycken, på varsin sida av ingången, först var det bara en, han dök upp för några månader sedan. Kollegan som råkade handla just då, hon såg hur han blev bortmotat av affärsinnehavaren, han satte sig då vid sidan, på trottoaren vid busshållplatsen. Sen har han suttit där varje dag på den kalla trottoarkanten. Nu i veckan när det blivit kallare, då satt helt plötsligt på en vit plaststol. Om den kommit dit av någon landsman vet jag inte, eller att någon givit honom den.  

Har sett en karl som är där och pratar deras språk med honom, han är mer lättklädd, antar att det är han som kör runt och placerar ut alla tiggare, morgon och kväll. De kan ju inte dimpa ned från himlen. 

En dag regnade det häftigt, han flyttade sig lite undan för undan, så att det inte skulle bli så direkt och satte sig vid ingången. Där finns det ett litet tak, innehavaren av affären insåg väl då att de inte kunde köra bort honom igen. Lagen säger ju att det är tillåtet att tigga i det här landet, samt att platsen utanför en affär är offentlig, nu har han mutat in sin plats.

För någon vecka sedan så satt där en till, placerad bredvid en skylt på andra sidan dörren. En yngre kvinna med rätt så mycket make up, hon har ingen plaststol, utan sitter på marken. Hon sitter lite bakom skylten, som för att inte inkräkta på mannen i plaststolen. Antar att han tycker att det är ok, han har ju inte kört bort henne, de delar. 

Där sitter de med uttryckslösa ansikten och den obligatoriska plastkoppen framför sig. Hela dagarna, utan att de verkar prata eller göra något annat. Tycker att de är begåvade med en stor portion tålamod.

Jag tycker att det är sorgligt att folk ska behöva sitta och tigga år 2014, landet där de kommer ifrån får miljarder av EU, de ska ta hand om sina medborgare. Fast de är ju bara romer, ett folk med lägre status än en skabbig gatuhund. Helt plötsligt har det blivit vårt kollektiva samvete.

Vi andra, vi handlar ihjäl oss där inne i affären, bär ut kassvis med mat, nu är det advent, snart jul. Jag får dåligt samvete och känner mig som en bov varje gång jag ska passera de där två. Har ju oftast inga pengar, de tar nog inte kort. Känns lite som om att börjar jag att ge, så måste jag fortsätta. Som att börja mata hemlösa djur, när man är på semester till ett varmare land. Jag passerar dem nästan varenda dag, om jag så bara ska posta brev efter jobbet, eller ska in och handla lite mjölk.

Något måste göras, de kan väl inte sitta och frysa ihjäl när det blir tjugo grader kallt. Det är inte mänskligt det här. Vi kan väl inte heller börja ta hem dem i värmen. Ett verkligt dilemma har det blivit för mig i alla fall. Pratade med kollegan, hon känner inget speciellt när hon passerar, har väl blivit van, hon som bor i stan och sett dem mycket längre. Hoppas jag inte blir så luttrad, fast jag befarar att så kommer det att bli, jag måste för min egen skull sluta bry mig, de finns ju i hundratal, tusental.

Så har jag sagt mitt i denna fråga, de är ju människor de med, med samma känslor och funderingar som vi. Kanske de skulle ta sig lite påhugg, skotta snö till vintern eller något. Till dess sitter de där och påminner oss, om att vi har det förbaskat bra i våra bekväma varma hem, med överflöd av allting.

På tal om överflöd, vi kanske ska få fiber i stugan. 100 MB in och 100 MB ut, vi kommer inte att hinna se sidorna som fladdrar upp i datorn. Att olagligt ladda ner en film kommer väl att ta några sekunder.

Byarna här på landsbygden har bildat massa små föreningar, EU miljoner är likt julklappar till fördelning av fiber, för oss landsbygdsfolk. Lika kostnad för alla, man kan alltså bo en kilometer in i skogen och få samma kostnad, som en som bor vid vägen. Grävt och klart rätt in i husen.

Har anmält vårt intresse och så har många andra i byn vad jag hört. Återstår till våren för att se hur det hela artar sig. Blir det en rimlig kostnad runt ett par tusen så hoppar vi med. Annars får det vara.

Blir det inget så får jag väl börja samla på filmisar igen, de är väl kult vid det här laget. Om det ens går att få tag i några.