Sanndrömmar och några spöken

Gumman ser ut genom fönstret. Idag kom vinterns första snöflingor dalande, det är väl helt ok, för vintern kommer normalt i morgon. Läste det på en av mina vädersidor, den 23 november kommer den till Hälsingland.

Katterna är lite kalltassade och tycker att en minusgrad är lite väl kallt om trampdynorna. De vill inte vara ute någon längre stund. Nu ligger de som två jättelika kanelsnurror och sover i varsin fåtölj.

Drömde om Göran Persson i natt, förundrad hur drömmar kan vara. Han är ingen person jag hört eller läst om på länge.

I alla fall så fanns han där i sin något runda kroppshydda och jag var tydligen väl bekant med honom, eftersom han fick sig en kram.

Hade nog fått till det lite fel i den där drömmen, för jag frågade, hur han trodde att regeringen skulle sköta sig. Tyckte det var lite konstigt, när han sa att de skulle klara upp allting galant.

Att han som moderat (ja, han var moderat i drömmen), tyckte att den sittande regeringsmakten var helt ok.

Att tyda drömmar kan vara svårt, speciellt sådana, när partiledare byter färg men inte kropp. Nu tror jag inte att Göran Persson tänker hoppa över blockgränserna och byta, men man vet aldrig. Då är jag en sanndrömmerska.

Har haft några sådana genom åren, riktigt läskigt är det. Vet inte om jag berättat om det förut, men tar väl risken att upprepa mig och ta det en sväng till.

För en del år sedan så var jag nere i Västerås hos faster, en natt hade jag två drömmar, som sedan skulle visa sig vara sanna.

Den första var att dottern tagit min häst och ridit ut, hästen skenade ner i diket med henne, men hon satt kvar och fick stopp. Den andra var att gubben kom emot mig och sa att bilen (på den tiden hade vi en röd Peugeot) var sönder.

Tänkte väl inte mer på det, stannade ett par dagar där nere och sedan begav jag mig till Hudiksvall med tåg. Väl framme vid stationen, så stod jag en lång stund och väntade på gubben som aldrig kom. Efter en evighet kom han gåendes, han sa.

-        Bilen startar inte, jag parkerade vid kyrkan och kommer inte därifrån.

Det var faktiskt lite surrealistiskt, att stå och höra på sådant som jag kom ihåg från drömmen. Sedan kommer jag inte ihåg hur vi lyckades ta oss från stan, men vi fick nog hjälp att starta bilen och kom hem i alla fall.

Väl hemma kom dottern, hon sa.

–       Jag tog Ljusa (namnet på min häst) och red uppe på vägen, hon är läskig för hon skenade ner i diket med mig. Jag tänker inte rida henne igen.

På mindre än några timmar så var bägge mina drömmar sanna.

Nu duggar det inte tätt med sanndrömmar, det skulle inte vara kul. Men jag undrar vart de kommer ifrån? Är det så att man kan snappa upp vad som ska hända i framtiden, fast det inte har hänt. Saker som händer just då är mer logiskt, inte riktigt logiskt det heller om jag tänker till. Men saker om framtiden, är rent ut sagt lite spooky, om jag får svänga mig med lite svengelska.

Fast chansen att se Göran Persson som moderat, hör knappast till någon sanndröm. Vad den betyder för mig har jag ingen aning om.

Mamma hon drömde om döda människor, de kom och sa massa saker till henne.

Hennes mamma kom och sa, att hon trott fel när hon levde. Hon var ett Jehovas Vittne och de talar ju om, att endast de ska uppstå på nytt, i någon slags värld där alla ser ut som Elvis och lejon har blivit vegetarianer och gosar med antiloper.

Hon hade plötsligt upptäckt efter döden, att alla hade lika stor chans. Alla fanns kvar och hon hade gått ett helt liv och trott annorlunda. Hon hade i alla fall artigheten att tala om det för mamma, det tycker jag vad bra gjort. Man ska kunna erkänna sina misstag.

En gång så drog de av mamma täcket, hon kämpade på i ena änden, en okänd drog i den andra. Nu var det ingen dröm, hon var vaken. Nu vet hon inte vem som spelade det sprattet, hon såg ingen i alla fall.

Själv skulle jag inte tycka, att det var särskilt lustigt om det hände mig. Är lyckligt förskonad från andeskämt, av alla de slag.

Stugan är inget spökhus, finns inte en tillstymmelse till något oknytt här. Fast folk säger att det kryllar av vättar och gamla tanter.

Har en vän som är medium och hon påstod att det fanns en gammal tant här, hon hade följt efter henne i huset och ville väl ha kontakt. Vi som bor här är ju stendöva för sådant. Kanske var det mamma som tröttnat på att spöka runt mig, jag ser ju inte henne i alla fall.

Var på en kurs en gång med en av Sveriges bästa medium, han talade om för mig att min mamma har försökt ta kontakt med mig upprepade gånger, jag var tydligen ett hopplöst fall, för jag har då inte märkt av henne.

Men som det är sagt. Man måste tro för att se, man kan inte få se för att tro. Ligger något i det. Kanske ska jag tro lite mer.

Snöflingorna fortsätter att dala, snart är marken vit.