Varuhusnostalgi

Gumman ser soluppgången. Den är röd och fin, den kommer tidigare och tidigare. Om ett tag så är den nästan här dygnet runt, den där solen.

Utrustad med mörkläggningsgardiner, är jag redo för den, trots att det förra sommaren var en irriterande glipa som inte ville ge sig. Solen sken in rakt i ansiktet, när den gick upp vid tretiden.

Men det gör inget, låt den komma, låt gräset växa och bli klippt, låt pilträdet få sina löv, så att jag kan krypa inunder för lite skugga.

Någonstans på jordklotet så dansar och sjunger man nu, medan havet ger en svalkande bris. Eller så kryper man in i skuggan av ett akacieträd och dricker varmt sött te.

Här kurar jag och väntar, väntar på att solen ska börja stiga över trädtopparna i söder, så att isen och snön smälter.

Gubben är nere i storstan och längtar hem, han är väl helt enkelt inte storstadsbo längre. Staden vi lämnade har förändrats och vi med den. Jag ska åka ner en sväng i början av mars, alltid lika skönt att komma tillbaka hit. Visserligen händer det inte saker här hela tiden, som i storstaden, här är det mer statiskt, det är årstiderna som händer utanför stugan.

Annat som rör på sig är pratet om bredbandsfiber, eller byafiber som de valt att kalla det här, namnet är ju passande. Vi folk här i byarna, ska få miljonregn från EU och få fiber, så att vi kan surfa vidare i våra hus och stugor. Möte på måndag kväll i hembygdsgården i byn, funderar på att åka dit och lyssna, så jag ska väl inte säga att det inte händer något här. Fast händelserna är väldigt utspridda, händer det en sak så tar det lång tid innan nästa händelse.

Brukar fråga grannen när jag tittar in om det hänt något i byn, svaren blir oftast nekande, ingenting har hänt.

Nu vet jag ju inte riktigt vad som jag vill höra, vad som egentligen har hänt, kanske bara någonting. Någon som kört i diket eller någon som blivit sjuk, det är ungefär nyhetsflödet här, inte så uppmuntrande precis.

Det är lite tryggt på något vis, när det inte händer något, vill säga.

Det som händer just nu är att dagarna blir längre, det är mer aktivitet på småfåglarna, de är lite mer högljudda i sitt kvittrande, tjafsar och tjattrar med varandra.

Katterna var rädda för något i morse och sprang upp på höloftet. De kanske kände lukten av en främmande katt. Snart är det dags för kattparaden av hankatter, som ska springa omkring och sprida skräck och illaluktande kiss. Så är det varje år, okastrerade hankatter tycks det finnas gott om. Grannen tvärs över har en, har redan förvarnat honom om att kommer den hit och gör livet surt för våra katter, då blir jag inte glad på honom.

Rådjuren kommer och äter morgon och kväll, ett tag var de här flera gånger under dagen, men nu är det mer sällan. Vad de pysslar med i skogen har jag ingen aning om, snön ligger fortfarande djup.

Så visst händer det saker, men de är små och subtila. Inget att ringa tidningarnas nyhetssidor om.

Spektaklet på SVT är i full gång, jag blir lite sur över att de tar licenspengarna vi betalar in, för att vi är tvingade, och plöser in dem i en cirkus av dåliga låtar. Fattar inte SVT och Christer Björkman, att vi inte vill ha detta?

Jag säger det igen, det ligger andra intressen bakom, skivbolag och andra profitörer, som vill mjölka ut så mycket som möjligt, av en bunt låtar som ingen egentligen vill höra.

Nu tycker jag att SVT för det mesta är väldigt duktiga, bra serier och dokumentärer. Lite som BBC är för England, det namnet borgar för kvalitet och inte kvantitet, antar att de inte har hittat på att sända uttagningen till Eurovision Song Contest i femtioelva avsnitt. Heja BBC!

Läste att PUB ska stänga, min barndoms varuhus, kom då att tänka på kedjan Kvicklys, det var en kooperativ variant av PUB och NK.

Kvicklys hette varuhusen innan Domus, sen förvandlades Epa till Tempo, blir helt nostalgisk av alla gamla namn.

PUBs varuhus vid Hötorget, har funnits så länge jag har funnits, det var ett snäpp bättre än Tempo och Domus, ett snäpp sämre än NK. Ett slags budget NK.

Tydligen ska det bli hotell, jag får stoppa in det i huvudet och minnas, när vi åkte in till city efter skolan, åkte alla rulltrappor upp och ner och spanade efter snygga killar.

Mods som de kallades på den tiden, killar med långt hår och skepparjackor.

Inte för att vi såg speciellt många i våra resor i trapporna, men jag kommer ihåg spänningen i att spana.

Undrar om jag skulle tycka det var lika kul idag, åka rulltrappor och spana efter gubbar, tiderna förändras och vi med dem.

Ja, storstaden förändras, byn förändras väl den med. Lite mer buskar i dikena nu, när ingen har några djur som betar. Grannen tvärs över har bara en bunt får kvar, samt några kaniner. Hörde att han varit på kaninutställning och köpt några, det underliga i det hela frågar jag då mig. Varför göra sig besväret, att åka till kaninutställning bara för att sedan slå dem i huvudet och lägga på tallriken?

Den största frågan är just nu, kommer hans hankatt att springa hit och markera eller inte?

Livet går vidare i byn, med eller utan byafiber.