Ole på besök

Gumman lyssnar på vinden. Det finns två saker som dominerar denna söndag i februari, vinden och åter vinden. Den låter som ett godståg, som kommer över havet.

Inte en spaltmillimeter har skrivits i de två stora dagstidningarna, om stormen som rasar över norra Sverige. Ole heter den tydligen och är norsk invandrare.

Men återigen så konstaterar jag att vinden ryter kring stugan, ibland låter det som om gubben var nere och rumsterade om på nedervåningen, men han sover sött i sin djupaste sömn.

Det är bara Ole som har morsomt och koser sig. Han tar tag i trävirket så att det knakar.

Tycker att ordet kose är lite gulligt, det betyder att ha det bra, norrmännen koser sig dagarna i ända, med både det ena och det andra. Önskar att vi hade ett liknande ord, tänker efter och ordet mysigt dyker upp. Låter inte lika bra, sen tror jag att det ordet inte funnits särskilt länge, Kommer inte ihåg att vi använde det hemma när jag var barn.

Nej jag koser mig inne i stugan, med en kopp kaffe, medan Ole ryter utanför.

Blir alltid lite irriterad på starka vindar, som om de skulle bry sig om det. Tänker efter och känner att irritationen bottnar i en rädsla. Rädslan över att lyset ska blinka till och slockna, som den brukar göra då det friskar i ordentligt. Antar att jag skulle vara hälften så irriterad, om jag bodde någon annanstans.

Hörde talas om, att det ska grävas ned elkabel i byn, antar att de tröttnat på att betala ut ersättning till oss, den vi får när det varit strömlöst mer än tolv timmar, en slant per timme. Stormen för två år sedan, när vi var utan i tre dagar, den var rena sparbössan. Elräkningen var på några hundralappar.

Annars så tuffar februari på i en rasande fart, snart är det mars och snart är det vår.

Rådjuren verkar klara sig ganska bra, de ser lite tufsiga ut i pälsen, men de står på benen. Alla sex kommer och äter, ibland är det ett väldigt spring här, då kommer de tre, fyra gånger under dagen. De har väl inte så mycket annat för sig kan tänkas, snön ligger djup i skogen och skaren har gjort den stenhård för rådjursklövar, som brukar vara vassa nog att gå igenom.

Just när jag skriver detta, då står ett och äter, ett annat ligger ner. Hoppas det är ok, annars vet jag inte vad jag gör. Antar att det bara ligger och vilar, eller så har det skadat sig, hemska tanke!

Ole ryter i pilträdet.

Thailandsväninnan ska våga sig hem till Sverige i tre veckor. Ungefär lagom vinter tycker hon och åker sedan ner till Turkiet, när hon fått nog av kyliga ishavsvindar och snö.

Pratade med henne för ett par dagar sedan och vi bestämde att jag skulle komma ner till storstan i början av mars. Hon sa då att det är säkert lite vår då!

Hon måste ha blivit snurrig där ner i värmen. Kommer ihåg när jag var i Indien i ett halvår och skulle åka hem de första dagarna i maj. Hade traskat runt i sandaler utan strumpor i nästan åtta månader, hade väl ett par någonstans. Tänkte att det var vår i Sverige och struntade i att ta på mig, kom till Stockholm och höll på att frysa ihjäl. Det var nollgradigt på kvällen. Så blir det, när man är ute och viftar kring på jordklotet, man glömmer att det inte blir varmt här förrän i början av juni. Hon kommer nog inte att tycka att det är speciellt vårlikt, mars är också en vintermånad, i alla fall här uppe i norr.

Rådjuret har nu gått upp och gått iväg, till min stora lättnad.

Mellon är också en plåga, den är som vinden, ger aldrig med sig. Blåser i vecka ut och vecka in.

Facebook är fullt av kommentarer på lördagskvällen om vem som är bäst och vem som är sämst. Våga vägra Mellon säger jag.

Läser Lundells blogg, även han den gamla rockräven, har ramlat ned i Melloträsket. Vad säger man om det!

Katten Dudde ska nödvändigtvis kliva runt datorn, kommer åt sladden som hoppar ur och datorn stängs av mitt i en mening. Har inget batteri i min laptop, kör på ström.

Har läst att kör man på strömkabeln hela tiden, så ska batteriet ligga fulladdat i kylskåpet för längre livslängd. Får nog stoppa i det, Dudde kommer att kliva runt här igen.

Har tur, då dokumentet kunde återskapas, lite finurligt det där med datorer. Såna problem hade aldrig mina föräldrar, de föddes och dog, utan att ha återskapat ett endaste litet dokument, inte varit en minut ute på nätet.

Men de levde ett helt liv ändå!

Ole har mattats av lite, han drar vidare till Finland och koser sig ett tag.