Gumman lyssnar på bräkande.
Grannens får går utanför stugan, de tillför lite lantligt bräkande. Eftersom
man sällan hör får bräka i stan.
Häromdagen hade det tydligen
varit kalabalik där, inget vi märkte av då regnet bokstavligen stod som spö i
backen, vi kurade inne.
En jakthund hade tagit sig
in till fåren och skrämt de rejält, de hade tagit sig ut och sprang som yra
höns, medan hunden, som nog tyckte det var roligt, hade jagat dem.
Grannen saknade två lamm,
lamm och lamm, de är nästan stora nu, de små som skuttade kring i våras. Ett hittade
han förskrämt kurande i diket vid ån, det andra hittade han inte. Nu vet jag
inte om han lyckats, hoppas det.
Tyckte att jag hörde ett
bräkande sent i går kväll när jag skulle sova, ett djupare bräkande svarade,
tänkte att det kanske var lammet som hittat mamma.
Sen tycker jag inte om, när vi
tänker på djur som mindre vetande än oss, vi styr och ställer vi tvåbenta,
beslutar om hur många vilda djur det ska finnas, vi ändrar och skjuter,
viltvård kallas det.
Naturen är i perfekt balans
utan oss, den skulle klara sig utmärkt om vi inte bredde ut oss och gick där
och tyckte. Alla ska dessutom tycka så mycket, en del tycker vi ska ha vargar i
vår natur, andra tycker inte det.
Jag tycker att vi ska lägga
av att tycka så mycket, det blir bara tjafs och bråk.
Har halkat in på
dokumentärer på SVT igen, hittade en om Sveriges äldsta bloggare,
Dagny Carlsson.
Hon är nu 103 år fyllda och
bloggar varje dag. I dokumentären är hon bara 101, men pigg och rask, verkar
sköta sig själv och sin lägenhet i Stockholm, utan hjälp. I en av de sista bloggarna nu, där har hon tvättstugan, i filmen står hon i soffan och dammar tavlor.
Inte lider hon av demens
heller, hon lär ut datorlivet till äldre, lär dem skicka mejl, klicka med
musen, surfa på nätet osv. Hon pratade också om diskrensning och
diskdefragmentering, då steg hon i graderna. Hur många lär ut sådant kan man
undra? Folks datorer kryllar av
skräpfiler, jag rensar min regelbundet.
Hon lärde sig datorer för tio år sedan när hennes man dog, då var hon runt 90. Hon åker till sin syster som är i den åldern, har laptopen med sig och nästan tvingar henne att lära sig mejla, systern som nog inte tittat åt någon dator under sitt långa liv, hon ser måttligt road ut.
Hon berättar att hon varit
en liten grå mus, levt helt utan självförtroende.
Men nu, så tar hon igen allt
detta, hon tänker ha lajban, den tiden hon har kvar.
En härlig tant, som tycks ha
haft turen med mycket bra gener, hon verkar inte lida av någonting, säger att
hon känner sig starkare och friskare än när hon var yngre.
På fredag ska gubben och jag
på bröllop, du milde tid, sånt bestyr vi haft över detta.
Vi har vetat om att hans son
skulle slå till, snart i fem månader. Vi har haft god tid att förbereda oss, då
sonen ställt till det med klädkod, långklänning och mörk kavaj.
Mörk kavaj innebär ju mörk
kostym antar jag, inte går det med mörk kavaj och ett par jeans till det.
Men nu är tiden inne för det
stora tabberaset. Nästa helg åker vi till huvudstaden och intar Högalidskyrkan
vid tvåtiden. Sen drar vi och hundra personer till, till en lokal på
Kungsholmen och smörjer kråset. Gubben som ju är brudgummens far, väntas väl
hålla tal, han filar på ett nu. Du milde tid!
Sen blir det nog skönt när
det hela är över, det som varit i våra bakhuvuden, i fem månader nu.
Annars så är hösten här nu,
björklöven börjar gulna så smått, i alla fall på björken utanför mitt
sovrumsfönster. Tranorna har dragit iväg, de hörs inte trumpeta i arla
morgonstund.
Katterna vill sova inne, det
blir trängre i sängen, de ligger som stora blaffor och tynger ned mitt täcke.
Jätteglada på morgonen när jag stiger upp, springer framför ned för trappan och
Dudde tar och hoppar över de sista trappstegen med en duns.
Sedan är de ute på sina små
äventyr hela dagen, undrar vad de gör egentligen? Antar att de strosar omkring
och ägnar sig åt lite jakt, fast de kan ju ha andra hobbys, som vi tvåbenta inte
känner till. De lever sitt liv, vi lever vårt, sedan strålar vi samman ibland,
när de får för sig att de vill ha lite klapp och smek. Stå framför datorskärmen
och trampa och spinna, är en sysselsättning.
När jag var barn, då sa vi
alltid till någon som stod och skymde sikten.
-Är din pappa glasmästare.
Om det är speciellt kul, det
tycker jag väl inte idag. Tror inte det förekommer nu för tiden, bland de yngre generationerna. Fast jag säger det fortfarande åt katterna, de verkar inte fatta ironin, det spinner och trampar vidare.
Det var allt för denna gång.
Försök att se Dagny på SVT play, ett sant nöje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar