Nobelfestligheter i stugan

Gumman sitter och myser. Det är något visst med mörkret, jag kan sitta inne här på min kammare och ha min adventsljusstake brinnande hela långa dagen.

Igår blev det en lång dag för gummor mätt, jag är normalt ganska kvällstrött och vill helst dra täcket över huvudet kring halv tio, kanske är jag en sådan människa som behöver mycket sömn. Hörde på radio i veckan att de har forskat fram att det är våra gener som styr vårt sömnbehov.

Jag kommer ihåg att mina föräldrar inte var nattsuddare precis, antagligen är jag likadan. Tycker att det verkar hopplöst att vara en sådan som aldrig vill gå och lägga sig. Vad gör folk uppe på nätterna? Eller sena kvällar, för mig är det samma sak.

På kvällen får den late brått finns det ett ordspråk som säger, kanske är de lata och får för sig att göra massa saker i sista stund.

För att återgå till den röda tråden jag börjat nysta i så blev det sent igår. Jag tillbringade hela kvällen sittande som ett ljus framför teven och följde Nobelfestligheterna. Har aldrig hänt tidigare, jag har väl kastat ett getöga på dem förut men inte suttit där i fyra och en halv timme och tittat på folk som konverserade sina bordsgrannar och ätit mat. Kanske är det ett allvarligt syndrom jag fått, ett syndrom som uppstått när jag fick min halspulsåder rensad.

Tänkte på att de måste få ont i baken, få ont i öronen av allt sus och babbel, bli kissnödiga på gränsen till outhärdlighet. Antagligen så har kungligheterna räknat ut hur de ska göra, det går inte an att drottningen reser på sig mellan varmrätt och efterrätt för att gå och pudra näsan. De dricker väl nästan ingenting under dagen, sitter där och finsmuttar vinet under middagen och kniper sedan ihop och leende glider upp för trappan till dansen, glider in i något annat rum och går på toa.

Även kungar och drottningar går på toa fast det känns inte så.

Men fint är det, långa klänningar och diadem som glittrar. Kommer ihåg året då Torbjörn Fälldins fru var klädd i något som fick alla att baxna, kommer inte ihåg riktigt vad det var men smaklöst var det.

Annars är klänningarna den stora snackisen, vem som är klädd i vad. Nu är det enbart kvinnorna som blir kommenterade eftersom männen har det lättare och klär upp sig a la pingvin varje år sedan Nobelfesten började. Fast första gången den gick av stapeln så var det inga kvinnor med, de var portförbjudna.

Det är bara en bråkdel kvinnor som fått pris genom åren, fem procent tror jag att de nämnde igår. Marie Curie är en av dem, hon gick och vann två gånger dessutom, innan hon blev för radioaktiv och dog. De har gjort mätningar vid hennes grav och hon ligger där och strålar fortfarande.

Det är alltid lite konstig och udda mat de serverar, igår fick en del pärlhöns sätta livet till, vanlig höna är inte så fint. Det är många vaktlar som gått åt genom åren, en del harar och rådjur och 2001 åt de ankleverfylld vaktel, två fåglar i en.

I början av förra seklet så var det fem rätter på menyn, första världskriget gjorde att det inte var någon utdelning på ett par år.

Sedan hade de plockat bort en rätt och i mellankrigstiden var det fyra rätter, andra världskriget gjorde att det blev ett uppehåll där på ett antal år och sedan var det bara tre rätter kvar.

En rätt hade fått stryka på foten för varje världskrig. Skulle det bli ett tredje så tror jag inte att det blir några rätter kvar alls, det skulle nog inte bli något Nobelfirande heller.

Lite lustigt att notera i det hela är menyn från 1947, det är andra året efter kriget och den menyn kunde passa i vilken stuga som helst här i byn, det är hederlig husmanskost. Sandwich, det låter lite bättre än smörgås som de skulle ha sagt här i byn. Stekt kyckling med selleri, majrova, lök och bacon samt avslutning med äppelpaj och vaniljsås. Låter helt vanligt eller hur?

Nu kanske de sitter och planerar för en middag nästa år som kanske inte blir av, tänk om profetiorna slår in? Världen ställs på ända och nordpolen hamnar i sydpolen och allt annat som jag hört från inte helt säkerställda källor. Det är ju 2012 och i vissa kretsar har det spekulerats om detta i åratal, en del låter som rena hokus pokus men vi får se vem som får rätt. Antagligen händer inget alls och de sitter och äter sin fina middag nästa år också.

Vill avsluta Nobelfestligheterna med att erkänna en sak.

Jag har hört namnet Tranströmer men inte läst en rad av vad han skrivit, trodde att han skrev romaner. Antar att det är fler ointellektuella med mig, som inte har läst en rad av honom heller.

Men nu ligger han på topplistan över mest sålda böcker och det är för första gången en poet har hamnat där. Poesi är inte min grej, fattar inte hälften och det är som obegripliga målningar, man får gissa sig till vad det ska vara.

Det är tolkningen det hänger på.

Annars tycker jag att de som får litteraturpriset ofta är någon som bara en klick har hört talas om, de som verkligen är inne på att läsa böcker snokar reda på udda författare.

Jag brukar stå där varje år och undra, har försökt bli intellektuell och lånat pristagaren på biblioteket men oftast är det för tungt och krångligt. Har bara läst ett fåtal på eget bevåg, har inte haft en aning om att de varit pristagare. Pearl Buck 1938 skriver bra, Steinbeck 1962 går att läsa ibland och det är väl allt jag lyckats med, samt Herman Hesse i en halv bok.

Astrid Lindgren skulle aldrig fått någon Nobelpris om hon så levat i flera hundra år, hon är alldeles för folklig, vi har alla läst henne och vi alla förstår vad hon skriver.

Tror inte att ”Gumman i stugan” får något Nobelpris heller.

Här kommer en dikt av Tranströmer, en som jag i alla fall fann en mening med.

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk

for jag till den snötäckta ön.

Det vilda har inga ord.

De oskrivna sidorna brer ut sig åt alla håll.

Jag stöter på rådjursklövar i snön.

Språk men inga ord.

Den heter Från mars -79.

Annars var det lugnt i stugan, vi festade på broccoligratin och som efterrätt choklad.

Gubben och jag hade letade svamp i skogen under dagen. De fanns där trattisarna, men de kändes en aning slemmiga så vi plockade inga, men det var bra för att vara den 10 december.

Vi kom undan ett snöoväder med blotta förskräckelsen, tidningarna hade stora rubriker om hur mycket snö det skulle komma och hur mycket det skulle blåsa.

Jag såg framför mig hur klass 2 varningen skulle göra oss strömlösa och insnöade.

Det var för fredagen, sedan läste jag i Hudiksvalls Tidning att det på lördagen skulle komma en snökanon, det är här vid havet då kall luft möter varmare havsvatten och det bildas ånga som gör massor med snö.

Hualigen, både klass 2 varning med blåst och snö på fredagen och en snökanon på lördagen.

Jag backade bak bilen så att det inte skulle stå ivägen när vi skulle skotta oss ut, kollade med gubben att vi hade bensin till vårt minikraftverk som ger oss ström till pelletsbrännaren, stängde dörren och väntade på det värsta.

Gissa om jag fick lång näsa! Det regnade visserligen på fredagen men inte en gnutta snö och inte en gnutta strömlöst. Igår på snökanondagen tvättade jag gubbens bil!

En mil in i landet kom det massor av snö, de kan gott ha det, vi har kallare vårar än de, havet är kallt långt in i juni. Saker och ting ska ha balans, det ska jämna ut sig.

I natt kom det några millimeter snö, det blev åtminstone vitt på backen. Så alla som knotar att de vill ha det ljusare kan hålla tyst nu.

Det var lite mycket om vädret kanske, men som väderspion måste man ligga i.