Pippi på Elgiganten

Gumman vaknar tidigt. Det är konstigt det där med sömn, har jag ledig dag som jag har varje fredag så slår det aldrig fel, jag vaknar jättetidigt. Det är väl inget fel med det men en hög med räkningar som ska sorteras in i pärmar och en tvättmaskin som ska fyllas är inget jag längtar efter. Man skuttar inte precis upp ur sängen med de arbetsuppgifterna.

Tänk om man bara kunde göra det man ville och hade lust till? Vill man inte gå ur sängen på en hel dag utan ligga där och äta chokladpraliner så gjorde man det.

Inte en enda liten, liten tanke på att något vettigt skulle göras. Det fanns inga måste göra listor, inga samveten som pratade i huvudet.

Vi är nog de sista i landet med att sätta upp adventsljusstakar i fönstren, vi har inte ens tagit ned kartongen från höloftet ännu. Anledningen till detta är att jag är för lat för att städa hela huset själv och jag har fått för mig att städa, det bara måste man göra innan ljusen hamnar i fönstret. Tanken på att bara damma till lite i fönstret och sen slänga dit stakarna har inte förekommit i mitt huvud. Snacka om komplicerat och lite jobbigt.

Katten Sixten sitter där på köksbordet och vevar bedjande med tassen efter en bit ost. Hans favorit är Jämtgårdsost, han kan äta annan också men då lämnar han gärna en bit. Gizmo han giller inte ost över huvud taget, han har annat för sig i tillvaron än att veva efter godsaker.

Vi har haft snö och den har försvunnit igen, utom här på gårdsplanen där den förvandlats till is som skulle gå att åka skridskor på.

Småfåglarna äter en stor behållare med frön varje dag, det brukar vara så fram till jul, sedan försvinner en del. Till att först ha massor av pippin till att ha bara några stycken, antingen har de flyttat eller så har de frusit ihjäl när vi kommit in i januari.

Första året det hände så trodde jag att jag hade haft ihjäl dem med havregryn. Vi hade slut på frön och jag som är uppfinningsrik tog havregryn och matade dem med, tänkte på att de äter havrekärvar så havregryn var väl det samma.

Efter den dagen så var det enbart några fåglar kvar och jag fick hemska tankar om att havregrynen svällt i deras små magar och orsakat plötslig fågeldöd.

På tal om fågeldöd, kom ni ihåg fågelinfluensan? En påhittad tidningsanka för att skrämma upp oss, tror att det var några få människor som dog. En liten nästan osynlig bråkdel om man tänker på hur många som dör av andra orsaker.

På tal om död så trodde jag att Elgiganten skulle orsaka kollegans plötsliga död här i veckan.

Tur att hon inte är på döhalvan (efter femtio) annars skulle nog hon drabbats av både högt blodtryck och kanske ett eventuellt hjärstopp p.g.a. fukt i mobilen.

Sonen hade fått en sådan där peta med fingret dra o släpp mobil i födelsedagspresent. Han råkar ha en klåfingrig lillebror som hade en klåfingrig kompis på besök, så de två lyckades med att låsa den, med någon klurig kombination som de inte hade en aning om efteråt. Sonen var naturligtvis förkrossad, han hade inte haft den mer än några dagar. Skulle han ha fått lov av mamma och pappa att låsa in sin lillebror och kasta nyckeln hade han nog gjort det.

Snälla mamma och pappa skickar iväg mobilen till tillverkaren, som för en ansenlig summa låser upp den igen. Drulleförsäkring täcker inte klåfingriga småbröder.

Detta tog ett bra tag och sent omsider kommer telefonen tillbaka till sonen och allt är frid och fröjd, tio dagar varar den friden, innan telefonen lägger av helt.

Snäll pappa tar telefonen med till Elgiganten och reklamerar den, de skickar iväg den till sina reparatörer och veckorna går. Sedan kommer svaret, den går inte att laga, den är ärgad för det var fukt i den. Vill de få den skrotat kostar det en slant och vill de ha den tillbaka så kostar det 400 kr i frakt. Fukt i mobilen finns ingen försäkring som täcker, inte ens den bästa drulle.

Kollegan förhör den olyckliga sonen, han bedyrar att han inte ens haft den vid örat efter att han duschat, han har heller aldrig haft den ute. Han har med andra ord varit jätterädd om sin dyrgrip.

Kollegan ifrågasätter Elgiganten och de bara svarar att det är så, för så har deras tekniker sagt.

De har kort på fukten och visar ett otydligt kort från ett innanmäte på en telefon som inte går att identifiera. Batteriet i mobiler har en fuktindikator som ska visa rött när fukt trängt in, det fanns inte ens någon sådan på detta batteri när den väl kom tillbaka.

Kollegan vet att sonen talar sanning och hon vet, eller i alla fall misstänker att Elgiganten har satt detta i spel i många fall. Fukt i de flesta mobiler som det blir fel på, även om de stackars ägarna vet med sig att de inte varit oaktsamma.

Efter att vi läst på om detta har vi i extremfall upptäckt att det inte ens går att ha en telefon ute i en ficka om luftfuktigheten är för hög, någon hade gått så långt att han stoppade mobilen i en plastpåse när han gick ut. Fast en del de både pladdrar i mobilen när det störtregnar och tappar dem i toaletter och de fungerar i alla fall.

Undrar varför de får tillverka sådant som kan sluta fungera om någon är lite svettig och talar i sin mobil.

I alla fall så fick de tillbaka mobilen och tog hem den, satte den på laddning och plötsligt så fungerar den! Trots att de bedyrat att den var ärgad och inte var något att ha och det var lika bra att skrota den.

Så nu är kollegan 900 kronor fattigare, frakten och öppnandet av mobilen är inte gratis. Den fungerar inte helt hundra, batteriet laddas inte upp helt, men än är inte sista ordet sagt. Kollegan fortsätter sitt korståg mot Elgiganten, undrar vem som vinner?

Ni kommer väl ihåg David och Goliat?

Grannens häst ska gå hädan. På måndag ska hon iväg till Delsbo slakteri för nådastöten. Under de tjugoett år vi bott här har hon varit ett naturligt inslag i vår utsikt. Hon har gått där i sin hage år ut och år in, såg henne nu på morgonen där hon står och betar.

Hon är tjugofem år gammal och halt och lytt, förlorar vikt och tänderna är helt nedslitna. Jag måste erkänna att jag tycker det känns väldigt sorgligt men grannen får ta den tyngsta stöten. Jag skulle inte vilja vara i hans kläder på måndag, det är oerhört jobbigt att mista sina djur, det är ett sorgearbete och det tar sig olika uttryck. En del hastar iväg och skaffar ett nytt djur, andra låter tiden gå ett tag efter och de tredje de skaffar inga djur alls.

Jag känner sorg inför hästen, fast jag vet att hon har gjort sina år här, det kommer i alla fall att bli oerhört tomt där i hagen.

Det blev en lite sorgsen blogg idag, den slutade i moll. Men alla dagar kan inte skimra i rosenrött.