I stearinljusets sken

Gumman har spelat schack. Nu är det över, vi har haft en väldigt skiftande jul här i stugan. Allt från julätande och TV tittande, till strömavbrott.

Natten till annandagen slog Dagmar till som jag förutspådde i en tidigare blogg. Tidningarna hade varnat, jag trodde blint på vad de sa, när jag gick och lade mig på måndagskvällen laddade jag telefonen en sista gång.

Vinden tog tag i stugan och skakade om den rejält, jag låg vaken och bad om att inget träd skulle ramla ned i huvudet på den. Tror alla var vakna den natten utom gubben, han sov sig igenom allt.

Strömmen försvann redan på natten, jag hade testat med sänglampan, kontrollbehovet går inte och sover.

Strömavbrott har vi lite då och då här på landet, vi är väl förberedda, gubben har ett stort batteriförråd och han har köpt ett litet elverk som går på bensin.

En del tycker att det är mysigt med elavbrott, själv ser jag inget mysigt i att sitta i mörkret och stirra in i en vägg. Gubben läste bok med pannlampa medan stugan kyldes ned i snabb takt. Det sämsta med elavbrott är att vi inte har något vatten, ingen brunn där vi kan fira ned hinkar eller en gammal vattenpump, vi har en för syns skull i trädgården men där gör den ingen nytta.

Så tillbaka till 1800 –talet i ett huj, när de satt och ugglade vid något köksbord i stearinljusets sken och gick och lade sig klockan åtta, det gjorde vi med, i sängen gick det att få upp värme.

Dag två kom elverket till pass, det bullrade och luktade bensinångor men drog igång vattenpumpen. Hurra, vi kunde spola på toan och ta en snabbdusch om vi ville, det finns inga stunder då man känner sig så smutsig som när man inte kan tvätta sig.

Vi var utan vatten här i fem månader en gång. Det var vintern 1996, kyla och ingen snö som kunde hindra tjälen från att gå ned och frysa vattenledningarna.

Det gick det också, vi hämtade dunkar på macken i byn, gubben skruvade bort vattenlåset på handfatet, där hamnade tvättvattnet som sedan kunde användas till att slå i toaletten.

Vi handdiskade och fick åka till en tvättstuga i byn och tvätta, kommunen ställde upp, vi var många som var utan vatten. Duschade i skolans idrottshall osv.

Det gick, men när vattnet sedan kom tillbaka så var det väldigt lyxigt och väldigt skönt.

Vid varje strömavbrott i detta land så åker gamla spel fram ur gömmorna. Familjer med otåliga barn som är utan Internet och TV måste göra något för att inte ungarna ska slå ihjäl varandra. Då spelas det Monopol och allt annat som aldrig görs annars.

Jag har inte spelat schack på fyrtio år, men ta mig tusan så spelade inte gubben och jag en match i stearinljusets sken. Jag förlorade, men det var med en liten marginal, ännu vet gumman hur pjäserna ska gå. Jag har hängt över min pappa och tittat sedan jag var pytteliten, han lärde mig hur jag skulle flytta och det sitter i.

Det var faktiskt riktigt trevligt och jag försökte dölja att jag är en sur förlorare, blir som en barnunge när saker inte går som jag vill.

Efter ett par dagar kom strömmen tillbaka och vi gjorde rockad och satte oss framför datorerna igen. Jag hade haft födelsedag och det var massa kända och okända som gratulerade mig på Facebook och det får man ju inte missa.

Det enda sköna med allt detta är att vi inte har haft telefon, mobilen har fungerat ibland men det gick för det mesta inte bra.

Nu lyfte jag luren och det pep igen, allt tillbaka till det normala fast telefonlöst hade jag nog haft över nyår också, så slipper man springa och svara när det ringer och man inte har lust att prata över huvud taget.

I Indien på den tiden när jag var där fanns inte någon telefon, det gick lika bra det med. Munken skrev brev när han ville någon något, inget tjafs om larmnummer och tillgänglighet. Jag tycker att det är mycket jobbigt med den där mobilen, ska börja glömma den hemma mer tror jag. Vill någon nå mig så kommer jag hem så småningom, så bråttom kan det aldrig vara.

Vi skapar behov som inte är behov, i Indien springer var och varannan omkring och pratar i sina mobiler nuförtiden. Plötsligt har de så mycket mer att säga, jag antar att mobilprat får människan att känna sig utvald.

I Afrika någonstans i en avlägsen by där har de fått mobiler till skänks, tydligen har de täckning där, men ingen ström så de får gå en dag till ett ställe för att ladda dem och sedan traska en dag tillbaka hem till hyddan.

Prata gjorde man förr när man träffade någon. Gubben skrattar nog åt mina uttalanden, jag är som många kvinnor mästare i att långprata i telefon.

Vi har ett behov att prata, prata av oss.

Julresterna  är nästan uppätna, de klarade sig tack vare stallet som vi kan ha som ett jättelikt kylskåp. Vi tittade inte in i frysen, antar att kött är inte så bra att låta tina men vi har inget sådant. Inte ens en liten räka.

Nu kommer nyårsfirandet och det känns lite avslaget, för att inte tala om trettondagsafton, ingen orkar väl ens le vid det laget.

Gott Nytt År 2012!  

Önskar Gumman.