Ångmaskinen

Gumman går inte på reklam. När det görs reklam för antirynkkräm är modellen inte en dag över trettio. Det retar mig en smula att de kan tro att vi som är 50+ någonting, ska ila iväg och köpa antirynkkräm så fort vi ser ett fagert ansikte i någon tidning.

När min dotter som är lite över tjugo börjar tala om att använda antirynkkräm, då är någonting fel. Antingen på min dotter, eller så talar reklamen till just folk under trettio.

Vi som är i min ålder och äldre vi får hålla till godo med Tena Lady för urinläckage, eller något piller för artros. Vi är ingen köpstark målgrupp enligt dem som förstår sig på sånt som köpkraft och reklam.  Eller så är vi för kloka för att falla i den populära shoppingtrenden, vi är visa nog att veta att vi behöver inte köpa allt som finns på denna jord, vi klarar oss ändå. Fast de som medverkar i denna reklam är noggrant utvalda och ser bara klädsamt äldre ut, inte gumkroppar utan hurtiga smärta damer och säkert är de inte en dag över femtio.

Så budskapet från media är klart och tydligt, det är fult att bli gammal.

Ibland har jag kommit på mig att falla för reklam, speciellt när Lindhs choklad förföriskt hälls i formar och bildar perfekta praliner. Riktigt känner hur de smälter i munnen, eller när en ung smal snärta sitter i en soffa så där lite förföriskt oklädd och smaskar i sig en Magnumglass. Blir snart påmind att jag inte kan äta sådant nuförtiden, utan att svälla ut som en mindre spärrballong.

Gubben ville ha choklad igår, vi har ett par kakor jag köpte i Italien, har glömt bort att jag lovat grannen italiensk choklad och glömt bort att ge honom.

Där ligger de förföriskt och lockar i vårat skåp, de har överlevt ett par månader här i stugan. Rekord för en chokladkaka.

Likt en gestapogeneral sade jag bestämt nej, han fick inte ta en enda liten ynka bit av någon av dem. Gubben lydde snällt, det är ju jag som bestämmer över just den chokladen. Vi är satta på sträng diet och där ingår inte smaskig choklad.

Så smala folk gör reklam för godis, de som inte har ens början till någon rynka gör reklam för antirynkkräm. Tror reklamfolket att vi är dumma?

Faster hon gillade att titta på TV, nu gör hon det inte längre men hon lever i alla fall enligt senaste rapport. Hon brukade titta på dagarna när alla andra har annat för sig, då såg hon på TV Shop. Jag vet inte hur många ångmaskiner hon köpt.

Enkla ångmaskiner som gör så att du kan stryka skjortor hängande i ett nafs, man bara hänger upp och tar munstycket och stryker över och så blir de som nya.

Eller så städar man hela huset med ånga, putsar fönster och fejar och står i medan allt blir bakteriefritt och glänsande.

Vi har fått en ångmaskin av henne, en liten rackare som man får krypa på alla fyra för att göra ren mattorna. Inte blir de speciellt rena heller. Allting blir bara blött.

Mitt kusinbarn i Italien fick efter mycket om och men en hel strykångmaskin Toby med munstycken. Faster hade fasligt bestyr med att beställa en sådan så att kusinbarnet kunde stryka sina rockar i ett nafs.

Sedan tog det evigheter innan de kom till Sverige och kunde få denna dyrgrip.

Vi provade den här i köket för ett par år sedan, det var munstycken och pipar och pilar, det tog lika lång tid att montera ihop den som att ta fram ett vanligt hederligt strykjärn och hinna stryka ett par rockar. Sedan skvätte det vatten överallt och ångan var så het att vi gjorde illa oss, när vi försökte få fason på manicken. Vi var nog fem personer som försökte oss på detta.

Slutligen tog jag fram eldprovet för en TV Shop ångmaskin, en skrynklig linneblus.

Ni som har linne vet att ingenting är så svårt att stryka som torrt skrynkligt linne, det vägrar att bli slätt om man inte stryker det fuktigt. Sedan sätter man det på sig och ser lika skrynklig ut efter några minuter.

Jag hängde upp blusen på en galge som de gör i reklamen, sedan höll jag försiktigt i nedändan och strök munstycket över ärmarna och framsidan. Inte blev det som i reklamen i alla fall, sedan brände jag mig och gav upp.

Faster hon var med under hela proceduren och vi försökte med bomull också och köket blev våtare och våtare. Det skvätte och pös, vi var mer blöta än skjortorna.

Manicken hamnade i Italien, där ligger den ouppackad i sin kartong, kusinbarnet har dragit en nödlögn till faster. Visst använder hon ångmaskinen Toby, det gör hon varje gång istället för att stryka, den är så bra.

Så enkelt och elegant som i reklamen är det aldrig.