Kanske spökar det?

Gumman tror det spökar i stugan. Jag har berättat om kusinen i Norge som har vildsinta spöken i sitt gamla hus. De rumsterar om och flyttar tunga tvättmaskiner, sliter garderobsdörrar ur sina fästen och skickar dem flera meter bort.

Vid våra dagliga samtal på Skype så frågar jag alltid om det hänt något mer i huset.

Nu har det stått där i hundratals år och det vore konstigt om det inte funnits en drös människor som bott där som inte riktigt lämnat stället.

Tror att de äldsta delarna är från 1600-talet. Spökenas älsklingsställe kan man tänka.

I förrgår kväll så kom gubben hem ovanligt sent från en tur till någon tråkig byggmässa i Stockholm. Jag som fick åka upp sent på kvällen och hämta honom i byn ville få sova lite längre på lördagsmorgonen, jag drog då ut telefonjacket här uppe på min kammare. Lade det på sidan som jag brukar och gick till sängs.

I går morse skulle jag ha i det igen var det stört omöjligt. De kraftiga piggarna som alla telefonjack har, var alldeles inåtböjda. Då började mitt huvud gå igång, om jag möjligtvis hade haft skor på mig och trampat på den, men jag brukar inte ha skor på mig mitt i natten och jag brukar inte gå i sömnen.

Tittade lite snett på katten Gizmo och undrade om han skulle ha lyckats åstadkommit böjningen av piggarna, men han är katt och ingen elefant.

Sagt och gjort jag kallade på gubben och han tog ett verktyg och böjde ut dem, vips gick jacket i sina hål.

Nu är han inte spöktroende, verkar vara ett syndrom hos de flesta gubbar. Han hävdar att jag trampat på jacket, jag hävdar att det skulle jag veta om jag gjort det.

Nu har det inte hänt mer än den incidenten som är lite oförklarlig, en incident är ingen incident. Sannolikheten att det då har hänt är lika med noll. Däremot om saker och ting upprepas då har det hänt på riktigt. Lite som Harrisburg.

Men ingenting att bli hysterisk över och kontakta programmet ”Det okända” om.

Nog om spöken som böjer telefonpliggar.

Idag är det våffeldagen. Nu är ju det så här i stugan att vi försöker att inte äta kolhydrater och våfflor med sylt kryllar av sådana. Så det blir inget av med det.

Vi överlåter detta åt den smala delen av befolkningen.

Sommartiden är också ett spektakel. Av alla stolleprov så är det ett av dem, jag struntar i om kvällarna blir ljusare, det blir jag inte lyckligare av. Antar att sommartid har något med pengar att göra som allting annat, inte tror jag den infördes så att vi ska kunna njuta av ljuset. Kanske är det någon som vet där ute?

Antalet självmord och hjärtinfarkter har också noterats när sommartiden införs. Det är väl främst personer som inte gillar förändring, själv har jag svårt att kliva upp en timme tidigare och det håller i hela sommaren och när normaltiden kommer på hösten så känns det bättre. Jag har normaltiden i mitt blod.

Ryssland har skippat sommartiden och kör samma tid året om.

Så blir det ett fasligt sjå i stugan när vi ska springa kring och ändra alla klockor. Många av dem sitter rätt högt och det känns som ett onödigt besvär.

Ner med sommartiden! Kanske jag ska starta en Facebookgrupp med det namnet.

Snart är snön borta här vid stugan. Det dröjer nog bara ett par veckor till om vädrets gudar häller mer värme över oss. Lite krattning är alltid kul i påsk.

Nu kan jag sätta mig i min bil på morgonen utan att skrapa fönster och sätta i motorvärmare. Hoppa in lite nonchalant och köra upp för backen i ett enda svep, hurra för det, backen är i stort sett isfri, snart får bilarna sommarskor.

Är lite putt på småfåglarna som suttit hela vintern och kastat kring solrosfrön. Det är ett fasligt sjå att få bort dem.

Gubben är arg på ekorrarna som brukar sitta och kasta kottar kring sig. Jag tror väl inte att det är bara ekorrarnas fel om det ligger kottar på backen. Jag ser framför mig hur korrarna sitter där i sina granar och när de ätit klart slänger iväg kottarna på vår väg med ett elegant kast. Lite som en aväten majskolv.

Annars så har tranorna inte kommit ännu. Rapporterar när det sker.

Stockholmarna har heller inte kommit för att högljutt och nasalt skrika till varandra i affären i byn. Men till påsk är de nog säkert här igen. Lika högljudda som tranorna.

Faster hon hänger med på en skör tråd. Dricker inget annat än vatten och äter ingenting. Läkaren bestämde förra veckan att hon ska få näring direkt in i magen men ännu har inget hänt på den fronten. Det ska skickas remiss hit och dit och när de väl beslutar att sätta in en sond så kan det vara för sent.

Hon själv säger att hon bryr sig inte längre och jag kan förstå. Men vi vill ha vår matriark kvar hos oss ett tag till och jag håller tummarna att det händer något nästa vecka.

Katten Gizmo han har börjat med musfångeriet igen. Han sitter troget vid snökanten på åkern och glor, timme ut och timme in. När han sedan fångar någon stackars mus så dödar han den och lägger den prydligt på vår dörrmatta ute så vi kan gå ut och trampa i sorkar och möss hela långa sommaren.

Har börjat öppna dörren försiktig och kika på mattan innan jag kliver ut, det blir en vana efter ett tag. Men gubben han är mästare på att bara stolpa ut och få muslämningar under skosulorna.

Katten Sixten hänger med, han går ut lite och sitter i solen i dörröppningen till logen.

Ingen annan kan säga att våra katter har ett bra kattliv. Ingen bilväg där de riskerar att bli överkörda, massor med möss att fånga.

Gizmo var med mig upp för backen för ett tag sedan när jag skulle sanda den, vi kom så långt upp som till brevlådan och då kom en bil på vägen. Gizmo flög ned för backen i en rasande fart så att han sladdade på isen. Bra att han är rädd för bilar. 

Bilar är hårda, katter är mjuka.