Gumman är hemma igen. Efter en utryckning till Västerås och gammal faster är jag återigen i stugan, ser på smutsiga fönster igen och ser på alla fläckar och damm när solen lyser in.
Det är bättre på sommaren då har solen lämnat köket och jag kan gå ned där utan att få hicka. Fönstren går utåt och är jättebesvärliga att putsa, jag går ogärna upp på stege, är lite höjdrädd har jag märkt med åren.
I alla fall så är väl lite smuts inte så hemskt, det går att åtgärda. Faster däremot hon kan nog inte åtgärda sig denna gång.
Hon har levt färdigt och jag hoppas jag kan gå in i döden med samma lugn som hon när min dag kommer.
Inte en tillstymmelse till någon ångest, hon säger för övrigt att hon nog aldrig har haft det även i yngre dagar, men jag är lite tveksam där. Antigen är hon en väldigt klok kvinna eller så har hon glömt bort hur det var.
Hon väger just nu 34 kilo med kläder, hon har gått ned 6 kilo på en månad och vi spekulerade i om hon inte hade magcancer, ingen vet och ingen bryr sig om att ta reda på det. Hon säger bara att det är ingenting att göra åt, det får vara vad det vill.
Jag lagade soppor och städade, servade henne med havremjölk som jag kom på ger energi och är nog bra istället för mat. Satt på kvällarna och tittade på henne där hon satt i sin fåtölj där hon brukade sitta och sy. Nu satt hon och sov, hon orkade ingenting och det skulle jag nog inte heller göra om jag vägde som hon.
Jag påminde mig om indianernas ordspråk att idag är en bra dag att dö på, de gick bort och satte sig någonstans och mediterade sig genom övergången. Kände att livet var slut och det var dags att gå till förfäderna.
Lite så kändes det hos faster, hon sa att hon vill bara lägga sig ned och somna in. Vi alla andra kring henne vill ha henne kvar, vi tvingar i henne soppor och annat som hon inte vill ha. Det är vårt ego som inte vill släppa familjens matriark, en matriark med klar hjärna och någon som alltid visste kloka svar och lösningar på allting.
Annars gick jag ut och gjorde försök att shoppa på stan. Västerås kryllar av affärer och innecentrum, en liten gångstig från faster låg hela härligheten. Kände att jag sett alla affärer förr och tvingade mig att inköpa några klädesplagg till sommaren.
Jag gillar inte shopping och kommer nog aldrig att göra det heller.
Inte på Lindex, HM, KappAhl, Indiska, Åhléns eller någon av dessa svenska butiker som varje stad ståtar med. Samma stuk och samma kläder.
Så tillbaka till faster och tittade på henne, ibland såg det ut som hon slutat andats där i fåtöljen, kanske det hade varit en lättnad för henne. Inte för mig som säkert hade fått mindre fnatt.
Jag gjorde i alla fall så att hon kunde sova, hon har inte sovit på de sista åren. Några timmar på morgonen hade hon lyckats med, men nu viftade jag med min stav och lade den under hennes kudde och hon sov som ett barn från nio på kvällen, hela natten igenom. Jag själv sov som ett barn, lägenheten andades fridfullhet. Kanske var den full av förfäder som ska ta med faster till en annan värld.
Hon lovade att komma och spöka för mig i alla fall, om hon kan vill säga.
Det sa mamma också innan hon försvann härifrån, men ännu har jag inte sett eller hört henne. Kanske hon inte är bra på det.
Sedan hem på tåget och allt folk med sina plingplongapparater, inte en själ i den vagn jag satt i gjorde något annat än att antingen sitta och fippla med mobilerna eller ha en laptop placerade framför sig på bordet. Ingen som satt och tittade ut genom fönstret eller konverserade, utom jag då, jag såg naturen gå från ingen snö till mer och mer snö.
Vi här i stugan är nog de sista att bli snöfria i hela Hälsingland, solen orkar ännu inte över trädtopparna vilket gör det möjligt för snön att stanna kvar länge, länge.
Rekordet var för två år sedan då sista snöhögen försvann i början av juni, vi hade visserligen en enorm snöhög som låg i skuggan efter vinterns massor, men ändå.
Rådjuren tycks i alla fall ha hittat annan mat för havrekrossen ligger där orörd på gräsmattan. Eller så har jag tagit död på dem allihop med den, kanske deras magar inte tålde proteinet i den.
Fåglarna äter sina frön och tjattrat i buskarna, jag hade en sparvhök här förra veckan och då springer jag ut och skrämmer bort den, den får ta fåglar någon annan stans, inte mina pippiar som jag matat hela vintern. Det vore bortkastade frön i så fall, fast katten Gizmo han tar en och annan.
Annars går jag på mitt gåband varje dag här hemma, det var en bra investering. Bättre än den där apparaten man står och vevar med händer och fötter samtidigt, crosstrainern, den är så urbota tråkig.
Jag sätter på mitt favoritköpahusprogram från England på datorn. Sätter på mig pannbandet (det gäller att vara trendig när man ska sporta), rullar fram bandet som behändigt står uppfällt i ett hörn och viker ned i en enkel handrörelse.
Startar programmet och går där och knirkar medan folk tittar på det ena fina huset efter det andra på skärmen. Efter en halvtimme dryper svetten av mig och folk har ungefär hunnit titta på fyra hus vid det laget.Då är jag färdig, sätter mig ned och andas ut och ser de övriga två husen som är kvar i programmet.
Det är som att gå i en brant uppförsbacke, tungt men säkert nyttigt. Efteråt känns det bra i alla fall. Idag tror jag att det blir utomhusgående i rask powerwalktakt. Måste nog upp på vägen och se om det går att gå utan broddar, allting blir så mycket enklare då.
Annars är min lösning med bandet bra, det bästa av två världar i ett. Motion och favoritprogram.
Det gäller att vara påhittig för att få till det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar