Söndagstankar

Gumman har blivit nageltokig. Med risk att verka ytlig och fåfäng som många andra bloggerskor, så vill jag berätta att jag blivit nageltokig.

Från att i årtionden haft nedrivna korta stumpar på mina fingrar så sitter jag nu i stugan och målar och filar och donar på mina ganska långa naglar.

Inser det opraktiska med det hela och antar att det enbart är en fluga för mig just nu, snart är jag tillbaka till de där praktiska korta igen.

Franska naglar (låter lite syndigt) med vitt på tippen, underlack och överlack och tjejen i affären höll på att svimma när jag sa att jag rensade under naglarna med en sax.

Hon sa att det var farligt att peta under naglarna, de kunde lossa från sina fästen!

Har aldrig hört talas om det förut, tror faktiskt att hon bara ville sälja sin specialnagelborste.

Så nu viftar jag kring med franska naglar som inte ser särskilt proffsiga ut om man tittar nära. Jag får väl vifta fort med dem framför folk, så hinner de inte se alla missar i min lågprismanikyr.  

Nog om naglar och nog om kvinnlig fåfänga, vill bara säga att jag nog smittats av det kollektiva medvetandet just nu. Naglar är riktigt inne, och även gummor i stugor snappar upp trender, fast det dröjer några år innan det kommer ner hit i skogen.

Kuckurellan eller vad de heter har kommit till byn. Ett dialektalt ord för sädesärla, antar att det är lika vanligt som att sätta hon istället för henne i språket. Jag slår fortfarande knut på mig själv när kollegan talar i telefonen och säger något som.

-          Jag ska meddela hon det.

Till vår gräsmatta har inte kuckurellan letat sig ännu, såg en på andra sidan byn som sprang omkring och vippade med stjärten. Läste också att det är hanen som tar hand om ungarna. Undrar vad honan gör hela långa sommaren?  Hon kanske sitter och målar naglarna?

Ett och annat ogrässtrå har också dykt upp i rabatten längst huset, annars tittar perennerna upp och ser lite förskrämda ut. De har frusit hela långa vintern och är inte riktigt säkra på att det är dags att titta upp i österläget vid stugan. Kollegan har söderläge på sin rabatt, hon har full huggning med delandet av perenner och ogräsrensning.

Vi ska till Västerås i morgon, för att säga tack och adjö till faster. Hon har väntat på sin begravning nu i nästan fyra veckor. För er som inte tror på något liv efter detta så vet hon ingenting, för er som tror, så kommer hon att vara med på sin begravning. Om detta tvistar de lärde.

Antar att syrenerna håller på att gå i blom därnere.

Stormen Dagmar har lämnat sina spår i skogen. Fullt med kvistar och annat bråte ligger kvar efter att de tagit hand om vindfällen. Jag undrar vad som hänt med våra stigar? Det återstår att se när det torkar upp en aning och det är dags att gå skogspromenader igen. Har inköpt nya Adidas för just detta.

Kvinnan i sportaffären höll på att svimma när hon hörde att jag kör skor i tvättmaskinen. De blir som nya, nu talar jag om träningsskor som har en viss förmåga att bli smutsiga när man går där bland blåbärsriset. Inte skinnskor om ni nu trodde det. Det var andra affären jag var inne i fredags och andra affärsbiträdet som tyckte jag var konstig.

Sedan smörjde jag och min kusin kråset med indisk mat. De har hela två indier i Hudiksvall nu för tiden. I alla år har det inte funnits någon utan Sundsvall sju mil bort var det närmaste indier man kunde komma.

Det blev Pappadums med mangochutney och sedan Naanbröd, ris och spenat.

Spenat låter väl inte som någon kulinarisk läckerhet men indisk spenat är mums, fast jag fick inte den med ostbitar i som är brukligt på andra indiska ställen.

Kusinen åt det vanliga kyckling Tikka Masala och alldeles fyrkantiga och mätta vacklade vi därifrån.

Jag älskar indisk mat. Kinakrogar och thailändare släng er i väggen.

Därefter fick jag en sightseeingtur i bygden häromkring när jag åkte buss. Det var jag och andra främlingar som var de enda passagerna, vi har fått många familjer i byn som liksom jag inte är födda här.

Hörde av några gamlingar här i byn att de inte tyckte att det var detsamma som förr med alla inflyttade. De vågade inte säga utlänningar utan sa inflyttade istället.

Jag spelade dum och sa att jag var ju också inflyttad hit, men det var inte samma sak sa de. Konstiga konservativa människor som tror att livet ska stå still, allting förändras här i världen och vi måste acceptera att allting kan inte var som förr.   

Så jag åkte runt och hade tid att titta mig kring. Slogs av att vart och vartannat hus behövde målas om, kändes som jag bodde i en fattig del av världen där folk inte har råd att måla sina hus. Ska ta en busstur till hösten också för att se om någon har fattat penseln.

Läste om en karl som blivit överfallen av en björn i närheten av Gävle, helt oprovocerat hade den gått till attack. Annars brukar det vara jägare med hundar som retar björnar. Det fick mig att tänka på vår skog här, det kändes inte helt bekvämt att gå där, i alla fall inte ensam. Fast vad skulle gubben kunna göra om en björn kom farande i full fart.

Gävlemannen har antagligen hittat på hela historien, han sa att björnen var en meter hög och sedan var han inte säker på att det var en björn över huvud taget.

Så jag har varit lite skogsrädd i onödan, björnen springer nog iväg när jag kommer i mina Adidas.

Mannen fick vara i rampljuset ett litet tag och kanske hade han ätit magiska svampar, vem vet.

Jag saknar fortfarande mina cigaretter efter ett helt år. Nu har jag fått ett prov i affären på rökverk som inte är cigaretter. Ett munstycke man sätter på en cigarettliknande plastgrej och ryker gör det som en cigarett, men det smakar ingenting. Tror tillverkarna att det är röken som är hela grejen?

Sitter där ute i min tänkarstol och tittar över nejden och blossar på plastcigaretten och låtsas att den är riktig. Det är nog jag som inte är riktigt riktig.