Chokladkakan

Gumman är sjuk. En vanlig bonnförkylning har gjort intrång i min kropp. Det är bra, behöver en tid där jag bara ligger och inte gör något. Då inte tankarna på allt som är ogjort, hoppar som hemlösa loppor i mitt huvud.

Nu är jag på bättringsvägen men hostan håller i. Fick Cocillana Etyfin av bästa ayruvedadoktorn. Som tur är så är han vanlig doktor också, så jag slapp att smyga in på vårdcentralen och ta blodtryck.

Skulle jag gå dit och söka för hosta så skulle de säkert ta blodtryck och tjata om att det är för högt. Sittandes naturligtvis, inte får man ligga och vila där innan heller.

Då skulle det i deras ögon vara högt, och jag skulle i deras ögon ta den där medicinen igen som gjorde bägge mina fötter till klumpfötter. Den före gjorde att jag hostade hela tiden, så de bytte den mot klumpfotsmedicinen. Hosta eller svullna fötter, det är bara att välja.

Så jag går till ayruvedadoktorn och ligger där och vilar i tio minuter, sedan tar han trycket tre gånger och konstaterar att det är 140/85. Helt och fullt normalt.

Inte som det där dumhuvudet till läkare på Hudiksvalls sjukhus, som tog trycket direkt efter att jag kämpat upp för hela långa backen från stan, det var högsommarvärme och svetten lackade.

Jag hälsade och hon bad mig ligga ner och på sekunden var hon där med blodtrycksmanschetten och konstaterade att det var för högt.

Tacka fasiken för det!

Sedan började hon prata om att kanske jag borde operera njurarna, eftersom högt blodtryck kan orsakas av att artärerna till njurarna också är igensatta. Färskt i minnet var då min igensatta halspulsåder.

Inte nog med det, hon tyckte att mitt kolesterolvärde var för högt också. Tydligen så vill de att man har kolesterolvärde som en fisk.

Ja, ja. Det finns olika läkare kan man lugnt konstatera.

Så jag fick så lov att åka till arbetet i måndags, trots bonnförkylningen. Kollegan är eller var när detta skrivs, nere i solen på Cypern. Idag kommer de hem och välkomnas av moderlandet med regn och rusk. Bäst att inte åka bort, utan ta det som en man och sitta ut hösten och vintern.

I vår ska vi om allt klaffar, åka till Milano både gubben och jag. En vecka ska vi slå oss loss från stugan, vi har god tid på oss att skaffa kattvakt.

Antar att det blir enbart en katt att vakta, Sixten gammelkatten hänger visserligen fortfarande med, men ett under skulle behövas för att hålla honom vid liv ända till april.

Annars lunkar livet på här i både stugan och i byn. Grannens traktor är fortfarande inte i ordning. Den suckade och gav upp när han skulle plöja våra åkrar. Han hann göra en fåra innan olyckan skedde.

Nu är han inte känd som en man av "action” så det lär dröja tills nästa år innan den brummar igång igen. Om den någonsin gör det vill säga.

Löven faller från björkarna, vinterdörren är uppsatt ut till logen. Sommardörren har ett myggnät i sig så att vi kan ha öppet till köket. Krukväxterna utom två stackars ormbunkar är inne i värmen. Pellets finns i förrådet och snart är det tid att sätta på värmen igen. Och gilla läget.

Jag är en höstmänniska, jag tycker om att det blir mörkt i god tid innan jag ska gå och lägga mig. Tycker om att slippa ha en massa måsten ute, såväl som inne. Nu är det bara inne. Idag regnar det så vi slipper gå ut alls.

Hösten är en tid för lata.

Matlagnings och köpahusprogrammen fullkomligt sprutar ut från alla TV kanaler. Jag tittar och jag lagar i huvudet. Jag köper hus i huvudet. Smart, då behöver jag inte röra mig ur fläcken.

Gubben och jag försöker leva sunt. Efter sommarens alla utsvävningar så behövs en tid med strikta regler. Regler är till för att brytas.

I går köpte jag en chokladkaka modell större, för att på söndag tänkte jag göra en kaka. Vi ska till höstens första filosofiska gruppträff, ett knytkalas där vi skulle ta med en kaka.

Sagt och gjort, i affären igår hade jag väldig framförhållning. På tal om affären så är alla utbölingar borta därifrån nu. Inte en sommargäst i sikte, bara vi som brukar vara där.

Jag kom hem och stoppade undan den i vårt gotteskåp. Ett skåp med diverse attiraljer som vispar och mixar, samt brödrost. Varför vi lägger just godis och annat smaskens just där, det vet jag inte. Det har bara blivit så. Vill man ha sitt godis ifred här i stugan, är tipset att inte just lägga något där. Göm det på något annat ställe, annars hittar gubben det, och jag också för den delen, kan inte skylla allt på gubben.

Nu hävdar han att jag sprungit omkring och viftat med chokladkakan, innan jag lade den i skåpet. Kommer faktiskt inte ihåg, är lite borta av förkylningen och Cocillana.

I alla fall så gick den några timmar, och fram på kvällskvisten så ropar gubben nedifrån att han kom på att det var torsdag, så då får man äta choklad.

Om jag ska vara riktigt sann mot er så hade jag inte en tanke på chokladen. Den låg bra där den låg och skulle göra så till söndag.

Om jag ska vara riktigt sann mot er så kan jag inte helt svära på att den skulle ha överlevt så länge, men intentionen var god.

Gubben fick in den i sitt huvud och den kom bara inte därifrån, han var tvungen att öppna den. Jag var inte sen, jag fick min del, tre och en halv rad om den delas exakt lika. Och det gör vi här i stugan. Ingen ska få varken mer eller mindre än någon annan. Gubben och jag lever i rättvisans tecken.

Han slukade sina tre och en halv rad, jag har faktiskt sparat en rad.

Så nu får jag åka till affären en gång till och köpa en ny. Tänker vänta tills på söndag, annars lever chokladen ett osäkert liv. Då får jag skynda mig in och sätta på en kastrull och slänga i hela kakan med en gång. Smälta den och breda på kakan.

Så får det gå till!