Världens sämsta försäkring

Gumman surar. Vaknade upp och grundade med mitt sedvanliga Lady Gray te. Blivit lite av en vana att just dricka te det första jag gör, det förändrades när jag slutade röka.

Inte lika kul att sitta där i tänkarstolen på logen med en cigarett och en kopp te. Kaffe och cigarett de gifter sig, som så många säger om smaker nuförtiden. Trendspråk kommer och går.

Det går trender i allting, ta den där lilla katten Hello Kitty t.ex. Någon har suttit och klurat ut vad alla skulle vilja ha på strumpor, t-shirts, lakan, väskor och jag vet inte vad. En hejdundrande marknadsföring och Hello Kitty var född. En liten vit tecknad katt med rosa rosett mitt på huvudet och tillika rosa eller lila kläder.

Googlar och ser att den skapades redan 1975 av ett japanskt börsnoterat företag, en anställd som faktiskt var en kvinna, designade kissen. Den har ändrats mycket under åren, bytt stil och nu finns den på i stort sett allting man kan tänka sig.  Kitty blev inte direkt stjärna över en natt, men hade jag kommit på den rosa idén så hade jag haft mitt på det torra.

  

Vad surar jag då över?

I en värld som är i ständig rörelse, allting förändrar sig hela tiden. Det är bara en sak som stått stilla de senaste 22 åren. Det är a-kasseersättningen.

Helt otroligt när man tänker på det.

När vi flyttade till stugan 1990 så var den på 680 kr/dag. Jag talar om maxbeloppet man kan få, det spelar sedan ingen roll vad någon tjänade innan.

Sedan sänktes den till 580 kr, det var då i en sväng då sossarna inte hade landet under sitt beskydd. De skrek och gapade över den låga ersättning, när de kom till makten igen då skulle de minsann höja den omedelbart. Valfläsk i sin rätta bemärkelse.

Så blev inte fallet, det tog några år innan de ändrade den tillbaka till den ursprungliga ersättningen på 680 kr. Så fick någon fnatt och höjde den till hela fantastiska 720 kr.

Det varade dock en liten period när de sedan insåg att det var alldeles för högt, så den sänktes till 680 kr igen.

Nu står den kvar på den summan, medan löner och priser har stigit år efter år.

Det går att teckna en speciell försäkring som ger en summa pengar därutöver. Då ska man ha varit med i försäkringen ett antal år och stått på huvudet i tre månader, samt att man ska ha en gammal mamma att försörja, som stickar strumpor mest varje dag. Det ska vara gröna strumpor inte blå, för då får man inte ut av försäkringen.

Som ni vet så går det lätt att betala för diverse försäkringar, men när du väl vill ha ut dina pengar så är det stopp. Du har inte uppnått kriterierna för just deras fantastiska försäkring.

A-kasseförsäkringen tillhör inte de billigast precis, men den tillhör absolut en av de sämsta.

Den skulle inte ens kallas för försäkring över huvud taget.

Nu har jag surat av mig ett tag och vill slå ett slag för amerikanarna. De tillhör väl inte mitt favoritfolk här på jorden. Lite ytliga och gapiga, tror att de bor i världens bästa land fast de inte gör det. Vi svenskar står inte upp och slår oss för bröstet, vi är ju som bekant så där lite lagom. Gnäller lite och knyter handen i byxfickan, sedan händer det inte så mycket mer.

Vi gråter inte så mycket i TV heller, en amerikanare kan inte nämna ordet familj utan att tårarna börja rinna. Att de är så blödiga. Antingen så spelar de, eller så är vi svenskar ovanligt hårdhudade. Vi kan stå öppet framför kameran, prata om familj och barn utan att få ett sammanbrott.

 

Att jag plötsligt vill slå ett slag för den amerikanska drömmen, är en dokumentär jag såg om New York.

Där mitt på Wall Street står en helt vanlig amerikansk kvinna, hon ser inte direkt galen ut, men hon står med ett stort plakat och skriker ut till alla.

-          Jag är arbetslös, jag behöver ett arbete.

Tänk er om vi svenskar skulle vara så modiga. Stå utanför ICA här i byn med ett plakat och ropa högt att vi behövde ett jobb. Antagligen var det ingen som skulle anställa en, de skulle tro man var spritt språngande galen.

Där är det skillnad på oss långbänksfolk, och de där amerikanarna.

Pappa fann sig snabbt en gång bakom portierdisken på Carlton Hotel, en svenskamerikanare kom och skulle verka märkvärdig. Han ville slå ned på det gamla landet, och sa lite sarkastiskt när han lämnade fram ett brev som skulle postas.

–        I det här landet går väl posten fortfarande med häst och vagn.

–        Nej, det går med get, sa pappa och tog sig en poäng.

Hoppas ni fattar det skämtet, uttala ordet get så förstår ni. Fast jag ska väl inte sitta här och underskatta mina läsare.

Så antingen har de en urusel arbetslöshetsförsäkring i USA, eller så är de ovanligt modiga och vågar stå upp för sin situation.

Det är lätt att vara miljönisse i det här landet. Här har vi milsvida skogar och rena sjöar och vattendrag.

Såg i samma dokumentär hur en kvinna slogs för små plättar grönt mitt i downtown Manhattan. Femton års hårt arbete har resulterat i fyrtio små pytteparker med lite grönt här och där. Oaser för de asfaltströtta New Yorkborna. Hon är värd en medalj. Där kan vi komma och tala om miljöarbete när det ger resultat. Fast almstriden var inte dum den heller, jag var med när det begav sig.

Hade en dåvarande pojkvän som sålde egentillverkade kakor till folk som vaktade på almarna.

Han var inne på hälsokost och gjorde kakorna utan något som helst vetemjöl eller socker. Cyklade in varje dag till Kungsträdgården och sålde slut på en stor burk. Tog väl några kronor styck, en del gillade inte dem utan han fick utstå att de kastades efter honom. En gång blev han tagen av polisen och satt i häktet. De hade inte mycket mer att ta på än att han olovligen sålt kakor, så de släppte honom ganska snabbt.  Nästa dag var han där igen och gjorde sig en liten hacka, tillräckligt för att överleva några dagar. Det kallar jag entreprenörsanda.

Han blev med tiden grundare till en av Sveriges största grossistföretag inom hälsokost. Allt började inte med två tomma händer, utan en burk kakor.

Så jag kan välja att sitta och sura över att arbetslöshetsersättningen inte gått upp på 22 år, eller så kan jag åka till affären och köpa en schweizernötschoklad och göra kaka. Tror jag väljer det senare.