Annorlunda utomlands

Gumman är tillbaka. Nu har jag blivit radiopratare också. Tänker inte gå in på det närmare, jag var väldigt nervös när jag skulle lyssna. Vem gillar sin egen röst?

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=60

Sedan har jag som bekant varit på vift i Skottland. Trodde i min enfald att det skulle vara en aning varmare där än här. Ack vad jag bedrog mig.

Det blåste och regnade i fyra hela dagar, en stunds uppehåll och sedan var det enbart skurar de sista dagarna.

Det är 35 år sedan jag var där sist och jag måste säga att jag kände inte igen Glasgow, det brukade vara en väg in i staden och en väg ut. Nu slingrade sig flerfiliga motorvägar likt serpentiner runt och in i själva stadskärnan. Jag kände ett viss vemod, men insåg snabbt att allt förändras och jag ska inte vara så bångstyrig, bara att åka med i tidens gång och gilla läget.

Förresten så brukade Glasgow vara en rätt ruffig stad på den tiden, så lite ny bebyggelse och lite höghus här och där gjorde ingenting.

Kvinnan jag bodde hos hade ett litet företag, kristaller och healing var hennes specialitet så hon var tvungen att ha några klienter per dag. Min mening med detta var att jag skulle idka sund motion och promenera och motionera utav bara den.

Nu räddade vädret mig från det, jag fick se mina köpa husprogram istället på TV. Ingen var gladare än jag, husprogram är min specialitet här i livet. Jag är inte bara väderspion utan jag är mäklarspion också. Jag kan varje del av England och Skottland, varje huspris i de olika delarna av landet. Alla typer av hus också.

Semidetatched eller detatched, vilket betyder radhus eller fristående.

Så det bor en liten engelsk mäklare i mig och han kommer fram lite då och då, särskilt svensk är han inte, då jag inte är intresserad av hus här i landet.

Känner mig hemma i Storbritannien, det känns hemtrevligt och tryggt och undrar om jag inte levat där i ett tidigare liv. Kanske var jag mäklare.

Någon motion att tala om blev det inte, jag tror att vågen här hemma ljuger, när den endast visar en viktuppgång på ett halvt kilo.

Vi åt pommes frites varje dag min väninna och jag, vi gick riktigt in för att riktigt släppa alla hämningar vad gäller restriktioner och kalorier och kolhydrater.

Sedan sköljdes de ned med en god pint öl, efterrätter och stora vita blaffiga brödskivor med tjocka skivor av cheddarost. Skivorna blev tjocka eftersom de envisas med att inte använda osthyvel.

Tittade efter någon form av hyvel i en ganska välsorterad affär, men det fanns inte.

Var det inte ost så var det jordnötssmör, även det som bekant inte det mest kalorisnåla.

Vi gick verkligen till överdrift på den lokala puben en dag. Vi beställde in en pizza, en skål lökringar, coleslaw med riktig majonäs, samt en stor portion pommes eller chips som de säger. Två tallrikar och pizza med pommes frites var helt ok.

De äter sina chips till allting. Gå de ut och äter en stark curry med ris så kan det hända att de tar chips bredvid.

Mellanmålen var stora chokladkakor, de med massor av segt godis i.

Så ni hör att det inte var en hälsosam semester, men vilka är hälsosamma på sin semester. Bara petimeternissar och annat konstigt folk. Semester är till för att frossas igenom, hälsotänk det får man ägna sig åt hemma.

Staden var en ganska liten, med en fiskehamn som tycktes levande. Båtarna kom in varje dag med sin fångst och lossade sin last in i fiskerifabriken.

Det som var lite lustigt i det hela var att varje båt som kom in följdes åt av sälar, eller de var rättare sagt redan framme och väntade i hamnen. Inbyggd tidtabell som de flesta djur.

De stack upp sina huvuden bredvid båtarna och fiskarna slängde i skräpfisk och diverse rens åt dem. De levde sida vid sida, i en acceptans som jag aldrig hört talas om här. Det enda jag läser om är att det ska skjutas sälar och att sälarna tar fisken för fiskarna. Sedan har de sönder näten.

Så den enda säl som gillas här, är en död säl.

Nu är det i ärlighetens namn inte sälarna som tömt haven på fisk.

Något annat som slog mig är att alla och då menar jag alla, har pvc fönster. Tror inte nästan någon har det här. Det verkar smart, att kitta och måla fönster kan väl de flesta hålla sig för skratt när de gör.

Nu vet jag inte om de håller en mansålder precis, men det verkar vara bekvämt.

Vi svenskar vill ha det genuina, trä är ett levande material säger många. Men vi ska ju inte prata med våra fönster, utan de ska sitta där och vara vita och underhållsfria. Om man går riktigt nära ett pvc fönster och knackar på det, då låter det inte likadant som trä. Hur ofta gör vi det?

Allting är lite annorlunda i utlandet. Jag glodde under diskbänken efter soppåsen, i de allra flesta svenska hem får man bingo där. Men i andra änden av köket stod en stor hink, med plastpåse i och lock för säkerhets skull. Papper hade de i en annan hink, där också returburkar åkte ned.

På den lilla toaletten på övervåningen krafsade jag förtvivlat i mörkret efter en lysknapp. Utanför dörren också för säkerhets skull.

Till slut fick jag fråga, och det visade sig att det satt ett snöre en bit in och det skulle man rycka i för att få ljus. 

Jag kom levande hem i alla fall. Trots att jag åkte med ett tvivelaktigt flygbolag, de hade bränsle denna gång.

Jag känner mig inte bekväm där jag sitter, längst bak längst ut i gången, där är min plats. Tar alltid och betalar lite extra för att gå ombord planet före kreti och pleti, som inte betalat extra. Får för en kort stund känna mig som någon betydelsefull person, där jag står i den lite finare kön.

Allt detta för 40 svenska kronor en väg.

Nu är det vardag igen, lite tryggt i alla fall. Och hälften så mycket fett och kolhydrater.