Sagoön

Gumman sitter i mörkret. Det är säkert timmar tills solen går upp.

Jag är så himla kvällstrött, pensionärsvarning kan man tycka. Men sedan vaknar jag först i hela världen på en söndagsmorgon.

Då är jag skrivsugen! Så här kommer en liten blogg igen.

Vill berätta lite mer om min resa. Tycker inte att jag tömt ut ämnet helt ännu.

Först vill jag nämna TV program. Alla program som går här, de går också i andra länder. Lördagskväll i engelska hem är ”X factor” tätt följt av ”Lets dance” eller

”Strictly come dancing” som det heter där.

Men innan det så är det ”Halv åtta hos mig”, har ni inte sett det så går det ut på att fyra okända bjuder varandra på middag hemma hos sig.

Det svenska är väldigt svenskt och lagom. Alla är artiga och fåordiga, en liten drink före och artig konversation kring maträtterna vid bordet. Sanningen om maten får man reda på efteråt då de hembjudna sätter betyg på kvällen.

Det engelska heter ”Come dine with me” och första gången jag såg det så sände det rysningar i min svenska ryggrad.

En kvinna verkade inte helt nykter när hon kom. De halsade ur ölflaskor och gick till riktiga personangrepp vid middagsbordet. Maten tyckes komma i andra hand, det gick mer ut på att hitta fel hos varandra.

En hon tvingade sina gäster att göra yoga före och bjöd på linser och bönor och annat nyttigt, så att gästerna kände sig kräkfärdiga.

En annan hon kände sig mobbad för hon var äldst vid bordet, de andra brydde sig inte om henne.

Den pottiga var ännu pottigare efter middagen, hon hade utsmetat läppstift och grumlig blick där hon satt bak i bilen och satte betyg. Nästa dag stod hon och passade på att hälla i sig en drink, innan hon ens ringt på dörren.

Så fortsatte det hela veckan. Ett program där folk fick visa upp sina egon.

Det skulle aldrig i min lilla låda, få förekomma i detta land.Här är vi mästare på att hymla.

Nog om engelsk TV, tablån ser ut som vår svenska.

Nu ska jag berätta om vår resa till Arran. Titta själv på bilderna så förstår ni kanske min förtjusning.

http://www.visitarran.net/

Min väninna Maxine, tyckte att jag skulle få se ön. Vi tittade på den från staden hon bodde. Den såg inte ut att vara speciellt stor, jag frågade om det bodde mycket folk där. Hon som inte bryr sig om siffror och statistik hade naturligtvis ingen aning. Hon är ju inte svensk och vi svenskar älskar siffror och statistik. Vi googlade och fann att det fanns ungefär 5 000 bofasta där.

Man blir lurad av sinnet ibland och det såg ut som en liten tur med en liten båt, på en kvart ungefär.

Det visade sig när vi närmade oss färjan, att den var ganska stor. Turen skulle ta 55 minuter. Färjan som också var bilfärja med riktigt bogvisir (mina tankar kunde inte mer än gå till Estonia när jag såg det) hade flera barer och flera matställen. Massor av bekväma fåtöljer att slå sig ned i och inte så mycket folk.

Nu hann vi dricka kaffe och spana på en riktig skotsk frukost. De flesta åt den, vi nöjde oss med ett par skivor rostat bröd.

Skotsk frukost skiljer sig inte så mycket från den engelska. Skottarna som inte riktigt gillar engelsmän, de vägrar att säga att någonting är engelskt. Det är skotskt och så är det bara.

Det var det vanliga, vita bönor i tomatsås, äggröra, stekta ägg, korvar, rökt fisk, stekta potatiskakor och det rostade brödet. Kokta ägg serveras inte på ett frukostbord. Det är antingen äggröra eller stekta.

Såg att de även hade vegetariska korvar, fast då skulle man säga till. Ska ta det nästa gång jag åker över.

Väl framme så letade vi reda på en buss som skulle ta oss runt hela norra sidan. Maxine som hade vänner boende på ön, hon hade varit i den södra delen så hon föreslog norra turen.

Bussen var en vanlig lokalbuss, en del folk som såg lokala ut och vi andra turister satte oss tillrätta och färden började.

Staden, eller man kan väl inte kalla det stad. En samling hus kring stranden och ett antal hotell och restauranger. En stor COOP fanns där, tydligen den enda affären på ön.

Vi var snabbt ute på den slingrande vägen, det var så att även jag skulle kunna köra vänstertrafik där, inte en enda rondell, bara en väg.

Det började lummigt och grönt, sedan slingrade sig vägen utmed vattnet och bergen började torna upp sig. Små samlingar av hus, det ena gulligare än det andra låg utmed vattenkanten. En lycklig säl låg och solade sig på en klippa.

Vi kom högre och högre, lämnade vattnet och åkte i dalarna, får betade högt uppe på bergssidorna, de såg ut som vita utspridda små moln mot det gröna.

Floder och åar, dramatiska vattenfall. Hjortar med jättehorn betande längst den slingrande vägen. De lyfte inte ens på huvudet när bussen kom stånkande.

Stånkande var rätta ordet, det gick inte fort. Varje gång vi fick möte så stannade han, så att den mötande bilisten kunde snirkla sig förbi.

Fler små byar med vykortshus, ett destilleri som naturligtvis gjorde Arran Whiskey, där stannade bussen och flera klev av. Flera vandrare med ryggsäckar och förnuftiga skor klev på och av. Tydligen ett paradis för vandring och naturupplevelser.

Vi som hade en rundtursbiljett vi satt snällt kvar, beundrade sceneriet genom rutan. Men nästa gång, så blir det annorlunda.

Väl genom bergskedjan så började naturen plana ut igen. Vi följde vattnet, små äldre söta damer klev av och på. Kanske hade de varit på te hos någon och tog bussen hem. Jag undrade i mitt praktiska svenska sinne vart de handlade sin mat.

Vi var långt ifrån den lilla staden och långt ifrån COOP.

De såg inte undernärda ut så jag antar att de fixat den biten.

Plötsligt stannade bussen utanför ett stort hotell, alla blev lite förvirrade när chauffören klev av. Maxine sa åt mig att stanna, vi var inte framme där vi började ännu, vi hade rundtursbiljett för femtio kronor.

Då klev han på igen och vi fick en tur kring den södra delen också. Det var som grädde på moset. Vi hade inte fattat att två och en halv timme, det var inte bara norra delen, det var den södra också.

Naturen i den södra delen var mer som de skotska lågländerna. Inte så bergig utan mest fält och träddungar.

Den heliga ön låg nere på södra sidan, den låg ganska nära Arran och jag lyckades se buddistklostret och det retreat som de byggt upp. En helig ö går inte av för hackor, många reser dit för allehanda kurser och att bara vara där ska tydligen ge en speciell healing till allt levande.

Så var vi framme i Brodrick igen, platsen där vi började och platsen där det händer om det händer på Arran. Nu verkar det inte hända så mycket, folk som bor där lever mycket av turism och i början av oktober, så är även den på upphällning.

Jag kände mig alldeles snurrig. Jag hade fått sett hela Skottland på två och en halv timme. Kände också att jag gladeligen skulle kunna flytta dit till något av de små vykortsvackra vita husen. Leva där klädd i ull och fleece, gå och skrota och åka till COOP för veckans shopping.

Ta en tur till destilleriet och köpa fin whiskey och dricka den till brasans sken medan de vackra bergen tittade på.

Har sällan varit på platser där de gripit tag i mig på samma sätt. Köpte till och med en kylskåpsmagnet med ön på. Så att jag kan se på den varje dag.

Brodrick som var öns samlingspunkt bestod av ett antal hotell, ett par restauranger och en new age butik. Hela ön är lite mystiskt så en sådan butik passade bra.

Den är också för konstnärer, de lyckas alltid nosa upp bra platser och ha sina gallerier och krukverkstäder på.

Vi hittade en restaurang och åt och drack med stort välbehag. Lite trötta och fulla av intryck efter dagens busstur.

Hemresan spenderade vi på båtens pub, tillsammans med alla andra drickglada skottar. Såg en man som precis visste hur han skulle få i sig två pints på 55 minuter, han verkade ha gjort det förr.

Skulle aldrig få förekomma på en svensk bilfärja. Familjer skulle inte sitta med sina barn en vanlig torsdagseftermiddag i oktober, barnen skulle dricka läsk medan föräldrarna drack sina pints.

Så Arran skulle jag vilja återvända till, ta några dagar och känna på ön. Gå omkring och uppleva lite från apostlahästarna.

Fick sedan höra av en kvinna att naturligtvis gillade jag ön. En stor energiportal  ligger över den. Inte konstigt att man blev snurrig och det var inte enbart av öl.