Nästan nybilsdoft

Gumman är lycklig. Ni som inte gillar bilar, kommer inte att gilla detta blogginlägg. Bara så att ni vet innan ni läser vidare.

Förra fredagen var en fredag i bilens tecken. Gubben och jag styrde kosan mot Hudiksvall för att titta på en fyrhjulsdriven bil till mig. Hittade ett bättre begagnat exemplar hos en bilhandlare där. Lite ålderstigen var den, men ändå åtta år yngre än min nuvarande fullt fungerande bil, men som sagt den har inte fyrhjulsdrift.

Bilen vi tittade på hade sina repor och skavanker, faktiskt mer än min äldre bil. Efter provkörning så kände jag att jag kanske skulle lära mig att tycka om bilen. Det är som med människor, antingen tycker man om dem, eller så finns där något i energin som man inte känner sig bekväm med.

Vissa människor och bilar måste man ge en chans att visa vad de går för, efter ett tag kan man lära sig att acceptera och rent av gilla dem.

Gubben var inte alls med på noterna, han tyckte inte om bilen. Jag såg min enda chans att få 4x4 flyga all världens väg. Alla andra jag hittat, kostade för mycket.

Bilförsäljaren verkade inte överdrivet intresserad över att sälja, han visste inte så mycket om bilen. När jag frågade om den hade kamrem eller kamkedja, så hade han ingen aning. 

Vi luskade ut det själva genom att läsa manualen.Den hade kamkedja som till skillnad från kamrem, inte behöver bytas för en hel förmögenhet vart femte år.

Jag var nog lite snurrig den dagen. Gubben har en bil där det inte finns nyckel till, den har ett kort som man öppnar och stänger dörrar med. Sedan tar man kortet och sätter in det långt ned i mitten på instrumentbrädan och trycker på en knapp.

Varje gång jag kört den bilen, då har jag varit och famlat med kortet ungefär där normala startlås sitter, någonstans under ratten. Känt mig lite förvirrad.

Så jag tittade på nyckeln som öppnade och stängde dörrar, som den begagnade bilen hade. Var någonstans i tankarna på gubbens bil och fattade inte vad i hela friden man skulle ha nyckeln till då. Man öppnade ju bilen med ett blipp.

Gubben skrattade gott och förklarade att den skulle man stoppa i startlåset.

Förvirrande för gummor att lära sig alla nymodigheter..

Så även om jag lyckats gilla bilen efter ett tag, så vet vi ju inte hur länge den skulle hålla sig från dyra verkstadsbesök. En regel är att över 10 000 mil, då börjar eländet och vid 15 000 mil, då behövs det mesta bytas.

Gubben tog mig ned till en annan bilhandlare, en bilhandlare där de säljer Suzuki.

Jag som inte ens tänkt tanken att sätta min fot där, mest bara dyra nyare och nya bilar.

En trevlig bilhandlare med rätt energier, började orda om helt sprillans nya Swift med fyrhjulsdrift. Jag som även är bilspion, jag vet att de kostar runt 150 surt förvärvade tusenlappar. Inget att prata om för min del.

Han öppnade dörren till en helt ny och rostfri Swift, jag blev som en kobra som förförs av ljudet från ormtjusarens flöjt.

Jag började nästan gå i trans och antar att jag kanske svajade lite också. Drog in nybilsdoften i näsan, satte mig bakom ratten och lät blicken gå över instrumentbrädan där säkert alla lampor skulle lysa hemtrevligt i vinternatten.

Som jag har det nu har Baleno bara halva instrumentbrädan upplyst, om jag ska lita på att bilen avspeglar ens innersta så ser jag inte hela bilden av mitt liv. Jag ser bara en del.

Men om jag hade en sprillans ny bil så skulle jag se klart och tydligt på både livet och mig själv. Med stora lysande siffror.

När den första förförelsen lagt sig, då började min hjärna att räkna på siffror. Vet att nybil för en summa, snabbt blir nybil för en betydligt högre summa.

Det ska till vinterdäck, motor och kupévärmare för oss som bor här på tundran.

Lekte med tanken på ny bil ett tag till då jag frågade om färgerna, spelade spelet att jag var allvarligt intresserad.  Hade de gråfärgade?

Jag är praktiskt lagd. Eftersom Baleno är mörk så syns allt på den, jag tvättar och vaxar och sedan räcker det med några meter på grusvägen och allt arbete är förgäves. Lyckliga de som inte bor vid en grusväg, de kan alltid ha blänkande bilar.

Javisst fanns det grå men de var metalliclack och kostade ytterligare 5 000. Han pekade på en vit, jag ryste. Grått damm syns väldigt väl på dem också. För att inte tala om lera.

Då öppnar han munnen och säger.

–        Jag har en ett år gammal fyrhjulsdriven Suzuki, den är gråmetallic och har vinterdäck. Den kan ni titta på om ni vill. Finns på Avis.

Det lät ju både bra och dåligt. Folk bryr sig inte om hur de kör hyrbilar. Det är inte deras egna och alltså inget att vara rädd om.

Den hade visserligen gått 2 000 mil redan efter ett år och säkert inte 2 000 försiktiga mil.

–        Vart finns den? frågade jag. 

Hoppades på att den fanns inom tre mils radie, man vet ju inte så noga här uppe. 

–        Den står på Avis som ligger vid Toyota.

Det var just den bilfirman vi kommit ifrån, där bilen jag kunde lära mig att kanske tycka om stod.

Så gubben och jag åkte tillbaka igen. Bilförsäljaren vädrade morgonluft när vi tågade in i bilhallen igen, redan efter en halvtimme sedan vi sist varit där.

Han såg nog sin repiga begagnade bil som nästan såld.

-          Vi ska provköra en Avisbil, sa gubben. 

Jag höll mig lite klädsamt i bakgrunden ifall det skulle bli några frågor. 

Han fick nycklarna och vi letade efter en liten grå bil bland de otaliga som stod där bakom.

Fann den lilla och otvättade Swiften, en halv chokladkaka låg i bilen och en fläck på passagerarsätet lyste. Men väl bakom ratten så blev jag förälskad.

Jag körde ut på E4, prövade lite försiktigt att gasa. Den susade fram tyckte jag, Baleno som jag har nu bullrar väldigt mycket. Pappa sa alltid att han skulle vilja ha en bil det gick att prata i utan att skrika, så var det då. Nu susar man mest.

Kanske susar man mer i större bilar, men bullernivån var klart godkänd. Den kändes pigg och stadig, ratten var liten och sätena bekväma och lagom hårda och mjuka om vartannat. Svängde av efter ett tag, gubben skulle också få äran att provköra

Han blev lika förtjust, om än inte förälskad som jag. Han har en mer förnuftig syn på bilar. Ser dem inte som levande väsen som jag.

Tillbaka till Swiftförsäljaren och meddelade att vi skulle höra med banken och återkomma. Redan dagen efter ringde jag honom, det var på lördagen och han stod tydligen och fiskade röding. Sa att jag ville ha bilen och det var första gången jag hört en bilförsäljare säga.

–        Åh, vad roligt. Tack så hemskt mycket.

Antingen var han lättad över att ha prånglat på mig en risig bil, eller så var han bara rent tacksam.

Nu ska underverket rekonditioneras, vad det betyder vet jag inte men det låter bättre än en vanlig avsvabbning med svamp. Fläcken på sätet ska bort. Den ska skina och blänka och dofta nybil igen.

Den ska få motor och kupévärmare och vinterskorna på. Backen ligger redo för vinterns övningar. Come on backen! Jag har överlistat dig.

I åratal har jag velat ha en grå bil med fyrhjulsdrift. AC har jag aldrig heller haft och inte nyckel som man trycker på. Har ingen användning för all låsolja och spray jag alltid haft i handväskan, när nyckeln inte gått att sätta i låset, isen har satt stopp för det.

Snart kan jag läsa manual och gå ut och studera det jag läst om, det är mycket att lära om bilar.

Har läst och hört att bara man visualiserar så får man det man önskar sig. Jag har tänkt på en grå bil så hjärnan tröttnat. Sett hur den stod här utanför och blänkte.

Tänkte aldrig att det var bara att gå till banken och sedan skaffa en.

Spar nu även in på nybilsdoftande Wonderbaum, några kronor här och där.