Domedagen är nära

Gumman vaknar mitt i natten, nåja i alla fall halv sex på morgonen. Det är inte så lite pensionärsvarning i detta. Kommer ihåg att jag alltid tyckte farmor och farfar steg upp okristligt tidigt, när de inte behövde.  

Farmor sa alltid att det var tidningsutbärningens fel. När de slutade med den så gick de upp av bara farten.

År ut och år in gick de upp mitt i natten, tog sin barnvagn och hämtade en bunt Dagens Nyheter, drog vagnen i ur och skur genom de mörka gatorna i Stockholm. Säkert mötte de på en och annan nattsuddare. De gick in i port efter port och delade ut färska rykande tidningar.

Efter ett par timmars travande så gick de hem. Farfar fick i sig en liten frukost och sedan gick han till sitt ordinarie arbete, som började klockan sju.

Jag har inte riktigt klart för mig vart han arbetade, nu är alla borta som kan ge mig svaret. Får väl leva med den frågan obesvarad.

Därför var de uppe före tuppen och somnade tidigt. Nu har jag inte ägnat mig åt tidningsutbäring, men är väldigt kvällstrött och hemskt morgonpigg, det är väl i mina gener kan tänkas.

Annars har vi blivit en bil fattigare denna vecka som gått. Baleno fick ett bra hem i Sundsvall, jag har blivit lovad att jag kan hälsa på honom. Han känner väl sig lite bortkommen just nu, men det blir nog bättre.

Den här kommande tiden har i newagekretsar utlovats att bli någon alldeles speciell.

Ni har väl alla hängt med i domedagsprofetiorna angående Mayakalendern och dess slut. Kanske har vi bara hetsat upp oss i onödan, kanske de som höll på med kalendern helt enkelt tröttnade, eller så dog de, och ingen kunde ta över profetiandet.

Jag tänker vara snäll med er och utan att fördjupa mig mer i denna mystiska dunkla tid, tänker jag ge er två datum. Kom ihåg vart ni hörde det först, händer ingenting märkligt, så glöm vad jag har sagt.

Håll i er nu! Den 22 november och den 21 december 2012.

Jag vet att det sista datumet är mitt i värsta julstöket, men det är inte jag som hittade på det.

Nästa vecka precis den där superviktiga dagen, så har jag tid för lilla bilen som ska få motorvärmare.

Nu kan jag inte tala om för er vad som kommer att hända de här dagarna. Det är det ingen som riktigt kan. Lite luddigt i kanterna som det kan bli, när folk hetsat upp sig i åratal och självutnämnda profeter säger än det ena, än det andra.

Vill inte fördjupa mig mer i ämnet, händer det något så kanske ni utser mig till profet och det vill jag inte.

Har vänner som ska åka än hit och än dit, i alla fall den 21 december, Hawaii är tydligen stället att vara på just då. Det vet väl alla!

Jag som inte fattad det förrän nu, får väl stå och vispa i julgodiskastrullen istället.

Det är väl så att jag innerst inne inte bryr mig så mycket, vill inte ha någon förändring, är glad att saker och ting är detsamma.

Farmor och farfar brydde sig inte heller med profetior och annat konstigt, som inte hörde vardagen till. De arbetade och var glada när kvällen kom, så de kunde sitta och sova framför radion. I slutet av deras liv satt de framför teven och sov lika gott där.

Farmor lagade mat och satte fram, själv stod hon vid spisen tills alla hade ätit klart. Redo att lägga upp på någons tallrik om de ville ha mer.

De pratade aldrig om sina drömmar, vad de ville med livet eller något som de tyckte hade gått fel. Att betala hyran och räkningarna var nog för deras del.

Vet inte varför jag tänker så mycket på dem, just idag. De står för enkelheten här i livet, det är för komplicerat nu för den stressade nutidsmänniskan.

Idag är det så populärt att bli utbränd om man arbetar lite för mycket, farmor och farfar satte sig i en stol och sov. Kanske arbetade de för mycket och var utbrända de också, men det uttrycket fanns inte då.

För övrigt har rådjuren fått sin havrekross för i år. Nu kan vintern komma. Ser mig själv som en eremitkräfta som drar sig baklänges in i stugan och drar den över mig, synd bara att jag inte kan stanna tills våren.