Fredagsfunderingar och lite annat

Gumman skyfflar snö. Nu har vi kommit till den tiden på året jag gillar minst av allt. Ni som följer min blogg vet väl att jag inte är en hejare på vintersporter, inte heller någon hejare som gillar att köra i svåra förhållanden, men en riktig hejar på att alltid vara kall med långkalsongerna nedstoppade i byrålådan.

Kollegan lever alltid upp och skrattar glatt av mina väderkommentarer, hon är yngre och tar det med jämnmod, som jag gjorde när jag var i hennes ålder. Ju äldre man blir, ju svårare är vintrarna. Fast jag vet att det inte finns mycket att göra åt det, vädret blir som det blir, så måste jag oja mig och sucka så där lite extra när vädergudarna är vreda. Det hör liksom till.

Idag blåser det nordöstlig vind, då betyder det att stugan ligger mitt i gevärsmynningen för att vinden ska leta sig in i springor och fönster. Fönstret i min kammare måste vara väldigt otätt, det blåser på mig där jag sitter med stela fingrar och knappar på min dator, rullgardinen fladdrar faktiskt lite.

Vart vinden kommer ifrån och allt sådant, det behövde jag inte bry mig om när jag bodde i storstaden. Nu är det nästan så att jag springer ut och blöter ett finger, håller upp det och konstaterar att idag är det nordostlig. Bäst är västanvinden, då ligger skogen bakom stugan som en skyddande mur.

Gubben har fått jobb, hans första dag var idag. På årets snöigaste och blåsigast dag naturligtvis. Men han är lika glad för det, han tar det med ro, tillfreds att få känna sig behövd i arbetslivet. Det är inte alla förunnat nu när varslen duggar tätt. Vart ska det sluta undrar jag? Vet att jag inte kan göra mycket åt det, precis som vädret. Det blir som det blir.

Jägersrogänget har dragit iväg till varmare land. De är lyckligt arbetsbefriade, så de kan flytta runt lite hur som helst. En del är i det varma fuktiga Thailand och en del är i det kanske inte fullt så varma, men säkert behagliga Turkiet. Det är bara vi dumbommar som stannar kvar här och genomlever vintern.

Nu börjar skidskyttesäsongen. I alla fall på radio, allt annat får ge vika för avlägsna smällar och kommentatorns röst som säger

-         Träff, bom, träff.

Hur i hela friden kan någon gilla att lyssna på det? Nej, ha en egen radiokanal för de sportnördar som gillar att se skidskytte för sin inre blick, låt oss vanliga ha lugn och ro.

Fast då finns ju de där skvalkanalerna att ta till, de som kör samma musik dygnet runt, veckor i sträck. Med lite uppmuntrande reklam som små avbrott i dunkandet, fast om sanningen ska fram så lyssnar jag sällan på radio annat än i bilen. Den har en radio som man nästan måste vara raketforskare för att förstå sig på.

På tal om raketforskare så tror jag att man måste vara det för att kunna få igång en multifjärrkontroll. En sådan där som man kan ha till alla apparater, inte fem stycken som det är nu.

Gubben köpte en för ett tag sedan, den som vi har till digitalboxen är utsliten av åratal av flitig användning. Vi gjorde precis som det stod, även om vi inte riktigt fattade vad som stod. Den som författat just den instruktionen var just ingen pedagog.

Vi fick den inte att fungera! Talade med grannen och han hade flera stycken som han aldrig fått att fungera. Antar att någon på detta jordklot har fått igång dem, annars skulle de väl inte säljas. Kanske är det så att ingen någonsin fått dem att fungera, men vågar inte nämna det, i tron att andra skulle tycka de var dumma i huvudet. Det ligger nog säkert miljoner oanvända i lådor runt i världen och skräpar. Allt är en enda stor bluff! Något att fundera över en sådan här snöig dag.

Småfåglarna har fått sina frön, har redan fyllt på behållaren två gånger idag och klockan har just slagit tolv. De klamrar sig skickligt fast i fågelbordet och pickar bekymmerslöst i sig solrosfrön. Tittar när de värsta vindbyarna kommer, men de sitter kvar, de måste ha starka små ben.

Till helgen är det advent. Nu när vi ska vara ett multireligiöst samhälle är det konstigt att den inte avskaffas, med hänsyn till de inflyttade med annan religiös åskådning. De kan ju ta illa upp. Avskaffa julen också när de ändå håller på, den om någon är en kristen högtid.

Idag skulle det vara otänkbart att sjunga en psalm innan varje skoldags början. Det fick vi göra, fröken trampade orgel och vi sjöng. Fast det kan vi vara utan, det var bara jobbigt tyckte vi barn. Förstod inte meningen i det, skulle bara vara så att vi sjöng psalmer där vi inte riktigt fattade orden. Trygga räkan.

Jag ska väl sätta dit några adventsljusstakar i fönstret, det är allt. Har som tur är inga gardiner för fönstren, så att byta dem blir inte av. Annars är det ett joxande med folk som ska byta gardiner till jul. Gammal tradition kanske, sitter i de flestas gener, nedärvt i led efter led.

Snart är julen över och vi med den, några kilo tyngre.

Jag ska faktiskt baka några kakor, det är ett år sedan sist. Har tittat på ”Hela Sverige bakar” och blivit inspirerad. Det ser så lätt ut när de står där och mixar ihop ingredienser i sina skålar och får fram vackra bakverk i ett nafs. Inga brända kakor och ett kök som ser ut som ett slagfält vid Waterloo. Så jag ska pröva igen, bakning sägs vara lugnande säger de som vet. Jag behöver det nu när snön packar upp sig utmed husknuten, och vinden tar i så hela stugan skakar.

Glad advent på er, eller vad de nu heter.