Gumman julstökar. Som de
flesta säkert har noterat så gick jorden inte under i går. Fast det har jag
aldrig trott den skulle göra heller, men något litet kunde väl ha hänt.
Det enda som händer är
julen! Den tycks inte gå att stoppa med alla domedagsprofetior.
Det blir inte julpizza i år.
Som ni vet brukar gubben och jag inte ha julmat, utan vi äter julpizza och sen är
det klart. Det blir betydligt billigare också, fast jul kanske inte är den
ultimata tidpunkten till att snåla över.
I år kommer dottern, mågen
och två håriga barnbarn. Problemet är att de skulle nog inte tycka det var så
väldans kul om vi satte fram en plåt med pizza, även om den är hemgjord.
Dottern är mammans motpol,
de brukar vara det barnen. Hon slår på stort när det lackar till jul. Det ska
vara julklappar till allt som över huvud taget andas.
Mamman tycker att det är
lite onödigt att byta grejor man egentligen inte vill ha med varandra, om man
är över tonåren.
Gran ska hon ha också och
apelsiner med kryddnejlikor instuckna, julpynt och julljus.
Det där med apelsinerna har
hon faktiskt ärvt av mig, på den tiden mamman skulle göra jul i stugan, när
dottern var liten och hade tindrande ögon. Gran kommer inte in här, så den får
hon ha i sitt eget bo.
Sen kommer vi till det där
med julmaten. Mamman får se till att det finns Jansson på bordet med minimalt
med ansjovis, så lite att det knappast märks.
Sedan mandelköttbullar som
de måste äta en och smaka på. Antar att dottern redan gjort sitt val, att de är
inte så goda som köttiga.
Dottern ringde och undrade
om vi hade rödbetssallad! Så klart mamman har köpt rödbetssallad, en självklarhet
på ett julbord, vegetariskt eller inte.
Sedan undrade om vi hade
sill, annars skulle de köpa med sig. Gubben äter sill, så det hade jag
inhandlat. Dottern skulle köpa leverpastej, kalvsylta, prinskorv samt
köttbullar. Jag nämnde inte mina i mandel, det får komma som en överraskning.
Jag undrade då om de fått
fnatt, för dottern äter frimärksstora portioner. Kanske mågen är en storätare,
har ingen erfarenhet av honom vid ett julbord.
–
Men mamma,
leverpastej och kalvsylta är till hundarna fattar du väl.
Så mamman känner en viss
press att prestera just i jul. Första gången mågen är med, och jag vill ju
gärna att de tycker att julen i stugan var helt ok.
Gubben gör som på gubbars
vis, han säger att jag ska inte handla så mycket. Det är ju bara en dag som julen
varar.
På juldagen börjar
mellandagsrean, ingenting är heligt nu för tiden. Folk är som tokiga där ute i affärerna.
Konstigt att de har några pengar kvar efter att de varit som tokiga där ute i
affärerna för jul. Ja, nästan hela december, om man tänker efter.
Att vara gäst här i stugan
under vintermånaderna kräver stort mod. Att åka ned går alltid bra, men ska de
kunna ta sig härifrån?
Dottern sa att de hade
spadar med sig i fall, men spadar har vi också en uppsjö av. Att se hela
familjen stå och skotta backen sent på julaftonskvällen, när tomten springer
som bäst ute i gårdarna, det vill jag inte.
Så jag hoppas och håller
tummarna att snön håller sig i schack och stannar där uppe i himlen under
julafton.
Så klart de kan sova i
stugan, men med hundarna och katterna innebär det ett visst problem.
Kattstackrarna kan inte sova på höloftet, julafton ska alltid vara så
jättekall. För två år sedan gick vi till grannen en kilometer bort, här bor vi
inte så tätt. Då var mitt hår som stack fram ur mössan alldeles täckt av
rimfrost, det var -24 just den kvällen.
En annan kallkväll brukar
vara nyårsafton. Så blir det nog i år med.
Fast det struntar jag i,
brukar inte ens sitta uppe till tolv, kvällstrött som jag är. Varför ska man
sitta uppe bara för att det är nyår?
Föräldrar har överspeedade
barn uppe, folk är halvfulla och orkar inte pressa ned en enda kanapé till.
Barnen som måste gå och
lägga sig i tid hela året, de måste vara uppe och höra nyårsklockorna just
denna kväll.
Nej, någon nyårsfirare är
jag inte heller.
Ska fira födelsedag mitt i
allt detta också, gubben jobbar den första dagen efter julhelgen, så gör de
flesta andra också som inte är och springer på mellandagsrean.
Jag har sagt det förr och
jag säger det igen, jag föddes helt enkelt på en knasig dag. Ingen orkar fira
efter helgens alla utsvävningar.
Så går jag och fyller jämt
också. Då säger alla att då ska det tas i lite extra. Bäst är det när man
fyller ojämnt och kan strunta i födelsedagen. Bara få ett grattis över
telefonen från släkt och vänner om man ens får det.
Nej, jämnt ska det vara i år.
Nu råkar inte så hemskt
många veta om det, det är två grannar och en och annan släkting som bor i främmande
land, eller långt borta i detta. Så något tabberas blir det inte i alla fall,
jag behöver inte precis avtacka mig i någon tidning.
På födelsedagen ska jag äta
indiskt. Det är den godaste maten jag vet, snålvattnet rinner när jag tänker på
smakerna och det mjuka Naanbrödet som går att doppa i den heta curryn. Så ska
jag ha det på min födelsedag, inte göra ett pillijox utan bara sitta och äta
indiskt.
Förstår mig inte heller på
de där stora födelsedagskalasen folk bullar upp med.
Köpa eller laga mat för ett
mindre kompani, skaffa dricka för en hel förmögenhet och bjuda in kreti och
pleti man aldrig umgås med annars.
Nu är det en och en halv dag
kvar till jultabberaset, mamman har bråda tider.
En God jul och ett Gott nytt
2013 till er alla.
Go Jul på sig själv, Gumman.
SvaraRaderaOch tack för alla trevliga lässtunder under året.
Kalle