Gumman fyller jämnt. Det är
något annorlunda mot att inte fylla jämnt, det vet vi alla. Sedan kan man fira
lite extra också när det är så.
Var uppe före tuppen och
satt som en barnunge och rev och slet i mina paket. Gubben gav mig pengar, det
är ju också bra att ha, han tycker det är bäst, har lite svårt för det där med
presenter och fantasi. Har redan sett vad jag kan göra av med dem på, ett par
lampor.
Gubben har satt upp de
fulaste billigaste IKEA lampor som finns, i både hall och nyrenoverat rum. På
gubbars vis tycker han säkert att de duger.
Pappa hade alltid roligt åt
mamma. Han kunde sätta upp saker utan att fråga henne till råds. Hon brukade
slå en blick på dem och säga.
-
De ska bort.
Pappa som hade humor
skrattade gott varje gång. Sedan satte han snällt upp något annat som mamma
valt.
Av dottern fick jag
presentkort på Indiska och en trisslott. Kanske innehåller den en miljon.
Kommer inte att tala om det för er om den gör det, då ska ni bara låna!
Grät som ett barn också,
tårar över att någon brydde sig om mig, känner mig inte värd allt detta.
Jantelagen är inmurad i mina gener.
Gubben arbetar, jag sitter
här och dricker kaffe och försöker att inte känna mig så gammal. Kommer ihåg
när mamma fyllde sextio, efter det så deklamerade hon att hon var så gammal.
Jag säger bara sextio låter gammalt, men det är faktiskt det nya femtio. Fast
femtio låter också ganska gammalt, säkert är sextio det nya fyrtio.
Nåja, man känner sig aldrig
gammal på insidan, tänker gå i t-shirt och jeans tills jag trillar av pinn
någon gång.
Katterna bryr sig inte i
alla fall, de tassar kring med mig och försöker fälla mig i trappen. Som två
småtroll samlas de med mig i badrummet på morgonen, redo att fälla mig i
trappen när jag tassar ned. Kanske hivar matte upp något smaskigt i kattskålen
det första hon gör. Eller så gör de allt detta av kärlek och lycka över att se
mig efter en lång natt.
Katterna fick inte en så
rolig julafton, en var utestängd i kylan och den gamla innestängd i mitt
sovrum, han hade livets nödtorft i form av kattlåda och mat.
Det var dotterns hundar som
intog huset då. En liten svartvit blixt och en gammal och grå stor schäferaktig.
Lugn och harmonisk låg han där och gjorde inte mycket väsen av sig, medan den
lilla var som en oljad blixt överallt. Vem säger att djur inte har
personlighet.
Kalle Anka är julens
höjdpunkt för de flesta. Jag har tröttnat efter över femtio år. Höll ut tills
jag kunde alla inslag utantill, visst har de bytts ut lite genom åren men de
flesta hänger kvar. I år hade de t.o.m. tagit bort den lilla svarta dockan,
samt den gamle mannen som liknar en jude. Varför förstår jag inte, men de
kinesiska dockorna är kvar. Ta bort den blonda dockan också vet jag, den är en stereotyp
för ett typiskt blont barn.
Annat var det på den glada
femtio och sextiotalet, då hade vi i skolan en liten svart pojke som hade ett
ben i näsan och satt utanför en hydda och det visade bokstaven N i vårt
alfabet. Kommer ihåg att G var en giraff, A en apa, B en banan, C en citron,
men sedan har jag förträngt de andra.
Skulle aldrig få förekomma
under bokstaven N idag. Fast negro betyder svart och för mig är det inget
skällsord. Tänk vad världen förändras, vi som gick till konditoriet och köpte
negerkyssar för några kronor. De var goda!
När Kalle härjade som bäst
tog jag över min mammas roll och struntade i det. Hon brukade stöka i köket då
och så gör jag nu också.
Efter massor av mat, god
choklad och stora klunkar av julmust satt vi där och hade svårt att röra oss.
Hundarna åt sina julklappar och gammelkatten tröttnade på att vara instängd,
och satte igång att krafsa på sovrumsdörren. Antar att han undrade om vi blivit
tokiga i stugan som stängde in honom, det har han aldrig råkat ut för förr.
Hundarna bryr sig inte så
mycket om katter, men katterna bryr sig om hundar. De är inte alls vana vid
dem.
Vi släppte ut honom och han
gick ned för trappan och konfronterades med en stor hårig hund, som satt där så
snällt och tittade på honom. Visserligen är han döv men synen verkar det inte
vara något fel med. Han kröp ihop, smög försiktigt förbi hunden och satte sig
på köksbordet och tittade. Undrade säkert vad det var för något djur som
intagit hans vardagsrum.
Konstigt nog var jag hungrig
dagen efter julafton också, trodde inte det men mättnad är tyvärr en färskvara.
Då firar resten av jorden sin jul, vi kan ju inte vänta, utan tar ut den i
förskott.
Obama fick tydligen kalkonen
i halsen i år, han måste sätta sig vid arbetsbordet och reda ut ekonomin. Den
är inte så lite trasslig i det stora landet i väst.
Läste något om att de rika
amerikanerna inte betalar skatt, men även om de skulle börja med det, vilket de
inte vill, så reder det nog inte ut den gigantiska trasselhärvan den moderna
ekonomin har ställt till det.
Moderna och moderna, såg
någonstans på TV hur de lånade pengar till Sverige redan på 1700 talet för att
ha råd med alla krig de ställde till med. Så speciellt modern är den inte.
Som jag sagt förr och säger
igen. Den vite mannen kommer att förstå en dag att pengar inte går att äta. Så
sa i alla fall de visa indianerna, innan de startade alla kasinon.
Så julen ebbar sakta ut, nu
är det bara nyår och den tråkiga trettondagen som Sverige envisas med att ha.
De vill väl det, så att de kan visa buskis ifrån Falkenberg på TV. Annars
skulle vi aldrig få se det, kanske lika bra det.
Idag ska vi gå på tabberas
på indiska restaurangen i Hudiksvall. Där ska vi smörja kråset med samosas,
kryddig mat och gott bröd. Det blir en bra avslutning på födelsedagen, sen får
vi vila några dagar för att ta tag i nyårsafton.
God fortsättning på ert
firande och Ett Gott Nytt 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar