Gumman spelar Wordfeud på
plattan. Eller paddan som en del säger, men då måste man nog ha en Ipad, det
har ju inte jag. Jag är Samsung trogen.
Nu har jag tagit ett steg
längre i det moderna livet, nu är min smartmobil nummer två utrustad med både
Facebook och Wordfeud. Det plingar och plongar i två grejor, det ploppar i
telefonen och plingar i plattan. Har tagit bort de ljud jag hittade, men en del
nästlar sig kvar utan att jag förstår varför.
Gubben och jag hittade undertext
på vår TV i går kväll. Livet blir så mycket lättare, när vi slipper gissa oss
till vad de just sa.
Ofta har det varit så att
gubben slängt ut en fråga till mig, frågat vad de egentligen sa i rutan, när vi suttit där och tittat på något
svenskt. Han hörde inte och inte jag heller, för det mesta. Då har vi fått gå
tillbaka i programmet och lyssna igen. Vi kan ju göra det, med nutidens smarta
lösningar på teknik. Inte alltid vi hört då heller, de talas snabbt och
mumlande.
Nu slipper vi det, vi kan ju
fortfarande läsa, än har inte ögonen givit upp.
Om det är åldern som kommit
till sin rätt, eller om de talar otydligare nu för tiden, det vet vi inte. Men
alla som har hört de gamla journalfilmerna, kan väl hålla med att röster från
det förgångna hörs bättre, de kunde artikulera på ett annat sätt. DE TALADE
TYDLIGT!
Även fyllisarna i de gamla
pilsnerfilmerna artikulerade tydligt, nästan som på teater. Det skulle ju inte
gå att tala på teatern, som de gör i svenska filmer och serier nu för tiden,
ingen skulle höra ett dyft vad de höll på med där uppe på scenen.
Annars så har jag matat
rådjuren med både druvor och bananer den här veckan, de verkar gilla bägge.
Tomater var inget de åt av, de ska slippa dem i fortsättningen.
Frågade i vår ICA i måndags,
om kasserad frukt och grönsaker, fick en hel brödkartong med diverse saker, som jag knappt orkade bära ut till bilen. Det var en del tekakor bland
det kasserade, kände på dem och de verkade helt ok, snålvargen i mig ville ta
in dem och äta själv, den goda vargen lämnade kvar dem i lådan, rådjuren fick
dem istället.
Ni har väl sett det där
uttalande som cirkulerat på Facebook, om ni nu har Facebook vill säga, det har
väl varenda människa antar jag. Där står det att vi har två vargar inom oss,
den onda och den goda, den vi matar tar överhand.
Jag matade den goda, den
onda blev utan tekakor. Rådjuren fick en munsbit istället.
Verkar som om det blir en
tripp till Italien snart, de undrar där nere, när vi ska komma och se på deras
nya hus, samt ta en titt på alla nya hundar. Verkar som om de har lyckats få
ihop 11 stycken vid det här laget. Nu har de tomt och hundgård, det är fritt fram
att ha hur många som helst.
Har redan varit på Google maps
och rekognoserat läget. Hoppat runt på street view, sett allting från gatuplan. De har pratat om landet, men i mina ögon så är det inte
så lantligt. En stor väg precis utanför tomten, hus lite här och där omkring,
ett samhälle någon kilometer bort. Fast deras syn på landet är väl, när det
finns lite fält och lite åkrar och ett och annat buskage.
Vi bor på landet tycker jag,
storskogen inpå knuten, husen utspridda så man kan gå omkring och se ut lite
hur som helst.
Har inte varit i Italien
under hela mitt liv förut, nu har det blivit fyra gånger de senaste fyra åren.
Väninnan i Skottland undrar om jag
ska komma över i år, sedan har jag en stående inbjudan till Turkiet. Om
sanningen ska fram så tycker jag att det är lite besvärligt att resa, vill helst
gå och dra benen efter mig här i stugan. Ha det lugnt och skönt, min egen säng
och mina egna kuddar.
Lite konstigt faktiskt, förr
älskade jag att sno runt på alla möjliga platser.
Katten Dudde har kul,
duvorna sätter sig på fönsterblecket uppe i min kammare, han sitter någon
decimeter från dem med glaset emellan. Jag undrar vad det är för sorts duva, de ser ut som vanliga duvor som man ser lite överallt i städerna, tycker att vi som bor på landet borde ha skogsduvor här. Läser att det finns nog inga skogsduvor på vintern då de är
flyttfåglar, så då måste det här vara stadsduva eller ringduva som de också
heter.
Så nu har jag rett ut
begreppet duva, skogsduvan kommer till våren igen och kuttrar i skogen, tills
dess så matar vi deras släktingar med smått och gott, de där stadsduvorna som
blivit gröna vågare.
Nu har en ny fluga på att
äta nyttigttrenden uppkommit, chiafrön. De dyker upp lite då och då, de där
nyttigheterna som mänskligheten aldrig ätit förut i någon större mängd. Enbart
några livskraftiga individer på någon avlägsen slätt i Sibirien, de visar sig
bli hundrafemtio år gamla och deras hemlighet ligger i diverse bär och frön.
På sjuttiotalet så skulle
alla ha vetegräs som de odlade hemma på köksbänken, köpte pressar och pressade
illasmakande vetesaft. Sedan har nyttigheterna avlöst varandra, det har varit
gojibär, andra bär som jag glömt bort, linfröolja, kokosfett osv.
Gurkmeja och färsk ingefära,
detox hit och detox dit. När jag läser om allt som är, så orkar jag faktiskt
inte börja. Om jag överlever detta vet jag inte, men både en förmögenhet och
ett helt skafferi skulle behövas för allt.
Kommer ihåg att Gojibären
fick gubben äta upp.
Fast lite dåligt samvete har
jag, när jag bakar nougatrutor istället för att äta chiagröt.
Men det är fasen så mycket
godare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar