fredag 16 januari 2015

Solokvist



Gumman är solokvist i stugan. Gubben har hastat iväg till storstaden Stockholm, han tog bilen och lyckades hitta till Hammarbyhöjden. Där är han ju i alla fall till namnet på rätt plats i tillvaron, laget i hans hjärta heter naturligtvis Hammarby.


Fast helt lätt är det inte att komma från skogen efter 25 år och hitta runt där nere, allting förändras, det byggs hus mellan hus, nya stadsdelar där det tidigare var skog och fabriker.

Jag får säga som Ulf Lundell, Stockholm är inte längre min stad. Han lever ju som bekant nere i Österlen i sin exil. Vi lever vår här uppe i skogen. Känner att jag lämnade huvudstaden som den var en gång, nu är allting så nytt och så främmande. I mitt huvud är den ju oförändrad, förstelnad i 80-talet, varje ny sak gör mig förvirrad när jag är där. Som när jag stod på Centralen för några år sedan och hittade inte tunnelbanenedgången, den hade alltid legat där så länge jag kunde minnas, nu var den inte kvar. Efter mycket virrande så hittade jag den gigantiska nya, även för en lantis som jag svår att missa.

Inte fullt så mycket regn här uppe som där nere i Skåne, de tycks trampa runt i en lervälling hela vintern, medan vi har minusgrader, så att det är ett helsike att bara springa ut till bilen. Undrar om det finns någon lagomplats i landet lagom?

Stormarna avlöser varandra, har inget minne att det var sånt förr. Jo stormen 69, men sen tycker jag att vi haft vår beskärda del, enbart de senaste åren.

Grannen han säger att de var inte så förr, de senaste 20 åren har de kommit med jämna mellanrum, vi kanske har förträngt alla stormar som var dessförinnan. Det brukar ju vara så, när man var barn var det väl ingen som hade någon dålig sommar, man kommer bara ihåg att solen sken och vattnet var varmt. Fast jag badade ju i 8 grader på Gotland 1961, det var tydligen en dålig sommar, men jag var barn och jag plaskade i alla fall, medan mina föräldrar stod huttrande på stranden.

Det var rätt bra att vara barn, ägde inte de vuxnas problem, inte ens en meter snö gjorde något, jag behövde ju inte skotta, bara koncentrera mig på att göra bra snöänglar.

Gubben säger att det bor en ornitolog i vår katt Dudde, han kan sitta i timmar under buskarna vid fågelmaten och bara stirra på talgoxar, pilfinkar, domherrar och andra, vars namn jag inte vet.

Katten Gizmo är mer intresserad av möss, finns väl ett namn på sådana som sitter och spanar på däggdjur också, men har ingen aning om det just nu. Han sitter i timmar i stallet och spanar ut i mörkret. Tog en häromdagen, jag undrade om det var Gus som jag matar med lite solrosfrön, när jag tar fågelmaten. Möss ska väl också ha mat. Insåg att Gus har släktingar, när fröna var uppätna också nästa dag.

Jag har handlat allt jag behöver inför helgen, att vara solokvist, innebär att jag kan göra lite som jag vill, när det kommer till mat.

Igår kokade jag ett kilo brysselkål och åt med olivolja och salt. Idag blir det något annat enkelt, kanske ska jag värma på sojaburgare och ett ägg. Det är enkel mat det, enklast var det i min ungdom, då öppnade jag ofta en burk vita bönor och åt kall direkt ur burken, snabbt och ganska gott. Ska kika om vi har någon sådan i skafferiet, kanske det blir dagens mat. Fast jag värmer den nog.

Om det är någon som undrar, så går pelletsbrännaren som en klocka. Diskmaskinen har krånglat istället, samt telefonen i hallen, den har krånglat länge.

Vi tillhör den tynande skara människor som fortfarande har telefon med sladd, vi skulle ha en ny sådan häromdagen. Gubben och jag tågade in på Clas Ohlsson i Hudiksvall och kikade. Tydligen är inte sladdtelefoner samt fasta telefoner över huvud taget, inne just nu, vi hittade dem inte.

En expedit, svåra att få tag i just på Clas Ohlsson, visade oss en vit med nummerpresentatör och sladd, den hade jättesiffror, så stora att en halvblind kan se dem utan glasögon. Insåg att sladdtelefoner är till för sådana som har ena benet i graven, insåg att jag fick gilla läget, vi köpte telefonen. Nu kan vi slå siffror utan att leta ihjäl oss efter läsglasögonen, gubben och jag.

Han har sagt att jag borde skaffa ett senilsnöre till mina och ha dem runt halsen, jag vägrar och har dem på huvudet istället. När jag kör bil har jag långglasögonen på näsan, läsglasögonen på huvudet. Någon ögonklinik har jag inte råd till att uppsöka, för ett byte av lins. 

Det skulle nog underlätta att ha syn som en tjugoåring igen, fast jag är så räddhågsen av mig, tycker det verkar läskigt att någon ska joxa med mina ögon. Så det blir inget av, får joxa med mina glasögon istället, 50 000 kronor rikare. Fast man kanske inte kan vara rikare, med pengar man inte har från början.

Som tur är så är jag inte mörkrädd av mig, känner mig helt lugn och trygg i stugan, för ordningens skull så låste jag faktiskt dörren i går kväll, det brukar vi inte göra här.

Hela gäng skulle kunna komma in och plocka på sig både det ena och det andra, men jag tror inte någon vågar sig ner för backen. Jag är trollgumma och jag har satt ett beskydd kring stugan.

Inga osaliga andar besväras vi av heller, bara de vänliga, gamla släktingar och föräldrar som kommer på besök och inte gör något väsen av sig. Så jag känner mig varken mörkrädd eller ensam, sen har jag ju alltid katterna, ett spring att släppa in och ut dem dagarna i ända.

I kväll ska jag tävla mot mig själv i "På spåret", då vinner jag garanterat.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar