Som en timmerstock

Gumman sover som en stock. Ja, inte just nu då, nu sitter jag och skriver en blogg. Men på nätterna bär det av i timmerskogen, i många bemärkelser. Jag snarkar!

Det är inte fint att vara kvinna och snarka, det ska vara män och då helst överviktiga som ska dra sina timmerstockar, så att väggarna skakar.

Vet inte riktigt när det satte igång på allvar, tror att det är över tio år sedan. Vet när jag var tvungen att dela rum nere i Malaga när jag var på shamanresa, då fick de ha öronproppar de stackare som jag sov med.

Det var flera stycken, då vi fick byta rumskamrat efter halva tiden, vi fick inte bli för invanda vid en. När man började känna sig bekväma med varandra då var det dags att skifta. Se livet från ett litet annat perspektiv.

Det finns ju apparater att få, sådana som man sätter över munnen och andas igenom. Det innebär att man ska ha en låda bredvid sängen och en slang därifrån.

Jag vägrar. Då får jag hellre sova ensam resten av mitt liv.

Tänker på hur bökigt det skulle vara att resa, inte för att jag flaxar runt i världen nu för tiden, men ändå. Ha en sådan stor mojäng som tar upp halva resväskan och se ut som en astronaut på nätterna.

Gubben har för länge sedan flytt sovrummet, så nu har jag egen kuppe.

Kanske det finns något annat knep att ta till. Jag har köpt gummituttar som man har i näsan. De ramlar ur någon stans mitt i natten. En spray som jag använt i gommen, den var värdelös. Läste om en bettskena som gör att man får väldigt underbett, kanske det vore något.

Nu ser jag inte detta som något världsproblem i min lilla värld här i stugan. Det är när jag konfronteras med andra människor. Jag tänker på dem, de som tvingas ligga sömnlösa för att jag inte kan hålla tyst.

Kollegan hon har en annan taktik, hon slår mig. Vi har legat på hotellrum hon och jag på våra små utflykter, när medlemmar i fackföreningen har råkat i nöd.

Hon klipper till mig i huvudet, sen passar hon på att somna om när jag ligger där och undrar vad som hände.

Kanske finns det enkla lösningar, har inte forskat närmare i det. Jag snarkar på så länge.

Sen sover jag som en stock, vad denna liknelse betyder har jag inte forskat närmar i. Jag sover och sover, antar att stockar inte gör något annat. De är ju avlidna träd!

Är trött redan vid nio och lyckas dra en maraton till minst sex på morgonen, det är nio timmar. Är det inte lite för mycket? En del fodrar mycket sömn har jag hört, antar att jag tillhör den kategorin. Känner folk som nästan aldrig sover, de går motvilligt i säng vid tolvsnåret och är uppe före tuppen. Undrar vad de pysslar med på kvällarna?

Nu för tiden ska jag ha mina kuddar och mitt täcke också. Blir liksom lite vilsen när jag inte har dem. Tar med mig en jättesäck med täcke och kuddar när jag åker bort. Med bil då, för att komma på tåget och flyget med stora svarta plastsäckar går inte så bra. Utomlands tvingas jag vara utan dem, det blir ett kärt återseende när jag väl kommer hem till stugan igen.

När jag var yngre, så gick det bra att sova hur och var som helst. Jag klättrade upp på lediga bagagehyllor på de indiska tågen och det var bara att lägga sig ned och sova. Jag sov på hårda betonggolv utan madrass, ute i det fria i England på sidan av motorvägen när vi liftade. Allt var så mycket enklare då. Inga hotellrum med riktiga sängar samt toa och dusch som det är nu. Kanske börjar jag bli gammal?

Fast det är säkert strunt det också, att så är det när man börjar bli gammal. Måste man göra som alla andra fast kroppen hängt med ett tag? Det hänger på att man blivit bekväm och tror att saker och ting ska vara på ett speciellt sätt.

Som kollegan brukar säga. Ålder är bara en siffra på ett papper.

När jag var ung hade jag helt andra värderingar på livet, en bagagehylla blev till en bra säng.

Annars så håller vintern oss i sitt järngrepp, det är ett otäckt yttryck. Järngrepp låter hårt och evinnerligt. Järn ändrar man inte på bara så där i ett nafs.

Vi har aldrig någon sommar som håller oss i något järngrepp, den är mjuk och behaglig. Vintern är bister och hård.

Min lilla bil står därute som en vacker isskulptur, den tinar väl upp någon gång i mars hoppas jag. Har nästan glömt bort vilken färg den har.