Teknikidioten

Gumman har svårt med tekniken. Det är då underligt med vissa saker, i alla fall när det gäller all ny teknik. Sitter och ser ett avsnitt av den mycket underhållande serien "En idiot på resa" på SVT.

Den handlar om en engelsman som skickas ut i världen av Ricky Gervais och en annan man vars namn jag inte vet, de skickar honom till otillgängliga trakter som öde öar mitt ute i ingenstans men ta mig tusan så pratar han inte i mobil överallt.

Jag har just införskaffat en ny mobiltelefon, efter att ha haft min förra tills den repig och dan började stänga av sig själv lite då och då. Nu är jag inte vän med den nya, den har så mycket finesser att jag blir snurrig och efter en hel helg i teknikens tecken, börjar jag hitta i det något krångliga systemet.

Nu vill jag inte ha en mobil annat än att ta emot samtal med och att någon kan ringa till mig. Föll dock för frestelsen att få en bra kamera, men jag tror inte att jag kommer att lyckas att föra över någon bild till min dator.

Jag som anser mig normalbegåvad när det gäller teknik har nu under årens lopp blivit ren idiot. Skulle spela en låt som jag lyckats få med mig från förra mobilen, kunde inte stänga av den och även om jag läst bruksanvisningen så fattar jag inte den heller.

Har kommit så långt att jag kan ta emot samtal och skicka ett sms, bra för en teknikidiot.

För att återgå till idioten på resa så pratar han i mobil med England lite då och då, det finns alltid täckning. Antingen så är det fejkat eller så har han en supermobil eller så är det så att det finns täckning överallt på detta jordklot utom i stugan.

Efter att ha knappat kring lite på nya mobilen så tog jag med den och lade mig på sängen och där stod det med stora bokstäver att ingen täckning fanns.

Lönnånger är byn som tekniken har glömt bort, har någon med sig en mobil hit till oss och försöker ringa, så lycka till säger jag. Min stackars kusin från Norge hittade i ren förtvivlan en lite punkt mitt i ormbunken vid köksfönstret. Där stod hon och skrek till sin stackars gubbe i Norge.

Min gubbe han springer antingen i full fart upp för trappan medan han skriker till den i andra änden.

-         Hör du mig, hör du mig.

Han är artig nog att föra en konversation med stackarn i andra änden så att den personen inte ska tro att han slängt luren i örat.

Nu slänger inte folk några lurar i örat längre men ni förstår vad jag menar, en ungdom idag skulle stå som ett frågetecken om jag nämnde detta.

Idag är det knapptryck som gäller, sätta ett knapptryck i örat låter inte lika bra.

Gubben slutar uppe i rummet som vi börjat renovera för två och ett halvt år sedan och blir aldrig klart, eller så springer han ut. Står där på gräsmattan precis framför huset, det går inte att gå omkring för mycket för då slutar det med ett pip i örat.

Men i öde Söderhavet på någon liten kobbe går det bra, eller i någon bongabonga by mitt ute i djungeln. Såg att han hade lite problem mitt i Amazonas djungler och fick ha en stor telefon med en stor antenn, fattas bara annat. Nokia kan inte connecting people där.

Skulle vara kul för er om jag kunde ta bilder med min nya mobil, lägga in den i datorn och sedan lyckas med konststycket att få in dem i bloggen. Tror inte att jag lyckas, så ni får nog inte se några bilder tyvärr.

Sedan är den nya mobilen inget för synsvaga. Pyttesmå tecken och pyttesmå knappar, trodde jag hade små fingrar, pytteliten klocka så glasögonen får åka fram och tillbaka som en svänggunga hela tiden. Annars är den bra, det går att ringa och det går att skicka sms, får väl vara nöjd med det.

Min kusin i Norge har börjat baka julkakor! Jag började också baka julkakor i fredags och de är slut idag, tänker inte baka något mer då vi äter allt i kakväg gubben och jag och vi blir runda kring midjan.

På tal om rund om midjan, såg på en löpsedel i förra veckan att man kunde bli av med tolv kilo på fyra veckor med någon kanske för oss ny bantningsmetod.

När det inte händer något av intresse i världen så tycker kvällspressen att vi ska banta.

Kanske den innebar att man skulle sluta äta helt, vet inte men är skeptisk till att gå ned så mycket på så kort tid. Kanske om utgångsvikten ligger över hundra går det bra. Jag har brottats med de sista sju kilona i många år nu, de sitter som berg och vägrar att lämna min kropp, de trivs där och jag önskar att jag skulle trivas lika bra i deras sällskap som de av mitt.

Så julkakor får vara, det räcker med all choklad jag köper eller tillverkar.

Har riktigt chokladfabrik i köket till varje jul, det blir som en drog att ha så mycket choklad som möjligt hemma när juldagsmorgon randas.

Köper kartongvis och försöker glömma bort i diverse klädskåp, har aldrig hänt att jag råkat hitta någon kartong vid påsk eller midsommartid. Så mycket glöms de inte bort.

Ska försöka att ta det lite lugnare denna jul, men blir stressad av dessa tre dagar och i december är jag i full gång att gå igenom allt julgodis man kan göra.

Köper mandelmassa och nougat också, det gäller att inte sitta utan, rullar hela limpor av dem och häller choklad över.

Kanske ska jag gå ned tolv kilon på fyra veckor? Så kan jag äta dubbelt så mycket choklad i år, tanken är lockande.

Ska titta lite på min nya mobil, kanske har någon skickat ett litet meddelande, man vet aldrig.