Sommaren raskar förbi

Gumman hinner inte med sommaren. Det är inte klokt hur fort det går, när jag körde hem från byn igår så kom jag ihåg att jag missat alla liljekonvaljer. Inte en enda har jag sniffat på och dragit in den ljuva doften. Jag har slarvat med syrenerna också. Har endast luktat på några få, sedan måste jag ut idag och dra in lite kaprifoler i näsan, de blommar ut om några dagar och jag har missat dem.

Det beror väl på att vi inte är ute på kvällarna här i stugan. Det i sin tur beror på att det är så mycket mygg och knott att, det är lugnare att sitta inne och tillbringa sommarkvällarna. Så då missar jag sommarkvällarna också.

Det går fort, de där sommarkvällarna. Vips så är allt över och nattfrosten gör sitt intåg igen. Jag tror sommaren för med sig mycket ångest över vårt avlånga land.

Som jag berättade förra sommaren så står marknader och spelstämmor inför dörren. De ska avverkas i en rasande takt under de fyra helger som kommer. Sedan är sommaren över i vår del av landet.

Gubben sitter och ser TV med en håv bredvid sig. Det ser ut som om han ska ut och fiska vilken minut som helst eller fånga en sommarfjäril.

Vi har fått en fluga i stugan. En enda stackare som förirrat sig in när vi öppnat dörren. Den kan förstöra allt, vi försöker hålla stugan hermetiskt tillsluten för flygande insekter av alla de slag. En enda mygga kan hålla vem som helst vaken en hel natt.

Han har tappat greppet om håven, den vill inte in i den. Annat var det på hästarnas tid då vi hade 15-20 flugor som surrade kring inne. Då var han en virtuos på att fånga ibland två med samma svep.

Vi tycker som bekant inte om att smälla ihjäl flugor, lite löjligt tycker de flesta andra människor. Men buddisterna nickar instämmande, det kan ju vara gamla mormor som återfötts som en fluga och vem vill ha ihjäl henne?

Nu tror vi väl inte på mormorteorin här, att ha ihjäl levande varelser ska man vara restriktiv med. I alla fall sådana som rör sig, tomater är också levande, fast då skulle det vara att gå lite till överdrift.

Vem annat än människans ego har satt oss över allt annat levande, för att vi pratar, kör bil och kan läsa gör oss inte överlägsna på något sätt. Djuren vet så mycket annat som vi inte har en aning om, naturen vet så mycket mer än vi har en aning om.

Egentligen är vi riktiga dumhuvuden vi människor, vi har tappat våra förmågor genom årtusenden. Istället har vi fått förmågor som att läsa, tala med munnen, knappa på en dator, flyga i metallbehållare till Mallorca och mycket annat, men vi har tappat våra instinkter.

Så finns det riktigt kloka människor också, så kloka att man bara vill gå fram och pussa på dem och ge en riktigt stor kram.

Martin Luther King var en klokgubbe, hans uttalanden står sig än idag, för de har inte blivit verklighet i det stora hela.

Det finns en uppsjö av kloka människor, att jag kallar de kloka är att de är kloka på ett sätt som gagnar andra. Gör de affärer av sin klokhet och låter girigheten stå överst, så tycker inte jag att man kan kalla de kloka. Ni förstår säkert.

Hur ska vi kunna stoppa krig och elände, när vi inte är kloka nog att hålla sams med grannen. Byfejder finns och har funnits sedan Hedenhös, alla tycker att just de har rätt och viker inte en tum från sin trosuppfattning. Här i byn har de inget annat för sig än att bråka om en väg. Är inte tillräckligt insatt för att vidareutveckla det, men tydligen är det två läger om en väg som ska dras utmed havet.

I vår filosofiska grupp nämns det med jämna mellanrum att vi inte är separerade från varandra som vi tror. Nu tycker jag att jag inte har så mycket gemensamt med grannen, men så är det tydligen. Jag är han och han är jag. Fast jag skulle inte agera som han, för ibland är han ett riktigt dumhuvud.

Att vi är ett, vi alla människor, är en svindlande tanke, vi är sammanlänkade i en enda stor kedja, ibland rasslar det ordentligt i den.

Så det tål att höras, för ännu har det inte gått in i mitt huvud i alla fall, fast det är inte något som ska gå in i någons huvud. Det ska kännas i hjärtat, då är det på riktigt.

Det finns en dokumentär gjord av en filmregissör i USA, han var med om en cykelolycka och efter det började han forska i det mänskliga sinnet. Den är utan text och för er som vill fördjupa sig i ämnet att vi är sammankopplade här är den.

 http://www.youtube.com/watch?v=qpVEH-Bpdes&feature=related

Har försökt att hitta den med svensk text. Har inte lyckats. Så för er som är svängda i engelska, varsågoda.

Allting lever under denna årstid. Gräset växer så det knakar, allting är så grönt och friskt.

Sedan jag börjat med mitt gåband så är det lätt som en plätt att klippa gräset. Inget mer stånkande över att gräsmattan är stor och besvärlig. Tänk att ett gåband kan göra allting mycket lättare.

Fast om jag trodde bokstavligen på att vi alla är ett, då kunde jag gå på gåband för hela mänskligheten. Alla skulle bli piggare och gladare, få bättre kondition också, fast de inte gick en meter.

Igår tittade jag på ett program om anorexia medan jag gick. Jag sätter alltid på ett passande program som är sisådär 45 minuter, när det börjar nalkas slutet av det, då vet jag att jag gått tillräckligt.

Skulle själv vilja ha en släng av anorexia, bara lite, fast lite anorexia finns inte. Har nog varit inne på tassemarkerna av den sjukdomen i min ungdom jag också.

Tyckte att jag var snygg när jag vägde 45 kilo och var smal som en sticka. Tänkte på allt jag åt och hade en skräck för att bli tjock.

Nu har den sjukdomen lämnat mig för länge sedan, hade jag vetat då att jag skulle väga så mycket som jag gör idag. Då hade jag gråtit floder.

Nu bryr jag mig inte så mycket. Fast som sagt, lite anorexiatänk skulle vara bra.

Min lediga vecka har varit hektisk. Kollegan och jag tar semester varannan vecka, det tycker vi är bra. Föreningen kan inte lämnas helt och hållet. Alltid är det folk som råkar i blåsväder på sin arbetsplats.

Lediga veckan har bestått i en tur till Sundsvall och en tur till Sandviken.

Sandviken var i yrkets vägnar, så den blev inte helt och hållet ledig.

På hemvägen stannade kollegan och jag för lunch. Det blev inte något McDonalds eller sunkig pizzeria denna gång. Vi slog på stort och gick på Högbo Hotell vid Högbo Qvarn.

En stor lunchbuffé välkomnade oss. Vita borddukar och personal som visade oss bordet och ställde fram tillbringare med porlande citronvatten. Lite bortkomna från vår vanliga lunchmiljö, plockade kollegan och jag mumsbitar av buffén. Jag hittade vegetarisk tortellini, perfekt för en icke köttätare som jag. Var bra tills jag upptäckte att de hade svamp i den. Jag klarar inte av svampsmak, har försökt hela mitt liv, det smakar urk. Någon sa en gång att svamp är jordens pormaskar, jag är benägen att hålla med.

Matsalen var full av amerikaner som pladdrade på, antagligen var det Sandvik som dragit dem dit till Gästrikeskogarna. Hittar ingen annan förklaring eftersom de inte verkade vara turister. En och annan japan såg jag också.

Tvåhundra kronor styck kostade kalaset. Jag tror jag åt för ca trettio kronor allt som allt. Så de tjänade en slant på mig.

Men miljön kostar, den var fin. Nästa gång vi är ute och äter tror jag en sunkig pizzeria duger lika gott. Mat är till för att ha i magen, inte att titta på.

Annars var utemiljön något att titta på, det var vidsträckte gräsmattor och rödmålade hus så långt ögat nådde. Värd ett besök för er som råkar vara i trakterna. Fast Gästrikland kanske inte är turiststället nummer ett, så finns det guldkorn även där. Varje landskap i vårt land är säkert värd ett besök. Alla har de sevärdheter.

Försöker räkna ut att det skulle ta 25 år om man åkte till ett landskap varje sommar och tittade kring. Inser att jag börjat alldeles för sent, kommer inte att hinna under denna livstid. Kanske om man gjorde två åt gången.

Nu är det en bråkig katt som vill ut, Gizmo har sovit bort förmiddagen när det regnat. Full av överskottsenergi klättrar han uppför kontorsstolens baksida och gör repor i tyget. Regnet har gett med sig och väderleksrapporten talar om sol till eftermiddagen.

Hurra för svensk sommar! Bara man kunde hinna med den någon gång.