Gumman är vissen. Egentligen borde jag var pigg som en nötkärna, ett konstigt uttryck som jag inte förstår mig på, kanske nötkärnor är fulla av liv.
Men så är inte fallet och jag inser att det inte går ihop med livet i stugan. Nu är det väl bara en helt vanlig förkylning och det är inget stort att oroas över.
Ett fönster är kvar att måla och ska ut idag innan det blir för kallt att bara ha plast för fönstret.
Gubben insåg att han bara mååååste ha en skruvdragare och begav sig in till närmaste stad i en hast. De sålde ut billigt och kan han tjäna en hacka så gör han det.
Annars samlar han mest på pellets just nu, han hamstrar säckar och kommer hem med ett lass lite då och då. Med förrådet fullt av pellets kan vintern komma, den är väntad och vi kan hålla oss varma.
Från att ha levt i bekvämlighet mesta delen av livet så var det umbäranden när vi först flyttade hit.
Från lägenhet där vi bara vred på elementen och spolade varmvatten utan att ens fundera vart det kom ifrån, så skulle vi nu elda med ved för att över huvud taget få något varmvatten och värme i stugan.
Gubben läste vedeldningsböcker och vedteknik, när den skulle kapas och klyvas och hur den skulle torka och alla andra konstens regler.
Vi bekantade oss med pannan och vi vred på shunten, fattade inte vad den var bra för tills vi en sommarkväll höll på att storkna när vi eldade för att få lite varmvatten, vi hade vridit på elementen!
Första vintern var det inte lätt. Vi hade bara lite halvtorra pinnar kvar från förra ägaren och vi fattade inte hur mycket det skulle krävas för att hålla huset varmt.
Vi frös och eldade dygnet runt, det bolmade ur skorstenen när den inte så torra veden gjorde sig av med fukten. På något underligt sätt så lyckades vi överleva och det med mycket kläder på inomhus. Gubben gick upp mitt i nätterna och lade in pinnar, pannan var liten och den blev kall redan när vi lämnade pannrummet.
En natt stod han vid sängen med handen inlindad i en handduk, han hade huggit sig med yxan i ett försök att få till något att tända pannan med.
Jag kastade mig ur sängen och körde honom de tre milen till stadens sjukhus, han hade ett rejält sår mitt på översidan av handen. De sydde ihop det och röntgade sedan fick vi åka hem till vår kalla stuga.
Vi hade el-patron som vi kunde sätta på i nödfall, jag gjorde det en gång när jag var ensam och skulle arbeta natt. När jag kom hem på morgonen så hade den inte fungerat utan det var varmare i kylskåpet än i stugan. Hade på mig två täcken och försökte sova ett par timmar sedan ringde jag en elektriker som kom och tryckte på en knapp. Det var någon som kallades automatsäkring som hade lösts ut, men det fattade inte jag. Han ruskade på huvudet när han hade tryckt på knappen och ville inte ha betalt.
Så mycket har vi fått lära oss när det gäller eldning och att hålla värmen.
I åratal har vi eldat med pallar, torra träpallar som vi hämtat gratis, vi har stått på backen och sågat dem till mindre bitar och stoppat i banankartonger. Då hade vi inte pengar till att köpa ved, så eländigt har det varit här i stugan.
Dottern som vuxit upp här hon har utbringat några bevingade ord som vi aldrig glömmer.
En morgon när hon var så där en fem, sex år så tog hon sig egen frukost och vi låg kvar i sängen för att hålla värmen. När hon satt där i det kalla köket och åt mjölk och flingor så ropade hon upp till oss.
- Jag fryser så dåligt.
En annan gång höll hon på att duscha och ropade genom dörren att vi skulle elda mera, det var slut på varmvattnet. Nu vet väl alla att det tar ett par timmar för en panna att bli varm nog att hålla med varmvatten, i alla fall vår.
Efter åratal av umbäranden och eldande fick jag nog en vinter då gubben var borta på jobb någonstans.
Själv arbetade jag heltid och klev upp tidigt, redan vid femtiden för att sätta på den första laddingen i pannan. Då var det kall vinter och inne hade jag nog hela elva, tolv grader.
Snabbt ned i sängen igen och upp och ned i pannrummet varje halvtimme för att lägga i mer ved. Så höll jag på till det var dags att göra sig i ordning och skrapa bil och åka till arbetet.
Då hade det segat sig upp till ungefär 50 grader i tanken och elementer var lite halvljumna, men inte nog för att skapa någon direkt värme i huset utan enbart hålla frosten borta.
Som tur var så arbetade jag inte längre bort än att jag kunde kasta mig i bilen på lunchen och åka hem och lägga i en ny brasa i den nu slocknade och kalla pannan, det gjorde väl varken till eller ifrån för värmen i huset men som sagt, det gällde att inte växterna frös ihjäl.
Gubben som är trixig och uppfinningsrik när nöden är som störst, han ställde in torktumlaren i vardagsrummet och lät den gå, det sprutade ut härlig värme ur slangen.
För att tillägga varför vi inte hade el-element som stod på som stödvärme var att vår ekonomi inte tillät elräkningar som var skyhöga, och så var vi nog lite småsnåla också.
Vart var jag? Jo, jag kom hem till ett utkylt hus med stenkall panna varje dag efter arbetet. Temperaturen ute den vintern steg sällan över -15 och det höll på dag in och dag ut.
Då var det dags för en kväll med eldning igen, jag ville ha upp pannan i 70 grader innan jag kröp ned i sängen. Det var den omkring midnatt och temperaturen i vardagsrummet var då omkring 14 varma grader. Jag försökte se på TV mellan eldningarna, jag frös om näsan där jag satt, funderade på att sticka en näsvärmare och sätta på mig och torggummevantar också.
Vid midnatt var pannan och tanken 70 grader och jag hällde upp ett någorlunda varmt bad för att tina upp mina stela leder innan jag gick och lade mig.
Den vintern kände jag att det var nog, var arg och sur när gubben kom hem och klagade så högt att han genast insåg att det var en pelletsbrännare vi behövde.
Sagt och gjort, en pelletsgubbe kom hem och installerade en sådan och den gick och den gick dygnet runt. Pellets trillade ned som skön musik och allt vi behövde göra var att kolla in i pannrummet i några sekunder och titta på den gröna lampan som blinkade, fylla på pellets i ett förråd och sedan strunta i resten.
Elementer var varma dygnet runt, jag fick lyxen att ta varma härliga bad närhelst jag ville utan att elda i ett halvt dygn innan. Lyxen och komforten hade kommit till stugan för att stanna.
För att tillägga vad vi här på landet talar mycket om vid våra köksbord när vi träffas, det är hur vi håller våra hus varma. Det är vedeldning, jordvärme kontra värmepump, pelletspriser och dylikt.
Hela avhandlingar om att inte frysa. Något som stadsbor i lägenhet inte ägnar en sekund åt, det tar de för givet.
Hurra för vår pelletsputte som vi kallar den, han är bra han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar