Rent hus?

Gumman gillar lite mörker. Nu börjar det bli mörkare både på kvällar och mornar.

Jag ser inte längre fönstren som är fulla av kattnosar och flugbajs, inte heller allt annat som skulle behöva rengöras grundligt.

När jag sätter på mig glasögonen då tänker jag att det skulle behövas en tandborste att skrubba varje vrå i stugan med.  Så då tar jag av glasögonen och genast ser det lite bättre ut.

Ett tag tittade jag på två engelska tanter som åker runt i TV och sanerar smutsiga hem.

Åh, hå, hå, så smutsigt en del har hemma. Om sanningen ska fram så antar jag att de visar enbart de extremt slarviga inte den vanliga mellansmutsaren som jag.

En mellansmutsare är en som det ser städat ut hos, men som sagt börjar man gå med lupp så finns en hel del att göra även där.

Sedan tar de prov på alla bakterier som förekommer i ett hem, sedan dess kokar jag mina disktrasor och kokar även diskborsten med jämna mellanrum, alltid tar det död på några små bakterier. En del säger att lite bakterier och smuts är bra för oss, visst är det nog så. Men vi kommer aldrig att leva i en helt bakteriefri miljö, det förekommer inte i ett vanligt hem.

Mamma hon var lite av en bakteriedetektiv, när jag var liten hade hon A-vask och

B-vask norska som hon var. A-vask den gjorde hon varannan dag, den var den totala rengöringen. Alla väggar och golv, ja allt man kan tänka sig. B-vaskdagen som också inföll varannan dag var bara golv och bänkar.

Sedan kokade hon underbyxor i en stor kastrull på spisen, på senare år tillsatte hon också Klorin för att säkerställa att inte en enda liten bakterie skulle överleva.

Det hette inte trosor på den tiden utan det var vita underbyxor och de skulle vara vitaste vitt. Mamma tålde inte att vittvätten blev lite grådaskig med tiden, hon skulle ha det bästa och hon var inte sen med att påpeka att andra, de kunde inte tvätta.

Vi satt en gång på en terrass i Spanien hon och jag, grannen till hotellet hade hängt upp sin tvätt på en lina och den var vit i mina ögon men inte i mammas.

- Titta så grådaskig tvätt hon hänger upp, sa hon och minimerade kvinnan till en väldig dålig sådan, en grådaskig.

Så uppvuxen i ett skinande hem så undrar jag lite varför jag inte städar ihjäl mig.

Jag orkar helt enkelt inte bry mig längre, har upptäckt att det är roligare att skriva blogg än att fara kring med en trasa.

För ett antal år sedan mådde jag inte bra, då städade jag hela stugan varje dag i ett hopp om att må bättre. Det blev ett ekorrhjul och så jobbigt i längden.

Så nu kan även gubben påpeka att det skulle vara på sin plats med lite städning, det hann han aldrig förr. Då undrade han istället om det var nödvändigt med så mycket städning.

En gång om året ungefär tar gubben och jag i lite mer, vi tar bakom element och andra ställen där det samlas en hel del, skulle behövas mer än en gång om året fast vi känner oss duktiga då. En och annan läsare kanske får lite dåligt samvete också, det bjuder jag på. 

Tänk hur livet förändras. Jag har blivit lite av en smutsgris.

Faster hon slår alla rekord, hon tar ut allt ur köksskåpen varje år, torkar dem och diskar allt och sedan ställer hon tillbaka glas och tallrikar igen.

Nu menar jag sådant som inte används så ofta, en del har massor med sådant i köksskåpen, finglas och finporslin som står där och dammar. 

Jag äger ett husmorslexikon, det skulle jag behöva studera lite flitigare.

Förr var det städning när det var städning. Inget springa omkring med hartassen inte, eller vispa runt lite med dammsugaren som vi gör idag.

I husmorslexikon står det exakt vad en kvinna ska göra varje dag. Det är bara på söndagar hon får en liten stund över till sig själv och kunna umgås med sin familj utan en dammtrasa i handen.

Läs följande ni som inte vet vad ni ska göra av er på dagarna.

Måndag:

Översyn av garderober med kläd och skovård. Liten veckotvätt (den stora infaller bara var 3e vecka, min kommentar). Veckomatsedeln planeras.

Tisdag:

Fönsterputs och översyn av målade ytor. Skötsel av krukväxter.

Onsdag:

Silver och annan metallputs. Ledig eftermiddag.

Torsdag:

Veckobak, köksskåp och förråd städas.

Fredag:

Veckostädning med golvvård. Matinköp inför helgen.

Lördag:

Förmatlagning, köksstädning. Samvaro med familjen.

Så såg det ut förr, då fattar jag lite bättre varför faster envisas med att slita ut allt i skåpen, det fanns väl med i något lexikon hur man skulle bära sig åt varje år.

Tant Alice hon gillade sitt linneskåp, skulle hon se mitt så tror jag hon skulle må illa.

Hon hade ett stort blankt skåp i sovrummet, i det låg hennes linne.

Alla lakan var manglade till perfektion, inte ett veck eller att något stack ut där det inte skulle.

De låg i strikta högar och runt varje lakan hade hon ett rött sidenband knutet någonstans på mitten. Örngottens band var inga slarviga snoddar, de hade fått specialbehandling varenda ett av dem.

Hon var stolt över sitt linneskåp och visade det för alla som kom på besök.

Tror att jag ska börja med det också. Om någon kommer och fikar så ska jag locka dem en trappa upp och öppna mitt, undrar om de kommer att gilla det?

Farmor var ingen städtant vad jag kommer ihåg, mormor var det säkert som ung, därav mammas vaskande.

Farmor såg till att det blev mat på bordet, sedan var det inte så himla noga med allt annat. Vi äter på bordet sa hon alltid, och det hade hon rätt i.

Samtidigt undrar jag om vi fått det smutsigare i våra hem, jag kan bara komma till en slutsats, att det har vi.

I alla fall om jag ser till gubbens och mitt, kan inte uttala mig om andras.

Vi städar när det behövs och det är väl bra tycker vi. Sedan är ordet behövs oändligt tänjbart, olika från hus till hus kan man säga.

Nu ska jag gå ner i halvskymningen i mitt rena kök och inte sätta på mig glasögonen, för då blir det inte så rent längre.

När sanerade ni ert tangentbord senast? Något att tänka på så här i förkylningstider.