Socker mera socker

Gumman är kokoro. Jag vet inte vad det betyder men enligt en deltagare i ”Halv åtta hos mig” ännu ett av de otaliga matprogram jag ser på, han säger att allt är kokoro i var och varannan mening.

Så då är jag väl det då också. Antagligen är det ett nytt ord jag inte snappat upp, googlar på det och finner endast en japansk seriefigur.

Sen pratar han om umami också, det har jag luskat reda på för ett bra tag sedan, det är en femte smak som vi kanske kan uppfatta.

Det är en förstärkt smak och glutamat är en sådan. En smak av protein kan det också vara, som sojasås och dylikt.

Jag var lite flitig igår (detta är skrivet onsdag) inte som en myra men lite åt det hållet. Jag gick runt byn och hade dötråkigt varenda minut, jag gick fortare och fortare för att få det överstökat. Trodde att jag skulle klara det på rekordtid men det tog sin timme i alla fall.

Omger mig med hurtbullar som gillar att gå ensamma, det är så bra tjohoo, att gå ensam rensar skallen säger en tjohoo.

Så fick jag tag i en vän som tyckte som jag, det är inget kul att gå ut och gå ensam, det blir liksom inte av om man ska gå där och trava mol allena

Tur att hon fanns, annars skulle jag tro att jag var den enda i hela vida världen som inte tyckt om att gå ut ensam.

Ett knep är väl att ha någon musik eller bok i fickan och mp3 spelare.

Risk för att bli överkörd blir då större men inte om jag håller mig ordentligt intill diket.

Funderade en kort stund på att skaffa hund för att få sällskap när jag går ut och göra promenaden mer meningsfull.

Fast det föll på att man normalt inte får en fullvuxen hund som orkar gå ut och gå på en gång. Valpar ska växa och bli rumsrena och gå igenom trotsåldrar och allt annat, det låter som att skaffa barn så jag gav upp tanken. Är ingen hundmänniska och ska inte försöka bli en.

Katter går inte så bra i koppel och gillar inte att gå på långa sniffpromenader i rask takt.

Så jag får ta en annan approach vad gäller motionerandet, anfalla det från en annan vinkel.

En variant är att försöka gå och inte tänka på något, bara titta sig omkring och njuta av träden och de evigt samma hus som står där utmed vägen. Inte en enda människa brukar jag se heller, bara någon enstaka som stökar med något som att ligga under en bil eller kapa ved. 

Nu har jag upprepat ordet tråkigt så många gånger att det räcker för idag.

Kanske kan jag säga att det är kokoro istället, det ordet verkar ha sin plats för många saker.

Varför är allt bröd sött i det här landet? Hela mitt liv har jag undrat varför det är tradition att ha socker och sirap i bröd. Nu pratar jag inte om det där mörka sura som Fazer kommer med men det är finskinspirerat.

Sedan har olika kulturer spritt sin brödkultur så vi numera kan få grekiskt bröd och andra, i diskarna där de är bakat i butiken.

Talar om min uppväxt på Skogaholmslimpa, en mamma som fnös åt sötbrödet och ville ha norskt bröd som inte fanns att köpa. Norskt bröd är osötat, lite som de grekiska, det skulle hon absolut ha för hon tyckte att svenskarna var tokiga som hade sött i brödet. 
Men så kom hon över norskt bröd vid någon resa dit och då hade hon sylt på det, eller rent socker!!

Socker har tydligen varit något fint längre tillbaka, det skulle i all slags matlagning.

Glömmer aldrig när pappa fyllde femtio i slutet av sextiotalet och kvinnan som hade vitt förkläde och kallade sig kokerska, stod och hällde i minst ett kilo socker i köttbullsdegen.

Skulle socker vara en ny vara idag så skulle den bli förbjuden var det en hälsoprofet som sa.

Det är farligt, lömskt och beroendeframkallade, precis som heroin och kokain.

Jag gillar socker och miljarder människor med mig. Vill inte ha det i bröd, fast bröd är ju också farligt för det är kolhydratsrikt och ombildas till socker i kroppen.

En portion makaroner innehåller lika mycket socker som elva sockerbitar, en svindlande tanke.

Gubben springer och köper goda glassar som jag bara måste ha en efter maten, grannen har en burk pepparkakor som jag bara måste ha en av när jag är där.

Karaktärslös, javisst.

Sedan har vi de där hopplösa som säger att de inte gillar sötsaker, de som kan ha en chokladask i sin ägo tills den blir gammal och de får slänga den. 

Vad är det för fel på de människorna?

Eller de som kan ta en liten, liten bit choklad och spara resten av kakan till en annan dag. 

Dem är det något fel på också.

Eller är det mig det är fel på?

Bäst att inte ha något av dessa hemma, att ta en klutt kokosfett blääää, när sötsuget sätter in.

Suck, det är inte lätt att sakna styrka och karaktär.

Vi människor är ett konstigt släkte, vi gör saker fast vi vet att det inte är bra för oss.

Läs Dalai Lamas ord så måste ni hålla med mig:

Han tillfrågades vad som var mest överraskande med mänskligheten.

”Människan offrar sin hälsa för att tjäna pengar, sedan offrar sina pengar för att få tillbaka sin hälsa. Därefter oroar sig människan för framtiden så att det inte går att njuta av nuet, och resultatet blir att människan varken lever i nuet eller framtiden. Människan lever som han aldrig kommer att dö och dör sedan utan att verkligen har levt”